szara:
om säger jaja du är bara tonåring alla har det jobbigt då. So what lixom? Bara för jag är ung betyder det inte att problemen är lätta eller hjälper inte att nån säger du e bara tonåring palla att man aldrig blir tagen på allvar..
Håller verkligen med dig där. Är så trött att höra det. Det kanske är sant, men ändå -.-
Jag vill verkligen sluta att vara tonåring nu, känns som man borde mognat nu när man är 16 och har börjat gymnasiet, men tydligen inte.
szara:
så trött på alla som säger jaja du är bara tonåring alla har det jobbigt då. So what lixom? Bara för jag är ung betyder det inte att problemen är lätta eller hjälper inte att nån säger du e bara tonåring palla att man aldrig blir tagen på allvar..
Det är säkert jobbigt att höra att "alla har det svårt då" men det är ändock sant, och folk säger det inte för att vara dryga utan för att få dig att förstå att det troligtvis kommer gå över, även om det är sjult jobbigt nu.
Du har skapat många liknande trådar med samma budskap och jag får alltid samma känsla. Du behöver hjälp, och den enda som kan föra dig på rätt väg är du själv. Ta tag i ditt liv och gör det du mår bra av, se dig själv med andra ögon, våga lita på dig själv.
Det bästa man kan göra när man känner som du är att gå emot det "värdelösa". Make a change, liksom. Kan vara vad som helst som du inte vågat förr. Utmana dig själv. Ut på stan och snacka med en främling, chansen att du träffar personen igen är väldigt liten egentligen, eller hur? Är bara att köra på. Annars kan du gå emot någon annan rädsla du har. Så länge du antar utmaningar som du tidigare fruktat så kommer du någonstans och då är du en bra bit på vägen, självkänslan stärks och din närvaro blir starkare, du trivs mer med dig själv och vågar mer osv.
Nu blir det långrandigt men du fattar säkert poängen.
Kan jag, så kan du med! Lycka till.
Ja du..jag har liknande tankar, men jag känner ändå att jag har något att leva för. Jag har en framtid och det kan alltid bli bättre än vad det är nu. så brukar jag tänka, dock går det inte alltid så bra.
Du har kontroll över ditt liv. Du skriver din egen livshistoria, hur de blanka sidorna kommer att skrivas bestämmer du. Identifiera problemen, identifiera lösningar, verkställ.
En rad från en marschramsa som vi brukade sjunga på min gamla skvadron, vilket man ofta tänkte på när det var som kärvast: "Mår jag dåligt, så mår jag bra!" Dock förmodligen lite annorlunda situationer än de som tas upp här, men det jag understryker är att man även i de jobbigaste lägena måste se det lilla positiva som finns (det finns alltid något), och klinga fast vid det så brukar man må bättre.
ät glass
Jag försöker kämpa ändå men misslyckas, och jag hatar mig själv för att jag inte kämpar ännu mer. Jag hatar även mig själv för att jag står ut med detta. Är jag inte värd bättre? Men jag vet inte vad jag ska göra..![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
stjärnfall:
Men jag vet inte vad jag ska göra..
Vet inte heller vad jag ska göra. Man känner sig verkligen levande död.
szara:
Vet inte heller vad jag ska göra. Man känner sig verkligen levande död.
Levande död va rätta ordet. ojoj oj vad det är smärtsamt. Det är ett jävla helvete.
det som får mig att orka är att jag någonstans vet (eller tror) att det kommer att bli bättre. men som det känns just nu så lever jag enbart för min älskade familjs skull.
stjärnfall:
att det kommer att bli bättre
Jo jag försöker oxå intala mig det men slutar med att jag tänker "varför försöker jag lura mig själv?"
szara:
Jo jag försöker oxå intala mig det men slutar med att jag tänker "varför försöker jag lura mig själv?"
ja det känns som att man försöker lura sig själv..hur många gånger ska man behöva försöka innan man lyckas? för ett tag sen trodde jag att det höll på att vända, men nej. då drog mörkret i mig och jag kände att ja va tvungen att lämna min nyvunna frihet. för det kändes verkligen som att jag hade vunnit lite frihet och mer skulle det bli. men nu när jag är nere på botten igen blir jag så ledsen.
Det finns säkert något (även om det är litet) som är viktigt i ditt liv, som känns värt att leva och kämpa för. Jag har också liknande tankar, men försöker att stöta bort dem genom att tänka på bra/trevliga/glada saker. Alltid så fungerar det inte, men att ge upp är det sista du ska göra. Fokusera istället på vad du kan göra för att din framtid ska bli bättre, och när du har klarat dig igenom allt kan försöka hjälpa andra som känner likadant!
