Rubrikhjälp, please.

---

Han avskyr talangjakter som Idol, hans fötter börjar dansa ofrivilligt när "MmmBop" med Hanson sätter igång och hans bästa konsertminne är när han fick Peps Perssons svettstänk över sig. Vi har pratat med det nya svenska stjärnskottet Thomas Stenström, vars sprudlande soulpop har snurrat frenetiskt på P3 det senaste halvåret.

2010 kammade den då 22-årige Thomas Stenström hem Ted Gärdestadstipendiet, vars syfte är att “stödja och uppmuntra unga kompositörer och artister som skriver och framför sina egna låtar själva”. Med stipendiet kasserade han in 100 000 och fick möjligheten att satsa helt på musiken. Snart brottades skivbolagen om att signa den blonde Uddevallasonen och med sin egenskrivna låt Detsamma blev han i höstas P3-redaktionens nya kramgosse. Men att skriva sin egen musik har inte alltid varit någon självklarhet för Thomas.
– Verkligen inte. Jag har alltid skrivit låtar i smyg, fram tills jag vann Ted-stipendiet. Det var liksom den första stora bekräftelsen. Men det kan fortfarande vara svårt att visa upp låtar för folk och snacka om vad de handlar om, och det kommer det nog alltid att vara.

Hur gick det egentligen till när du vann det där Ted Gärdestad-stipendiet?
– Det bästa med hela historien är att jag egentligen bara skickade in två låtar och inte tänkte mycket mer på det. Ett halvår senare fick jag ett brev om att jag hade kommit till final och skulle lira i Kungsträdgården i Stockholm. Någon månad senare så var jag 100 000 kronor rikare och visste precis vad jag skulle göra. Och toner hade helt plötsligt blivit väldigt seriösa saker.

Talangjakter som Idol och The Voice ger också ungdomar en chans att kliva från sina dunkla tonårsrum rakt in i rampljuset. Vad tycker du om sådana program?
– Ja tycker de är helt värdelösa. Det är en riktigt dålig idé att försöka dra kreativitet och musik ur någon. Att hitta sin stil måste få ta tid och ske på ens egna villkor. Jag och några kompisar var faktiskt på en audition en gång för att se hur det gick till, och det var exakt så idiotiskt och livsfarligt som vi hade trott. Som sagt: Toner är seriösa saker, ingenting man ska trycka ur sig för tio sekunder i TV.

På tal om seriositet så verkar olycklig kärlek vara ett tema som återkommer i dina texter. Hur gammal var du första gången du fick ditt hjärta krossat?
– Vet inte hur gammal jag var, men jag kommer aldrig glömma tjejen i klassen över som lurade mig att hon var kär i mig. Hon står med stora svarta bokstäver långt upp på min svarta lista.

Vilka andra som står på den där svarta listan vill Thomas inte avslöja. Däremot berättar han gladeligen om vilka kändisposters som satt uppklistrade på väggarna i hans tonårsrum:
– Det var en sjuk blandning mellan Michael Jackson, Bob Dylan och Maradona. Något som alla dessa gubbar har gemensamt är ett stort självförtroende och att de är överlägset bäst på det de gör, vilket tydligen var tillräckligt för att hamna på min pojkrumsvägg.

Var någonstans känner du dig som mest levande?
– På scen. Det är svårt att förklara men jag får en helt ren känsla när jag ställer mig där. Det har sagts många gånger innan, men när man verkligen är helt uppslukad av något, i mitt fall att lira, så försvinner tiden.

Vilken är din bästa konsertupplevelse, om vi bortser från dina egna spelningar?
– Jag såg Peps Persson på ett litet ställe som heter Slussen på Orust en gång. Jag satt typ 50 centimeter ifrån hans mick och fick svettstänk på mig. Det var ballt. Sen var Prince-konserten på Way Out West i somras något som jag aldrig kommer att glömma. Den mannen vet hur man får igång en publik!

Eftersom vi har många ungdomar på sajten som säkerligen suktar efter en gitarrspelande snygging med len stämma; Är du singel?
– Nej, men min bror är lik mig och är ledig på marknaden. Han är dessutom vältränad och gillar mysiga hemmakvällar och romantiska promenader. Det gör inte jag.