För några månader träffade jag en helt underbar kille och vi klickade direkt, både känslomässigt och fysiskt. Det kändes riktigt bra - alltså verkligen bra, som om vi hade något menat för varandra.
Vi skrev med varandra varje dag, från godmorgon till att han ringde mig innan han skulle sova bara för att han ville höra min röst. Ibland ringde han även lite spontant bara för att säga att han tyckte om mig och att han saknade mig.
Vi bor en timme ifrån varandra, i två olika städer. Även om det är en bit att köra, så har han alltid varit en riktigt gentleman och kommit hem till mig, bjudit ut mig på middag, hållit mig i handen och sedan kört hem mig igen. Direkt efter våran träff har han skrivit till mig för att se om jag har haft det trevligt och att han ville ses igen, vilket vi har gjort. Vi har även kyssts och det kändes riktigt bra. Jag kände fjärilar i magen - som även han sa att han kände efteråt.
För att tillägga, är jag fortfarande oskuld och när jag berättade det för honom tyckte han att det var fint att jag har valt att vänta med att ha sex. Dessutom sa han att han ville gå långsamt fram och inte stressa fram något utan han ville verkligen ta tiden till att lära känna mig som person innan vi gjorde något förhastat, vilket jag uppskattade väldigt mycket då många killar inte tänker på det sättet.
Jag vet att han innerst inne tycker om mig och att han bryr sig om mig. På det sättet han tittar på mig när vi var tillsammans, hur han kysser mig och hur han är som person, det betyder något. Det vet jag, men under de senaste dagarna har jag börjat få en känsla av att han börjar dra sig undan mer och mer, som om han stänger ute allt, inklusive mig. Han skriver mindre, är kallare och han visar inte sina känslor på samma sätt som tidigare.
Jag ringde honom tidigare och frågade om allt var bra och han sa att det inte var något. Han har bara haft mycket på tankarna kring jobb, familj och vänner. Jag sa tydligt att om det verkligen är något, så finns jag här för honom om han vill prata, men han sa att det inte var något.
Jag har knappt skrivit till honom på sistone utan jag har valt att ge honom så mycket utrymme som möjligt för att ge honom tid att klura ut sina tankar på egen hand, men är detta rätt? Ska jag sluta höra av mig och bara vänta och se vad som händer? För jag vill ju inte skrämma iväg honom ännu mer om jag är för på, men samtidigt så vill jag ju veta vad han känner kring mig. Om jag har gjort något eller om han faktiskt börjar tappa känslor för mig? Eller börjar han verkligen falla för mig?
Vad ska jag göra? Snälla, hjälp mig för jag vet knappt vad jag ska göra längre eller vem jag ska prata med. Tack.
Han kanske bara känner att han behöver vara ifred för tillfället, ibland kan man ju liksom känna så, vissa människor oftare än andra. Eller oxå mår han dåligt, och då kan han ju oxå behöva vara ifred men försök visa att du i så fall finns där för honom ifall han behöver prata eller helt enkelt bara någon som stöttar honom. Fast det verkar du ju ha gjort, det är bra. Men försök att inte vara för tjatig och pressande mot honom bara, fast det förstår jag det som att du förstår att man inte ska, så det är ju i så fall oxå bra.
Jag tänker även att han kanske inte är lika förälskad i dig som tidigare utan numera mer vanligt kär. Eftersom ni verkar ha haft en väldigt tillgiven, gullig nästan rosamoln-relation nu i början kanske det blir en sån kontrast till detta om han börjat vara sitt normal-jag att det känns för dig som om han har blivit mer kall, stel osv...
sluta inte att höra av dig, det fungerar inte och skickar bara fel signaler till honom om ditt intresse. försök att ha tålamod och ta inte illa upp för att han verkar avlägsen. ifall han är i någon grubblarfas kring vad det ska bli av er två och han känner tvivel över antingen dig eller sina egna känslor, så går det här över med tiden så länge du fortsätter visa att du är tillgänglig. ifall han faktiskt på riktigt tappat allt sitt intresse för dig, så kommer det att komma fram i det öppna så småningom. det bästa att bara tänka att allt är okej och fortsätta som att allting är "som vanligt".
