Geggveck:

Mow Skwoz:

Bifogade bilder

Snygg!

Bor just nu på elevhem, blir galen av det stundvis, blir galen av att vara hemma längr eperioder också,
så att bo själv hade varit underbart.

Har aldrig bott helt själv, men kan tänka mig att jag inte skulle trivas med det. Jobbigt att alltid vara ensam 😮

Däremot skulle jag gärna flytta hemifrån, fast bo med en vän eller pojkvän.

Skulle föredra att bo själv än att bo med "familjen". Dessutom är det bara att träffa nytt folk ju?
Ifall man känner sig ensam kan man sova över hos vänner o de sover över hos en. Eller ha en sambo. Man behöver inte nödvändigtvis vara ensam hela tiden för att man bor själv.

Sådant beror nog rätt så mycket på personlighet och hemmaförhållanden.
Jag älskar min familj och är gärna hemma, men samtidigt vill jag inte flytta hem igen. De bor ute i skogen, och just nu känner jag för lite civilisation.
Visst är det tråkigt ibland att sitta ensam och se på tv när jag hellre skule vilja trängas i soffan hemma os mamma och pappa, men samtidigt kan det också vara sjukt skönt att kunna stöka/städa bäst man vill, springa runt näck eller se på vilken film man vill.

Hade gärna velat bo själv, men som det ser ut nu, men jobbet och bostadsituationen i Göteborg så ser det ut som om att jag får bo kvar hemma lite till. Jag älskar min familj och så, men ibland kan det bli för mycket. Skulle vara skönt att komma bort från dem ett tag, är väl så med det mesta, umgås/ses man för mycket så blir det irritation.

Bor man själv så behöver man ju per automatik inte alltid vara själv heller, kompis, partner o.s.v. dock är det jävligt skönt att vara själv ibland. Så, ja, jag skulle nog trivas med det, men inte att vara isolerad helt och hållet från andra.

Förvisso, det som gör bo själv irriterande för min del är att jag bor i helveteskorridor. Hade förstås varit extremt mycket trivsammare om man bott i en lägenhet. Så det kan mycket väl vara att man längtar hem bara för att man måste bo i korridor och inte lägenhet.
I lägenhet hade man kunnat gå naken till duschen, hålla dialoger med sig själv och sjunga, bland flera saker. Inte nog med det ha ett kök helt för sig själv som inga andra grisar ner och paratiserar. Ska man bo och sköta allt själv så vill man sköta allting fullt ut och inte behöva påverkas av korridorare som slänger avfall lika mycket som jag andas in luft.

Så jag tar tillbaka lite. Det optimala hade vart att ha en egen lägenhet i närheten av familj och vänner. Så att man om man känner för det hade kunnat hälsa på.

sylar:

Många av personerna som har sagt samma sak till mig har ofta haft en väldigt barnslig inställning mot sina föräldrar

Jag upplever det snarare tvärtom, då de flesta jag träffat som bor hemma hos föräldrarna i vuxen ålder låter dem betala omkostnader som rör värme och el, lagar mat åt en, tvättar och städar. Medan "barnen" i bästa fall "hjälper till". Det tycker inte jag hör hemma i vuxenlivet. Men visst, gör man allt detta och lever hos föräldrarna och betalar för sig på exakt samma villkor som de (inkl rimlig hyra för boende), så är man väl i någon mening vuxen. Att man skulle bo hemma för att själv tjäna ekonomiskt på det samtidigt som man belastar sina föräldrar både tidsmässigt och ekonomiskt, tycker jag tvärtom är rätt omoget. Det är iofs helt okej att vara omogen, speciellt när man går i skolan och faktiskt inte har så mycket pengar att röra sig med. Är man då vuxen, trots det? Nja.

Som så ofta, måste man välja mellan att äta kakan och ha den kvar.

sylar:

Så jag tar tillbaka lite. Det optimala hade vart att ha en egen lägenhet i närheten av familj och vänner. Så att man om man känner för det hade kunnat hälsa på.

Där håller jag med dig. Jag skulle nog inte heller trivas om jag bodde långt ifrån familjen, nära vänner osv. Som tur var är min skola inte så långt ifrån där jag bor. Jag får dock pendla nån timme per dag, men det funkar väl just nu iaf. Hade däremot varit helt okej att bo i en lägenhet vid min skola, och kunna åka hem på helger och när jag kände för det. Men man sparar som sagt en hel del pengar av att bo hemma så väntar ett tag till

jag bor hellre ensam än med andra