Något jag alltid har varit väldigt förtjust i är när artister tar influenser från jordens alla hörn och genrer. Som när Vampire Weekend mixar upp indiepopen med afrikanska trummor eller när Håkan Hellström slänger in brasilianska sambatakter i en låt och franskt dragspel i nästa. Helst ska allt vara blandat på en och samma skiva.

Gruppen Discovery, som består av sångaren i Ra Ra Riot och keyboardisten i Vampire Weekend, blandar indierock och electro med hiphop och RnB. Och det finns faktiskt en chans att du har missat dem, trots sjukt fina recensioner i nästan alla blaskor verkar de ha gått många förbi.

Bandet har tagit namnet från det klassiska Daft Punk-albumet med samma namn, och deras debutalbum LP - som funnits ute sedan i somras - är så bra och nyskapande att jag måste gå iväg och andas i en papperspåse.

På albumet klämmer de in tvåhundra genreinfluenser på samma gång. Det är soul, det är synth, det är hiphop och det är klubbmusik från 80-talet. Jag älskar när det verkligen hörs att det är två riktigt institutionaliserade genier, som kan vartenda hörn av musikhistorien, som sitter vid spakarna.

Musiken gör att jag automatiskt sitter och namedroppar artister och genrer i mitt eget huvud och trots att jag har kört igenom albumet nästan dagligen hittar jag ständigt nya detaljer vid varje omlyssning. ”Aha, det här är en hyllning till Paul Simon” och ”Åhå, det här är en ironisk blinkning till Kanye Wests nya dansgolvsvänliga syntar”.

Något som gör gruppen ännu charmigare är de geniala låttexterna som även dem är så där coolt medvetet nördakademiska. De är avsiktligt ytliga men ändå djupa eftersom de skickar ut lite kärleksfulla sparkar både hit och dit i musikbranschen.

Vi lyssnar på öppningslåten Orange Shirt som sammanfattar gruppen ganska bra med deras electropop/RnB-blandning komplett med plastiga claps och hackig synth:

Och lyssna på texten:
”Sleep on the train to Tokyo. Google myself when I get home.” […] “Can I sleep inside? I know you're nervous though
So I promise to leave before your mother wakes up in the morning”

Texten är så där oskuldsfullt RnB:ig, som Craig Davids debutskiva där den då 19-årige 2-step-charmören sjöng om hur besvärligt det var när hans tjejer bodde kvar hos föräldrarna.

Vi tar en till, den här heter Swing Tree:

Den här glada och underbara duetten har nu ackompanjerat mina joggingrundor i över en månad. Det låter elektroniskt men ändå organiskt, digitalt men ändå analogt. Texten är en psykedelisk historia om solbränna på en båt, och lyssna speciellt på slutet som är sjukt fint där de sjunger versen och refrängen samtidigt.

Ok vi tar en sista - en låt för romantikerna. Den här Ra Ra Riot-covern kallad Can you Discover? skulle lika gärna kunna vara gjord av en kärlekskrank och Motown-inspirerad Usher, autotunad till oigenkännlighet.