Hej. Kanske fel ämne för detta? I dunno, till viss del handlar det ju om mat...
Jag har ganska nyligen fyllt 18 år och väger 45 kilo, är 162 cm lång. Min relation till mat har alltid varit extrem jobbig och har i flera år haft extrem ångest vid matintag, jämfört mig själv med andra, varit besatt av vikt etc. etc. För ett tag sedan började jag svälta mig själv, äter bara 1 mål om maten oftast och det målet reagerar folk på är litet. Ibland lite middag. Spyr efter jag ätit, spyr alltså minst en gång per dag. Det händer att jag gömmer mat för att slippa äta upp den. Jag är helt orklös och yr när jag går, har smärtor i benen och orkar ingenting. Min mens har slutat att komma, förmodligen pga stress. Presterar dåligt på jobbet och i skolan. Går andra året på gymnasiet och jobbar extra varje kväll förutom lördagar.. Så fullt upp har jag.
Jag kan ligga en hel dag och inte orka mig upp ur sängen och ligger istället kvar och gråter. Tankarna om mat tar upp ALL MIN TID. Det är sjukt jobbigt, mår så extremt dåligt över det,
Ätstörning har jag förmodligen inte, det skulle vara allvarligare. Men jag förstår ju att någonting är fel och jag undrar om någon känner igen sig? Är det vanligt att känna såhär i gymnasiet när det är så mycket press och krav? Vem bör man prata med, sjuksyster eller så? För jag växar mellan att vilja skaffa hjälp och att vilja lösa det på egen hand. Men kanske behöver prata med någon om detta trots allt.. Någon som varit i liknande situation? Vad gjorde ni? Någon som bara har tips?
Kram.
. så fort som möjligt
torsken:
Ätstörning har jag förmodligen inte, det skulle vara allvarligare.
nej, du har det om det du säger är sant.
torsken:
Vem bör man prata med, sjuksyster eller så?
Gå till kurator så de fixar en remiss till BUP, eller gå direkt till BUP (eller kanske vuxepsyk om du är 18), detta bör du göra så fort som möjligt. Ring idag så är det gjort.
Dan_the_ironman:
Gå till kurator så de fixar en remiss till BUP, eller gå direkt till BUP (eller kanske vuxepsyk om du är 18), detta bör du göra så fort som möjligt. Ring idag så är det gjort.
Ja, BUP är ju då barn och ungdoms psyk, endast för 18-. Det jobbiga är att det känns fel att söka hjälp när man kanske inte behöver det. Lite genant.
torsken:
Det jobbiga är att det känns fel att söka hjälp när man kanske inte behöver det. Lite genant.
Du behöver det.
Du har utan tvekan en ätstörning. Jag tror att du behöver hjälp utifrån med att bryta detta, för det är himla svårt själv, så jag tycker absolut du ska gå till skolsköterskan och berätta hur du mår. Pressen i skolan kan precis som du säger vara en av orsakerna till varför det blivit så här, och din skolsköterska har säkert förståelse för det. Skolsköterskan kan säkert hjälpa dig att ta kontakt med nån som är proffs på matbiten, också.
Go for it, vänta inte!
Din mens har förmodligen slutat komma på grund av undernäring, snarare än stress.
Att bara äta ett mål om dagen, kräkas regelbundet och känna ångest vid måltider är absolut problem som du behöver få hjälp med.
Ring din vårdcentral eller öppenpsykiatrin där du bor.
