kukoxo:
this 😀är typ oftast randoms som addar mig, mkt turkar(vet ej hur de hittar mig eller varför de lägger till) eller lite folk efter fester och umare <3
blir gladast av umare
Blir addad av okända turkar från turkiet. 0 gemensamma vänner 🙁
det är ett praktiskt sätt att samla ihop folk som man av någon anledning gärna håller kontakten med. jag använder mest fb till chatt ändå
Kultur:
Ändå känns det "konstigt" att adda.
Min stora fråga är oxå när är det dags att adda, men jag brukar få folk att adda mig eller så lägger jag till folk som jag känner tillräckligt för att de ska lägga till mig. Jag är rätt "strikt" vill bara ha vänner som jag träffat eller känner på något sätt så jag lägger inte random människor. Jag vet att de flesta där jag bor "tävlar" i antalet vänner men jag fattar inte poängen med det.
mynona:
det är ett praktiskt sätt att samla ihop folk som man av någon anledning gärna håller kontakten med. jag använder mest fb till chatt ändå
Håller med^^ Vissa människor kommer man inte att prata så mycket med i framtiden men man vill ändå ha kontakt.
patrick bateman:
Typ addat 3. Låter andra adda mig.
Samma här
Tycker det där är jättesvårt speciellt med pojkvännens vänner, för ja man träffar ju dom, oftast på fester iofs, pratar med dom där, de vanligaste har jag väl på fb, men sånadär som kanske är med på fester ibland är det svåra!
De konstigaste som addat är nog en som jobbade på jobbets lunchresturang = inte pratat mer än hej och "en ny lunchkupong" vi hade iofs gemensamma vänner eftersom hon var tillsammans med min 5 år äldre storebrors kompis varav den kompisen har jag inte träffat sen vi var små!
Tillägg:
Jag och min storebror umgås inte så särskilt mycket mer än middagar hos familjen, om man lånar en film eller typ om vi ska till våra föräldrar och jag och min sambo skjutsar han.
addade bra mycket folk för något år sedan. så känner inget behov av att adda fler.
Vet inte, har aldrig använt facebook.
Största fb-addarminnet för mig var min pojkväns ex.
Jag har aldrig ogillat henne på något sätt, men det var ändå någon psykologisk spärr som sa till mig att det inte va okej att socialisera sig med killens ex.
Vi träffades lite då och då i typ 1,5 år innan hon addade mig.
Det var en sån jäkla seger på nåt sätt. Verkligen "In your face, bitch!" 
Men det tar olika lång tid beroende på vad det är för människa, hur bra man känner varann och hur bekväm man känner sig med att personen vet vad du äter till lunch...
Har dock lärt mig av erfarenhet att inte lägga till jobbarkompisar för fort, eftersom jag har en tendens att fucka upp jobb och få alla att hata mig. 
Jag addar inte folk - folk addar mig. 
när jag vill det
aristoteles:
Vet inte, har aldrig använt facebook.
hur håller du kontakten med folk då?
LolaRose: hur håller du kontakten med folk då?
Jag behöver inte hålla kontakten med alla jag träffat, jag gör precis som man gjorde innan facebook fanns. Irc, mail, träffa människor på riktigt, skype osv osv. Känner noll behov av något så opersonligt som facebook.
aristoteles:
Jag behöver inte hålla kontakten med alla jag träffat, jag gör precis som man gjorde innan facebook fanns. Irc, mail, träffa människor på riktigt, skype osv osv. Känner noll behov av något så opersonligt som facebook.
föredrar oxå att träffa människor på riktigt. Men det vore coolt att hålla kontakten med någon via brev. Det gör i princip ingen numera.
LolaRose: föredrar oxå att träffa människor på riktigt. Men det vore coolt att hålla kontakten med någon via brev. Det gör i princip ingen numera.
Brev är lite för långsamt och otymligt. Det förusätter ju att personen inte reser.
aristoteles:
Brev är lite för långsamt och otymligt. Det förusätter ju att personen inte reser.
jo men det är fortfarande kul att få brev 