Lilla Trollungen:
Han kanske bara känner att han behöver vara ifred för tillfället, ibland kan man ju liksom känna så, vissa människor oftare än andra. Eller oxå mår han dåligt, och då kan han ju oxå behöva vara ifred men försök visa att du i så fall finns där för honom ifall han behöver prata eller helt enkelt bara någon som stöttar honom. Fast det verkar du ju ha gjort, det är bra. Men försök att inte vara för tjatig och pressande mot honom bara, fast det förstår jag det som att du förstår att man inte ska, så det är ju i så fall oxå bra.Jag tänker även att han kanske inte är lika förälskad i dig som tidigare utan numera mer vanligt kär. Eftersom ni verkar ha haft en väldigt tillgiven, gullig nästan rosamoln-relation nu i början kanske det blir en sån kontrast till detta om han börjat vara sitt normal-jag att det känns för dig som om han har blivit mer kall, stel osv...
durga:
sluta inte att höra av dig, det fungerar inte och skickar bara fel signaler till honom om ditt intresse. försök att ha tålamod och ta inte illa upp för att han verkar avlägsen. ifall han är i någon grubblarfas kring vad det ska bli av er två och han känner tvivel över antingen dig eller sina egna känslor, så går det här över med tiden så länge du fortsätter visa att du är tillgänglig. ifall han faktiskt på riktigt tappat allt sitt intresse för dig, så kommer det att komma fram i det öppna så småningom. det bästa att bara tänka att allt är okej och fortsätta som att allting är "som vanligt".
Samtidigt som jag verkligen vill höra av mig till honom är jag rädd att jag kommer skrämma iväg honom ännu mer? Om han nu behöver sitt utrymme, så kanske det är bäst att jag bara sluta skriva till honom helt tills den dagen då han kanske saknar mig och bestämmer sig för att höra av sig till mig?
Jag vill verkligen veta vad han känner, men jag vill inte vara för på heller. Å andra sidan, om jag inte skriver, så kanske han tror att det är jag som inte är intresserad av honom längre .. men jag vill ju inte vara den som hela tiden frågar hur han mår.
Bellyby: Om han nu behöver sitt utrymme, så kanske det är bäst att jag bara sluta skriva till honom helt tills den dagen då han kanske saknar mig och bestämmer sig för att höra av sig till mig?
det är ingen bra idé att sluta skriva till honom helt. dels kommer han uppfatta det som ett avvisande/avståndstagande från dig vilket gör honom ännu mindre kapabel att närma sig dig själv, och dels innebär det att du frivilligt skär av all kommunikation mellan er, vilket gör att du inte längre kan behålla någon slags koll på hur han mår och vad han vill öht. då blir det bara ännu fler tortyrartade gissningslekar för dig att försöka lista ut vad killen vill.
Bellyby: Å andra sidan, om jag inte skriver, så kanske han tror att det är jag som inte är intresserad av honom längre .. men jag vill ju inte vara den som hela tiden frågar hur han mår.
bara för att ni har kontakt så behöver du inte fråga just hur han mår eller föra in samtalet på honom själv! prata om något annat istället bara, något som är lättsamt/roligt och inte alls är känslomässigt laddat, om det nu skulle vara så att han mår dåligt. ifall det känns som att vara lite för på att höra av sig för att fråga hur han mår eller försöka prata om er två och söka ett rakt svar på vart relationen är på väg, så vänta med det. bara se till att er kontakt (som verkar vara på spel) inte dör ut totalt genom att båda parter drar sig undan och är helt knäpptysta pga skygghet/rädsla/tvivel. det förstärker bara oroskänslor och en övertygelse om att man har blivit avvisad hos båda sidorna, utan att det ligger någon sanning i det.
