Nu fick jag äntligen fason på min diktafon så jag kunde översätta skiten. Dock hördes det skitdåligt eftersom det var så brusigt i lokalen, så det kan hända att jag inte fick till alla citeringar helt rätt. Nils, du kan ju skriva om du kommer på något som fattas.

För några veckor sedan lockades det skotskirländska indiebandet Snow Patrol till Sverige för några spelningar på Rix FM-festivalen, och dessutom en konsert på Cirkus. Därför släpade med mig den nye skribentförmågan Nils till den ganska brusiga foajén på Sheraton för att möta upp bandet. Vi fick en pratstund med Nathan (sång och gitarr), och Tom (keyboard), som dagen till ära kom och haltade som en gammal ärrad krigsveteran.

Vad har du gjort med foten?
Tom: Äh, jag råkade sparka in i en Ikea-soffa och pajade tån. Svenska möbler vettu …

Ajdå! Först av allt – i början av er karriär hette ni Polar Bear, och sedan döpte ni om er till Snow Patrol, vad är grejen med er och arktiska namn?
Nathan: Jag skulle vilja kunna berätta något spännande, men det är helt enkelt så att vi inte längre fick heta Polar Bear längre eftersom det var namnet på ett annat band. Snow Patrol kom helt enkelt av att en kompis hörde fel. Ganska mycket fel i och för sig.

Är ni trötta på att hela tiden bli jämförda med Coldplay och U2, eller tar ni det som en komplimang?
Nathan: Det är så klart fint att bli jämförda med U2, men jag tycker nog inte att vi låter så värst lika. Antagligen är det bara av ren lathet som journalisterna hela tiden försöker placera oss i ett fack.

Ni har ju turnerat med U2, hur är Bono att umgås med egentligen?
Nathan: Han är snäll, ärlig och bra på alla vis. Hela bandet är faktiskt väldigt ödmjuka och säkra på vilka de är.

Många tycker att Set the fire to the third bar med Martha Wainwright är er allra bästa låt, funderar ni på att samarbeta med henne igen?
Tom: Nja, vi har inte hunnit planera något i och med att vi är ganska upptagna, och även hon har ju en solokarriär som slukar väldigt mycket tid.

Om ni fick välja helt fritt, vilken artist skulle vara er dröm att samarbeta med?
Tom: Död eller levande?

Det är nog lättare att sjunga om man är levande.
Tom: Ok, då tycker jag att Dave Gahan från Depeche Mode skulle vara grymt roligt att göra något med.

Har ni någonsin använt eller sjungit någon av era egna låtar för att imponera på en dam?
Nathan: Jag har ju haft en flickvän ganska länge men … You Could be Happy skulle väl passa bra.

Hahaha

Tom: Jag brukar köra med signaturmelodin till Ghostbusters.

[Här börjar Nils sjunga på melodin.]

Den fungerar alltid! Vill ni hålla på med musiken för resten av era liv eller har ni några andra drömmar ni skulle vilja uppfylla?
Tom: Jag vill nog hålla på med musik livet ut. Jag är ju DJ också, så när jag är för gammal för att stiga på ett plan eller köra hårt på scenen kan jag gärna så i en lokal och spela skivor.

Innan ert genombrott har Gary (sångaren) sagt att han var tvungen att sälja sin skivsamling för att ha råd med hyran. Nu är ni ju rika, eller åtminstone välbärgade, och i Sverige har vi ett uttryck som heter ”nyrik” som innebär att man gärna slänger en massa pengar på smycken och dyra bilar. Min fråga är alltså vem av er som beter sig mest nyrikt.
Tom: Vi har faktiskt inte kostat på oss så mycket.

Inte ens en liten Ferrari?
Tom: Nej. Det är lite pinsamt men det är faktiskt ingen i bandet som har körkort. Man behöver inte det när man bor i storstäderna.
Nathan: Min flickvän tjatar på mig att jag borde ta körkort men vad fan …

Nu i dagarna gör ni ju konserter på Rix FM-festivalen tillsammans med Sveriges popgrädda, bland andra Alcazar, Måns Zelmerlöw, E.M.D och Agnes. Vad tycker ni om den här schlageraktiga musiken?
Nathan: Jag vet inte vilka vi ska uppträda med. Är det sån musik?!

Javisst. Skulle ni kunna tänka er att ställa upp själva i Eurovision song contest?
Båda: Nej nej nej!

För de rätta pengarna?
Nathan: Nej absolut inte. Vi har nog inget att hämta där. Usch. Nästa fråga.

Vilket är det bästa sättet att förbereda sig inför en konsert? Kör ni rockstjärnegrejen där ni super ner er och stapplar ut på scenen eller går ni ut nyktra för att spela kvalitativt och få någon sorts kontakt med era känslor?
Tom: Det är individuellt och jag tror att alla har sin egen favoritmetod att förbereda sig. Det är ju trevligt att ta några öl men man kan ju inte ta för många, då kanske man börjar spela fel.

Ja då kanske du börjar spela Ghostbusters-melodin.
Tom: Förmodligen.

Nathan, du är ju besatt av Star Wars, vad tycker du om de nya filmerna?
Nathan: Aaah, ta inte upp dem, jag gillar dem inte, och jag är ju förmodligen inte målgruppen heller.

Ska vi ta en liten Star Wars-frågesport kanske? Vi kollar hur insnöad du egentligen är.
Nathan: Visst!

Vilken film är den här repliken ifrån?
“I will come with you to Alderaan. There is … “
Nathan: A New Hope!

Rätt! Fortsätt den här repliken då:
“I’ve been waiting for you Obi-Wan. We meet again, at last. The circle is now complete …”
Nathan: “… when I left you I was but the learner, now I am the master.”

Sinnessjukt. Vi tar en sista fråga: Vilken skola syftar Uncle Owen på när han i episod fyra berättar för Luke att han kan gå på “skolan” nästa år?
Hmmm … är det Star academy? Nej jag kommer inte ihåg. Fan också!

Det är Imperial Academy, men det får man inte veta i någon av filmerna, det står bara i novellen.
Just ja! Jaja, jag får läsa på.

Då tackar vi för oss och ni får ha det så trevligt med Sveriges popelit!
Tack själva!