Med press- och fotopass i fickan beger jag mig mot Annexet i Stockholm. När jag kommer fram till arenan, mitt i det snöstormsliknande vädret, möter jag en ringlande kö beståendes av förväntansfulla människor. Dörrarna öppnas och folk skyndar sig in, när folk väl kom in hade de två val – skaffa en bra plats eller köpa en öl.

Publiken bestod utav många olika typer av människor, något jag hade förväntat mig. Medelålderspar, barn med sina föräldrar, singlar och kärleksfulla par. En timme försenat börjar en del av förbandet spela, John Legends lillebror som även är körkille, Vaughn Anthony sjunger några låtar och när jag står där i publiken förvånas jag över hur lik hans och Johns röster är.

Efter några minuters uppvärmning kommer det planerade förbandet in på scen, Laura Izibor. Publiken är trött på förseningen men Laura lyckas ändå att få publiken på ett bra humör med sina souliga och trallvänliga låtar. När hon avrundar uppträdandet med nya singeln ”Shine” går hon av scenen med publikens beröm.

Jag får tecken om att gå fram till scenen för att förbereda mig inför fotograferingen. På scenskärmen ser vi en röd-vit-svart värld inspirerad av omslaget på Johns senaste album ”Evolver”. Ut kliver John Legend som en rockstjärna, iförd skinnjacka och solglasögon. Öppningsnumret ”Used To Love U” sätter fart på det fullspäckade Annexet och folk jublar. Jag står längst fram, knappt en meter från min favoritartist och känner glädjen sprida sig i kroppen.

Han sätter sig vid pianot och säger ”we need some love right now” och börjar spela på ”Where Did My Baby Go”. Runt omkring mig ser jag höjda mobiltelefoner som spelar in och kärleksfulla par som håller om varandra och sakta gungar i musikens takt. Han lyckas med att sprida kärlek i publiken.

Men tråkigt nog måste jag konstatera att John Legend har blivit för stor i skorna. Artisten som från början var en mysig soulartist som satt vid pianot och var söt har vuxit och försökt att tuffa till sig. I mina ögon har han lyckats med att tuffa till sig, men nu när han vet att han är bra tar han det till sin yttersta spets och lyckas inte riktigt balansera på den. Han var bättre när han inte försökte. Som man brukar säga – det var bättre förr.