Jag tror att jag inlett ett litet förhållande nu med en kille som bor sex-sju mil härifrån, alltså inte alls mycket. Men vi kan bara ses på helgerna, och när jag inte är med honom saknar jag honom så mycket att jag helst vill dö, idag låg jag och och grät i en timme efter att han åkt.
Men jag tänkte ändå att, kan det inte vara bra med distans? Så man får sakna varann lite, så man inte tröttnar? Det är ju ändå inte särskilt långt.
Och vad har vi för nackdelar? Mer än att jag måste överleva saknaden. Jag är lite rädd att han ska vara otrogen eller nåt, men samtidigt tror jag att jag törs lita på honom.
Fördel:Man tröttnar inte på varandra, helt underbart när man väl träffas
Nackdelarna är ju många eftersom man saknar den andra,men finns ju cam..
Jag hade ett väldigt långt förhållande med en tjej på distans (30 mil, lite längre än för dig alltså). Förvisso gjorde vi slut, men vi hade då varit ihop i över ett år så det var ju inte distansen som var problemet.
Johnny_are_u_queer:
Jag hade ett väldigt långt förhållande med en tjej på distans (30 mil, lite längre än för dig alltså).
och det funkade bra? inga andra problem än avståndet då?
6-7 mil är inte långt, har 6 mil till skolan, alltså åker jag 12 mil i buss/dag, det tar kanske tid men jag har iallafall stått ut med det under snart hela gymnasiet..
Det går faktiskt att åka dit bara över dagen så länge det går bussar eller man har föräldrar som kör en/alternativt har körkort själv!
Jag har oxå ett distansförhållande, men på 60 mil.. Och visst är det långt och vi träffas väll kanske runt 1-2 ggr varje månad. Men älskar han verkligen, och tycker det skulle vara konstigt om jag inte hade han nu för tiden, så står ut att vänta tills nästa gång man träffas.
Jag tycker endå det kan vara bra som du och andra säger att man inte tröttnar på varann lika lätt, man får verkligen sakna varann. Men det är verkligen jobbigt sen när man åker ifrån varann, men bara försöka tänka att det inte är sista gången man ses och att denna gången man träffades faktiskt var bra och helt underbar med.
Men finns oxå nackdelar. Du nämner att du är rädd att han ska vara otrogen mot dig, men litar du verkligen på honom och du vet att han älskar dig tror jag inte att han gör det. Men blir det att man saknar varann väldigt mycket, men kan ox vara bra, för då vet man att man älskar varann (:
jag skulle aldrig stå ut..
fast jag vill iofs ha en sambo och ett gemensamt liv och att man har ett liv ihop så man kan få barn och så vidare.. men så tror jag att jag är lite äldre än dig med kanske. Om jag bodde hos mamma typ, och var yngre, kanske det hade varit rätt nice. Få sakna varann o så som du säger. Men det kanske inte funkar hela livet såklart
min pojkvän bor typ 60 mil här ifrån (hatar blekinge jävla skit) men jajo, älskar man varandra tillräckligt så är det ju värt det. det skulle vara jobbigare att försöka sluta sakna varandra än att bara göra det.
nackdelarna är ju ganska självklara men.. vill man tillräckligt så är det verkligen värt skiten
besviken häst:
sex-sju mil
Sex-sju mil är inte långdistansförhållande.
Har föresten långdistansförhållande, Gotland-Skåne.
Ser faktiskt ingen fördel med det alls:) Nackdelar är saknad,
väntan och mycket mer. Men anser att det är värt att vänta
för killen jag har:D
6 mil är ingen långdistans
6 mil är inte långt. Skulle inte kalla det långdistansförhållande.
Jag kan dock förstå om ni har svårt att ses på vardagar om ni går i skola/jobbar, men det är ju inte omöjligt. Jag hade varit överlycklig om min pojkvän bodde 6 mil ifrån mig, då har man liksom möjlighet att ses när man vill.
Jag antar att det gör det lite svårare att ta varandra för givet och det kan väl vara skönt att få vara för sig själv ibland, men jag tycker verkligen inte att fördelarna väger upp nackdelarna.
Jag hade tyckt bättre om att vara nära och kunna ses när vi kände för det, som du och din pojkvän ju ändå kan om ni vill (under förutsättning att det går bussar såklart, annars blir det ju svårt).
Du skulle ju kunna åka till honom, sova där och åka till skolan nästa dag om du har sovmorgon t.ex, eller tvärtom.
Jag tycker avståndet mellan er låter ganska lagom, men det är väl för att jag lever med ett längre avstånd. Det är säkert jobbigt för er om ni inte haft långdistansförhållande tidigare.
Fördelar: Inga alls.
Nackdelar: En jävla massa.
besviken häst:
och det funkade bra? inga andra problem än avståndet då?
Nja, man överlevde, fast vid vissa tillfällen deppade man ju som fan över att de var så långt och hela 2 veckor innan man skulle ses igen. Men ibland undrar jag om vi hade varit ihop så pass länge som vi var om vi inte levt i ett distansförhållande. Eller så kanske vi fortfarande varit ihop om vi varit det, vem vet?
fjeak:
Sex-sju mil är inte långdistansförhållande.
Förlåt, jag har inte särskilt mycket erfarenhet av förhållanden överhuvudtaget och räknar långdistans som så långt att man inte kan träffas när som helst och hur som helst, men okej, det är inte långt då, haha