Jag har Social fobi och har varit sjukskriven från skolan för det under en termin nu.
Det är svårt, men jag tar mig sakta men säkert framåt. Jag tror att det är viktigt att få det "bekräftat" av psykolog, få en diagnos. Själv gick jag länge och bar på en känsla av att vara dum och fånig, och den sitter fortfarande i.
Det finns en stor brist på kunskap om Social fobi, så det kan vara svårt att få människor att förstå. Men om du har diagnosen så kommer du möta större förståelse i skola och liknande, och det kan hjälpa dig jättemycket.

Postorderhoran:

skolan säger att psykologen är den som sjukskriver om han tycker jag behöver det, men han säger att det är skolan.

Jag fick träffa en läkare på BUP som skötte sjukskrivningen. Jag hade då även kontakt med psykolog, men det var inte han som sjukskrev mig, utan läkaren.

Apelsinjuice:

Jag tror att det är viktigt att få det "bekräftat" av psykolog, få en diagnos.

Ja, det tror jag verkligen också. Just nu känner jag mig bara annorlunda, helt onormal. Fånig, som du sa. 🙁

Precis som många andra här så har jag också social fobi. Kom för ca 3 år sen när jag fick fel diagnos från överläkaren och därmed fel behandling vilket då gav mig social fobi. (Tacka den svenska psykiatrivården vet ja ) Iaf, det blev riktigt jävla illa så jag var tvungen att hoppa av skolan och stanna hemma i två år. Gick knappt ut under den tiden för att i min värld så stirrade alla människor på mig och dessutom så viskade de om och skrattade åt mig. Det var det jag såg när jag gick ut. Även fast alla sa att det var inbillning så kändes det jävligt äkta för mig (tror fortfarande att det hände på riktigt och inte bara i mitt huvud).

Nu har jag gått tillbaka till skolan men social fobin är kvar, inte lika illa som förr men den finns. I skolan får jag extrem ångest när jag ska prata i klassen, jag absolut hatar muntliga redovisningar! Förra året lyckades jag övertala de flesta av mina lärare att låta mig ha redovisningar för endast ett par personer i klassen, nu i år måste jag dock ha redovisningar inför hela klassen. Det är oerhört orättvist för att jag blir ju mer nervös än andra och börjar därför prata fort, vilket då har sänkt mitt betyg i svenska

När det är lov så får jag svårighet att gå ut. De gamla tankarna om att folk snackar om mig kommer tillbaka. Annars så är min social fobi nu koncentrerad kring skolan och saker som händer där.

Tips, skit i BUP! De gör inte ett skit. Det finns en massa tips och hjälp om hur man blir fri från social fobi på nätet och i böcker. Jag rekommenderar starkt att man tar saken i egna händer och försöker lösa problemet själv än att slösa bort en massa tid på BUP. Det enda som är bra med de är att de kan sjukskriva en.

Hej, jag är en blyg och väldigt tystlåten tjej som förstår en del hur det känns för dig, dock låter det som om du har det svårare än vad jag har. Jag har inga större problem med att hålla en muntlig redovisning inför klassen, men jag har verkligen extremt svårt för att prata med andra. Jag har inte en aning om varför. Jag har alltid fått höra på utvecklingssamtalen att jag måste börja prata mer, men det går inte! Lärarna tror att jag inte hänger med på lektionerna för att jag inte räcker upp handen (eller gapar rätt ut), men jag hänger verkligen med på lektionerna och tror att jag snappar upp mer än vad andra gör ibland. Jag har även fått höra via andra att en del av mina släktingar pratat skit om mig, att det skulle vara något fel på mig för att jag är så tystlåten. Problemet är dock att jag inte trivs med att vara så blyg längre. Det påverkar tyvärr mina betyg negativt och iblnd tycker jag att det är pinsamt när jag inte vet vad jag ska säga. Jag har en nära kompis och med henne går det hur bra som helst att prata med. Jag kan även prata med min pojkvän och familj, men jag trivs bäst med att prata med personer en och en. Det känns av någon anledning bättre. Jag vill passa på att önska lycka till till dig och säga att du inte är ensam om att ha det så här.

Victory1993:

iblnd tycker jag att det är pinsamt när jag inte vet vad jag ska säga

hej, fundera över vad dina tankar kretsar kring när du är tyst... tänker du på att du är tyst och inte kan prata eller vad du borde säga? eller tänker du på det som händer utanför ditt huvud (andras samtal etc.)?

Victory1993:

men jag trivs bäst med att prata med personer en och en

det går väl inte att prata med mer än en person åt gången? såvida man inte har ett tal/monolog/föreläsning...

Vet inte om jag har social fobi, men jag får typ ångest i sociala situationer.

Hänskapt:

hej, fundera över vad dina tankar kretsar kring när du är tyst... tänker du på att du är tyst och inte kan prata eller vad du borde säga? eller tänker du på det som händer utanför ditt huvud (andras samtal etc.)?

Jag kommer liksom på mig själv med att sitta och vara tyst. Det är svårt att förklara och sen bli det att jag fortsätter att vara tyst eftersom jag inte vet vad jag ska säga. Ibland tänker jag dock ut i huvudet vad jag ska säga, men jag får inte ut det! Det är ganska jobbigt faktiskt. Jag är en väldigt lyssnande person och har lättast för att uttrycka mig när jag skriver.

Hänskapt:

det går väl inte att prata med mer än en person åt gången? såvida man inte har ett tal/monolog/föreläsning...

Jo för om man sitter bredvid en person, så pratar man bara med den. Det finns ju ingen där! Känner mig säkrare då och i situationer där jag känner personerna bra.

Hade det så innan, fast kanske inte riktigt lika hemkt. Fick hjälp hos BUP - tabletter + snack - och mår mycket bättre nu. Är fortfarande blyg och rodnar, men känner att jag klarar av livet bättre.

Blablabla.

Jag har blåa skor:

Fick hjälp hos BUP + tabletter

Sådär vill jag ha det.

Victory1993:

Jag kommer liksom på mig själv med att sitta och vara tyst.

Känner igen mig läskigt mycket i det du skriver.

kraamisz:

Jag kommer liksom på mig själv med att sitta och vara tyst.

Det kommer väl vem som helst på sig sj att vara ibland?

szara:

Det kommer väl vem som helst på sig sj att vara ibland?

Ja, men inte så gott som hela tiden.

kraamisz:

Ja, men inte så gott som hela tiden.

Tror faktiskt de flesta känner så. Alla som är lite blyga iaf. Och hur många är inte det... ?

szara:

Tror faktiskt de flesta känner så. Alla som är lite blyga iaf. Och hur många är inte det... ?

De flesta som jag har stött på har inte varit speciellt blyga. Men det är såklart individuellt.