its_just_me:

jag gör det, för du vet inget om mig, jag kanske är som en vuxen

När jag var 19 år och mådde dåligt, så kom två tonårskillar 17 och 13 år in på Coop och satte sig bredvid och började prata, frågade hur det var och sådär, främst den yngre killen.. Det betydde verkligen allt och efter det så kände jag verkligen hur fel det är när äldre dömmer tonåringar och sådär, säger inte att det är så nu men en hel del vuxna tror ofta att dom vet bäst och förstår mest rent känslomässigt. Även om inte hjärnan har utvecklats färdigt förrän man är 25 år så betyder det inte att man inte kan leva sig in i hur någon annan känner det eller prata med den personen på ett sunt sätt.

Men det är min personliga åsikt, har träffat på folk i olika åldrar som jag känt varit bra att prata med..

Eftersom TS vill prata med en myndig person så ställer jag gärna upp 🙂