Har vid flera tillfällen funderat på det.
När någon säger att dom "känner han/hon" när man pratar om en viss person, vad menar dom då? När "känner" man någon egentligen?
Känner man någon när man vet vad han heter men aldrig pratat med honom? En klasskamrat som man nästan aldrig har snackat med, räknas det? Eller måste båda två vara kompisar för att man ska känna varandra?
Vad menar ni när ni säger att ni "känner h*n"?
frågar nån "känner du **"
och jag vet vem det är/sagt hej/ytligt konverserat med svarar jag
"ja jag vet vem det är"
om jag däremot är vän med den och under upprepade tillfällen pratat med/umgåtts säger jag "ja" istället.
jag vet att många säger att dom känner folk betydligt fortare än vad jag gör. jag tycker inte att man känner nån om man bara snackat lite några gånger. jag känner mina kompisar. som jag umgås och pratar med ofta. resten är bara bekanta.
Beror på kontexten, men jag håller med eeeema i stort.
när man känner någon så är det för mig en nära vän man har känt i några år. sen finns det också folk man vet vem de är men som man inte känner riktigt
Jag brukar säga att jag känner någon om jag tex går i samma klass som personen. Vi behöver knappt ha snackat med varandra, men om vi har gått i samma klass ett tag (en månad och framåt kanske) tycker jag ändå att vi känner varandra. Fast man vet ju aldrig hur den andra personen känner.
Tycker man känner om man känner någon. Känns det inte som om man gör det så tycker jag inte man gör det \o/
+1 på fejlarn
om man känner att man känner någon så känner man den. detta kan ske antingen efter ett samtal eller efter flera år (kanske lite överdrivet men w/e).
När man endast har pratat med en person så skulle jag sagt att jag känner han/hon vid en konversation med en annan.
Ska man titta lite djupare dock så skulle jag definerat "känna", som att man vet vad hans föräldrar heter och lite mer av hans intressen och sådant.
Annars använder man "känner igen" som jag skulle mer sagt betyder att man haft en kortare konversation med eller bara har sett ett antal gånger.
Aldrig. Däremot kan man tro sig känna någon och när det inträffar är individuellt
om man vet vilka varandra är typ.
Fejlarn:
Tycker man känner om man känner någon.
sarkasm:
om man känner att man känner någon så känner man den.
![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
eeeema:
jag vet att många säger att dom känner folk betydligt fortare än vad jag gör. jag tycker inte att man känner nån om man bara snackat lite några gånger. jag känner mina kompisar. som jag umgås och pratar med ofta. resten är bara bekanta.
Beror ju på semantiken i "känna."
It's like, you kinda' know that dude at the gas station, but you don't really know him, you know? Know his or her true being, like their soul. But when you have, like, an old friend you can have known him or her your whole life, but still: Do you really know this dude or dudette? It's like, to know someone is easy, it doesn't take much, but to really know someone, it's, well, hard. You can feel that you really know someone and don't, like know a shitty thing about them, but you just feel that you know'em, you have like a connection. It's deep, man.
Fejlarn:
Tycker man känner om man känner någon. Känns det inte som om man gör det så tycker jag inte man gör det
