Det var en måndagskväll i februari. I en liten lägenhet i Stockholm öppnar Rymdpirat sin ytterdörr för att hälsa Mynona och Brk g välkomna. De två har rosiga kinder och ett lätt lager av snö över sina huvuden. Brk g blir den första att öppna munnen.

"Hej".

Med ett självbelåtet bajsätarflin ser Rymdpirat på sina vänner, hälsar dem välkomna att stiga in och går själv i förväg in i det lilla köket på de tjugoåtta kvadratmetrarnas motsatta sida.

Brk g och Mynona tittar på varandra, tar varsitt försiktigt steg innan de inser att den andre gör samma sak och avvaktar sedan. Mynona avslutar steget och kliver in i lägenheten. De båda hade setts för första gången strax utanför trapphuset. De hade åkt dit med samma tunnelbana men i olika ändar, och insåg vilka de var först några meter framför dörren. "Lika bra så", tänkte båda.

Någotsånär stelt kommer Rymdpirat tillbaka. Han insåg att en kram förstås var på plats vid hälsningstillfället och försökte nu kompensera för dess sena utförande. Det hela resulterade i ett ganska tafatt "eh.. så.. kom in", en kram (lite längre med Brk g eftersom de länge varit vänner tidigare) och ett ganska snabbt tillbakadragande ursäktat av vattenkokaren. "Vilket slags te dricker ni? Eller kaffe".

Mynona, som satt sig ned på den någorlunda rymliga sängen, svarar ganska tyst att hon inte vill ha något. Hon ångrar sig genast, men säger inget. För sig själv funderar hon på huruvida det här var en så bra idé egentligen, men man lever ju bara en gång och både Brk g och Rymdpirat är ju ganska stiliga herrar.

Brk g vill inte heller ha te. Eller kaffe. Rymdpirat gör inget till sig själv heller, frågan var ju ändå bara till för att få slippa den lite pinsamma stämningen i hallen. Han sätter sig i fåtöljen bredvid sängen, Brk g står upp.

"Jag har aldrig gjort det här förut", bryter Brk den minutlånga tystnaden, "och är fortfarande inte helt säker". Mynona, rädd för att han skulle ha ångrat sig, får ur sig ett "..nej" och tittar åt Rymdpirats håll. "Jag tror det är en asbra idé, men vi kanske ska komma i stämning först", säger han.

Ordet komma svävar snabbt förbi i Mynonas huvud.

"Brk, du som är så bra med musik och sång, kan inte du sätta på en bra låt så häller jag upp lite vin åt oss?", inflikar Rymdpirat.

"Sätter på.. hehe". Mynonas ögon spärras upp. Sade hon det där högt? Hon tittar ner på sina knän.

Vid datorn säger Brk "Okej den här låten är rätt bra men jag hittar bara en version på youtube som inte är den jag gillar mest. Hoppas det duger.. ja, det gör den nog. Den här är bra". Han skruvar på volymreglaget.

Rymdpirat kommer in i rummet med två glas rött vin. Han sträcker över ett glas var till sina gäster, Brk på datorstolen och Mynona på sängen, innan han går in i köket igen och häller upp ett tredje åt sig själv. Med glaset i hand sätter han sig sedan på sängens andra ände och lutar sig mot den angränsande garderoben.

"Jag vet inte hur fancy det här vinet är egentligen, men jag tycker det smakar rätt bra". Vinet var i själva verket väldigt dåligt, men Rymdpirat är inte hälften av den vinkännare han önskat att han är. "Det är okej", säger Mynona.

Musikaliska minuter av avvaktande och tystnad.

"Är det okej om jag sätter mig med er två på sängen?".

Det tog ganska mycket mod för Brk att få ur sig den meningen, men vinet hade börjat verka och alla tre delade nu ett stundom ordlöst samförstånd. Det kändes som evigheter mellan varje andetag och elektricitet alstrades i luften. Det var dags.

"Hur eh.. hur börjar man? Eller alltså vi är ju tre liksom. Jag vill inte att någon ska känna sig utanför", darrar Mynona fram medan Brk g sätter sig emellan de två på sängen.

"Vet inte.. eller vi kan ju klä av oss till exempel. Har hört att det ska vara en bra början", säger Rymdpirat lite skämtsamt, om än stelt.

"Shit bra idé". Brk g ställer sig upp och drar av sig sin blåa långärmade tröja. Rymdpirat och Mynona tar ögonkontakt, höjer simultant på ögonbrynen och ler. Tre tomma vinglas står i rad på soffbordet framför sängen, bakom dem står tre ungdomar som tar av sig sina kläder.

Det är lite kyligt i rummet och ingen känner sig särskilt sexig, ståendes nakna bredvid varandra, förrän de väl lägger sig i sängen med täcket över sig.

Förväntan, rädsla och eftertanke försvinner långsamt i takt med blodets forsande genom de pulserande kropparna i mörkret under täcket. En hand, en spänd mage, en kuk. Ett bröst, en rumpa, en svankande rygg. Läppar i kontakt och försiktiga tungor. Vem som äger vilken kroppsdel är svårt att avgöra när gränsen mellan det fysiska och mentala suddas ut. Tre själar i perfekt samspel med den stundande extasen som uttalat mål.

Under en dryg timme byggs intensiteten upp, tämligen långsamt. Stön, nätta som grova, ökar i volym i takt med de djupare och hastigare andetagen.

Fransmännen har ett uttryck som går ut på att det som inte är äckligt inte heller är sex, ett faktum som under kvällen visar sig givet. En frän doft av perspirerande kroppar osar från den föränderliga massan av kött och kroppsvätskor.

Att den köttsliga massan en gång hade bestått av tre separata entiteter var i kväll den mest befängda av tankar, medan dess utformning varierade i ställning efter ställning.

För en åskådare har kvällen passerat, men för Mynona, Rymdpirat och Brk g är tiden utan mening. En evighet, ett ögonblick, allt som spelar någon roll är just nu och det strax kommande. Den kroppsliga njutningen bygger upp en damm som bara väntar på att få brista.

Några ytterligare sekunder passerar. Sprickor skymtas, enskilda droppar slingrar sig igenom i tystnad medan själva grunden börjar mullra.

I en kakofoni av skrikande lättnad kommer de tre över varandra. Skakade champagneflaskor efter ett evighetslångt rally uttrycker det fysiska himmelriket på jorden och tystnar sedan lika fort som det uppstått.

I den lilla lägenheten ligger Rymdpirat, Mynona och Brk g igen. Flämtande håller de om varandra som om deras liv hängde på det, för att sedan leende börja släppa taget om varandra.

Deras känslor kan inte längre uttryckas i ord, men de alla vet att de känner likadant och att inget annat spelar någon roll. I tystnad faller de till sömns, övertygade om livets nyfunna mening och alltings förträfflighet.