Vill personen som man ljuger för veta det i slutändan då eller inte?
Motivera er.
giv exempel
nej inga exempel, generellt bara
glöm:
exempel
Tycker att det beror väldigt mycket på vad det handlar om. För det mesta gäller "det man inte vet lider man inte av", är det något som enbart skulle såra mig om jag fick reda på det lever jag, i de flesta fall, hellre i ovisshet.
okej men om man inte säger det så får personen inte reda på det, men om man säger det så är man död i all framtid
nej, bättre att ljuga forever, eller tills det glöms bort.
erkänn aldrig att du har ljugit om du inte blir påkommen.
för grejen är, att om du senare erkänner att du ljög om något som personen faktiskt trodde på, så kommer den aldrig lita på dig igen då den nu vet att du är kapabel att ljuga på ett trovärdigt sätt.
ska man ljuga om något så är nästan det viktigaste av allt att ens omgivning inte tror att man kan ljuga. brukar låtsas ljuga om saer ibland på ett obvious sätt, så alla säger typ "pffft sluta du e så dålig på att ljuga" då kan man ljuga så att ingen tvivlar på det när man faktiskt behöver ljuga.
smarthet 101 ur welcome
Att hålla undan saker bara för att rädda sitt eget skinn är fegt och respektlöst.
sil3m:
okej men om man inte säger det så får personen inte reda på det, men om man säger det så är man död i all framtid
varför funderar du ens på att säga det isf?
Svår fråga, beror vad för typ av lögn det är och hur stor den är. Men är det en oväsentlighet man ljugit om (nu är det ju olika vad man ser som småsaker) har jag inget behov av att veta det. Då kan det lätt bli en höna av en fjäder och det är bara onödigt. Det där med om jag fick reda på sanningen och det bara skulle såra mig, det känner jag mig lite kluven till. Å ena sidan så anser jag att ärlighet är A och O, å andra sidan hade kanske det varit bättre om jag inte visste. Hm, jävligt svårt tycker jag att förhålla sig till sånt här.
Nintendos BFF:
för grejen är, att om du senare erkänner att du ljög om något som personen faktiskt trodde på, så kommer den aldrig lita på dig igen då den nu vet att du är kapabel att ljuga på ett trovärdigt sätt.
nej men grejen är
att om personen får reda på det av någon annan kommer den aldrig lita på dig igen
men om man berättar själv är det la större chans att den litar på dig igen
fast den kommer ju inte få reda på någon annan
Nintendos BFF:
nej, bättre att ljuga forever, eller tills det glöms bort.
erkänn aldrig att du har ljugit om du inte blir påkommen.för grejen är, att om du senare erkänner att du ljög om något som personen faktiskt trodde på, så kommer den aldrig lita på dig igen då den nu vet att du är kapabel att ljuga på ett trovärdigt sätt.
ska man ljuga om något så är nästan det viktigaste av allt att ens omgivning inte tror att man kan ljuga. brukar låtsas ljuga om saer ibland på ett obvious sätt, så alla säger typ "pffft sluta du e så dålig på att ljuga" då kan man ljuga så att ingen tvivlar på det när man faktiskt behöver ljuga.
smarthet 101 ur welcome
Så smart. En skicklig lögnare bör också tala sanning så ofta som någonsin möjligt, så är folk vana vid att man gör det och tror på lögnen om man någon gång verkligen måste ljuga
nubbie:
Att hålla undan saker bara för att rädda sitt eget skinn är fegt och respektlöst.
ja, men också dåligt att erkänna då personen kan bli ledsen
Nintendos BFF:
varför funderar du ens på att säga det isf?
för mår dåligt av det
sil3m:
nej men grejen är
att om personen får reda på det av någon annan kommer den aldrig lita på dig igen
men om man berättar själv är det la större chans att den litar på dig igen
ah det är ju iof sant.
sil3m:
fast den kommer ju inte få reda på någon annan
men dåså
pendu:
Hm, jävligt svårt tycker jag att förhålla sig till sånt här.
visst är det..
pendu:
beror vad för typ av lögn det är och hur stor den är
ja och det är svårt att avgöra sånt också
DEN VILL SÄKERT VETA, MEN DEN BEHÄÖVER INTE VETA SÅ SKIT I DET!