Spotify är för mig det närmaste man kan komma vardagsmagi. Det är som ett flyktrum, en egen liten musik värld. Det är som att gå in i ett rum med noter på väggarna och taktslag i dörrkarmarna. Man kan låsa in sig där, försvinna in i melodimönstren, in i gitarrackorden och in i alla orden. Ja, alla dessa ord, ord som är det vackraste som finns och har kopplats samman med melodi. Det kallas musik och om musik vore en religion skulle spotify vara dess moderna kyrka.

För mig är det ofattbart att artister stänger sig ute från Spotify. Det är lite av ett musikaliskt självmord i dagens musikvärld. Unga hungriga musiksökare som hellre äter musik till kvällsmat än pastasallad missar de artister som skjutit bort sig själv från Spotifys gröna oas. Självklart kan man förstå dessa skadeskjutna artistsjälar då de i många fall är rädda för att ett spotifyavtal skulle minska antalet sålda skivor. Ett Spotifyavtal kan snarare gynna artistens skivförsäljning då en magisk kärlek-vid-första-lyssningen-stund på Spotify ofta resulterar i en fyrkantig påse från närmaste skivaffären. Utan denna vetskap stänger fler och fler artister av sig från den hajpade musikdjungeln . Alla estetbarns älsklingsmorfar, det vill säga Bob Dylan som stapplande fortfarande försöker dansa på sina konserter, suddades nyligen helt bort från Spotifys väggar. På detta sätt rensade han inte bara tusentals Bob Dylan fanatiska nostalgilistor brutalt, utan hindrade också sin musik från att nå fram till den yngre generationen som ännu inte upptäckt hans storhet.
Alla dessa korkade spotifyavvikande musikjättar borde följa de smarta artisterna som istället för att förakta spotify använder det som ett vapen. De har insett att i dagens datorfixerade värld är det bara att inse att det romantiserade sjuttiotalet då folk dyrkade sin LP-samling sedan länge är över. Om man vill komma någonstans idag med sin musik, får man sprida den längs datorskärmarna där människor jorden runt sitter fastklistrade och stirrar med fyrkantiga ögon.

Musik är inte bara ett väl använt meningslöst ord för ljud sammansvetsade med allt ifrån wailande soulröster till brölande tonårsdesperata indiepojkröster. Det är för många en livsnödvändig vardagsflykt till en värld med taktslag som inte enbart kommer från det egna ofta så söndertrasslade hjärtat. Varje låt är som en anslagstavla som kan fyllas med minnen, personer och tankar. Det är som en evig oändlig värld som man aldrig kan få full kontroll över. Spotify är ett redskap som underlättar för alla människor som är fullkomligt levnadsinkompetenta utan de ständiga taktslagen. De hjälper dem inte bara att hitta nya musikfenomen utan också att hålla kvar de låtar vars anslagstavlor är sönderklottrade av minnen och känslor.

Ja, Spotify är glädje, en brinnande musikfackla där alla typer av musikkulturer kan mötas, ett rum utan gränser där ett par tangentknappar och några klick kan framkalla musiknostalgi för vem som helst, var som helst. Det skapar chans för fler garageband att komma upp på en sprudlande festivalscen i södra smålands småbandsfestival i Emmaboda eller kanske uppåt i landet till fred- och kärleksfestival i Borlänge.

Trots all denna spotifyglädje är det relativt självklart att fler och fler artister kommer överge denna vardagsmagisida. Att fler ska komma att följa vår älskade musikmorfars fortspår är ungefär lika säkert som att Jimi Hendrix kunde spela elgitarr. Tycker du detta är bra? Är du alltså en sådan som rått skrattar åt sönderskurna tidigare så rofyllda musiklistor? I så fall bör du ta en utflykt in i spotifys nostalgiträsk någon kväll. Gör som majoriteten av spotify användarna runt om i världen; inse att musik oftast smakar betydligt godare än mat. Vem vet, kanske du till och med en gång hittar en glömd pastasallad i kylen.