Det spelar ingen roll om jag känner dem eller inte för "ledsenheten" kommer av att jag tänker att detta är ännu ett bevis för att kärlek dör.
Att det inte finns någon kärlek och att allt är båg. (syftar nu ej på kärlek för vänner/djur/familj utan endast kärlek i förhållanden). Egentligen så kan man ju resonera som så att ju fler som gör slut desto större chans har kanske ens eget förhållande att funka om man ska se till statistiken. Men så tänker jag inte.
Jag tänker nog för ofta "dessa kommer nog vara tillsammans 4 life", utan att jag tänker på att jag gör det.
Och ja, detta gäller polyförhållanden också. Folk bygger upp en fin grej och sedan dör den.
Inte för att ett förhållande inte endast kan sluta i döden om de inte separerar, men ändå.
Kanske är det lite för att man har för stora krav på varandra att vara både jättebästisar som umgås jämt och älskare (någon slags fysisk kontakt har man ju oftast inom ett förhållande).
Vi byter vänner och andra umgängen men det känns ändå som sorgligast när folks parförhållanden tar slut tycker jag.
Hur tänker ni?
Hm, brukar nog inte riktigt tänka så inom det sammanhanget, jag brukar mer känna mig sorgsen när folk glider ifrån de umgängeskonstellationer där jag har lärt känna dem eftersom dessa konstellationer utgör epoker och påminner om relationers bräcklighet och tidens gång, men när det gäller just kärleksförhållanden känns de så förutbestämt tillfälliga, i alla fall mer än vad vänskapsrelationer gör, att de snarare känns som att de fullgör sitt naturliga kretslopp då de tar slut. Är jag inte vän med dem båda två och min relation till den av de två som är min vän inte förändras ser jag det blott och bart som en del av min väns livsdynamik.
känns som mitt kommer vara för evigt
eller tills vi flyttat ihop
Fattar inte riktigt vad tråden går ut på?
Tänker att det ska hålla för evigt, om det sedan inte gör det så tar jag det när det kommer.
Mina vänskapsrelationer är väldigt dynamiska, de ändras ständigt.
Ingefära:
Fattar inte riktigt vad tråden går ut på?
att diskutera vad man har för tankar om par som gör slut
Zerafina:
att diskutera vad man har för tankar om par som gör slut
Aha.
Tänker inget särskilt. Det funkade väl inte så de gör slut. Om nån mår dåligt pga det är det förstås synd om den.
Kärleken behöver ju inte ha tagit slut för att man gör slut, kanske bara förändrats, och även om den tog slut var den ju där från början och det får man ju vara glad för. Därefter får man vara glad över att personerna avslutade en relation som inte höll.
Vill tänka att kärlek kan vara förevigt om man kämpar osv men egentligen har jag inget hopp kvar. Tycker kärlek är destruktivt och dåligt och jobbigt.
Haha, kom att tänka på i ettan av gymnasiet under en av de första engelskalektionerna där läraren läste upp olika påståenden och så skulle man räcka upp handen om man höll med. Hon läste upp, "Jag tror att man kan vara kär i någon hela livet", eller dylikt varav alla i klassen räckte upp handen utom jag. Läraren kollade då konstigt på mig och sa, "Du räckte inte upp handen?". "Nej", svarade jag. Hon tittade ännu konstigare och upprepade påståendet två gånger och sa att jag måste missförstått påståendet, minns att jag gav upp och bara, "aa, visst.. missförstod nog frågan".
Jag tror inte att kärleken dör, jag tror att kärleken mellan två kan finnas kvar en väldigt lång tid. Men man växer ständigt som person och vissa upptäcker att man inte passar. Man kanske fungerade utmärkt tillsammans men sen ändrades något (Flytta ihop t.ex, ändringar i familjen, ändringar i ekonomin, eller bara ändringar i privatlivet). Även om man är kära, så är man kanske inte är så kompatibla som trodde innan.
Talar lite från erfarenhet. 🙁 Mvh killen ur ett "tillsammans 4 life"-förhållande.
Jag tänker väl att det är få förunnat att uppleva livslång kärlek. Kärleken är fin och man får njuta av den så länge det varar. Har man ett förhållande utgår man förmodligen från att det kommer hålla länge, skulle det ta slut så gör det det av en anledning. Då kanske det finns någon ny kärlek för en. Men jag tänker inte att det inte var riktig kärlek bara för att det tog slut, för det fanns en kärlek en gång, men den förändrades.
När det gäller mig själv är jag dock inte så hoppfull om ömsesidig kärlek.
Fingerprints:
Haha, kom att tänka på i ettan av gymnasiet under en av de första engelskalektionerna där läraren läste upp olika påståenden och så skulle man räcka upp handen om man höll med. Hon läste upp, "Jag tror att man kan vara kär i någon hela livet", eller dylikt varav alla i klassen räckte upp handen utom jag. Läraren kollade då konstigt på mig och sa, "Du räckte inte upp handen?". "Nej", svarade jag. Hon tittade ännu konstigare och upprepade påståendet två gånger och sa att jag måste missförstått påståendet, minns att jag gav upp och bara, "aa, visst.. missförstod nog frågan".
Läraren var allt en riktig normativ romantiker där
Nachac:
Kärleken behöver ju inte ha tagit slut för att man gör slut, kanske bara förändrats, och även om den tog slut var den ju där från början och det får man ju vara glad för. Därefter får man vara glad över att personerna avslutade en relation som inte höll.
Ja det sistnämnda tänker jag också på, att det är jättebra att det nuförtiden går bra att skilja sig. Här iaf. Det måste ju vara hemskt att vara fast i ett förhållande man inte vill vara kvar i.
Pendulum:
Jag tänker väl att det är få förunnat att uppleva livslång kärlek. Kärleken är fin och man får njuta av den så länge det varar. Har man ett förhållande utgår man förmodligen från att det kommer hålla länge, skulle det ta slut så gör det det av en anledning. Då kanske det finns någon ny kärlek för en. Men jag tänker inte att det inte var riktig kärlek bara för att det tog slut, för det fanns en kärlek en gång, men den förändrades.När det gäller mig själv är jag dock inte så hoppfull om ömsesidig kärlek.
Mjo men det känns så sorgligt att något så stort tar slut, även om man fortfarande skulle tycka om varandra.
Kudhos:
Jag tror inte att kärleken dör, jag tror att kärleken mellan två kan finnas kvar en väldigt lång tid. Men man växer ständigt som person och vissa upptäcker att man inte passar. Man kanske fungerade utmärkt tillsammans men sen ändrades något (Flytta ihop t.ex, ändringar i familjen, ändringar i ekonomin, eller bara ändringar i privatlivet). Även om man är kära, så är man kanske inte är så kompatibla som trodde innan.Talar lite från erfarenhet. 🙁 Mvh killen ur ett "tillsammans 4 life"-förhållande.
Mjo men sedan dör den :((
Ja olika ändringar kan ju sätta press på relationen. Eller skuldkänslor/dåliga minnen som hör ihop med ens partner.
jag gillar överenskommelser och samförstånd. uppskattar när par är eniga om att göra slut och tycker också om människor som kan samexistera enligt avtal. har väldigt stor respekt för människor som kan göra slut av hänsyn till varandras intressen. att investera sina känslor i en annan människa med en förhoppning som enda intyg är bara trams.
kärlek är inte ett projekt och det är inget misslyckande när den försvinner.
