Aviseringar
Rensa alla

Någon som bor ensam?


Mooze: Venne önskar bara att jag hade en dröm liksom, en passion,intresse,motivation. Allt jag ser är en jävla massa böcker och en lärare som skriker på att jag glömt läxan igen. Helt värdelös student seriöst kommer ju inte komma någonstans :L Önska ja hade 2 päron som hjälpe mig att hitta ngt kul ;(

tja jag har känt samma sak. Jag tror ofta att man gör det svårare för sig själv än vad det är att försöka hitta ett livskall. Och man tror att alla andra har det. Så är det inte.


   
SvaraCitera

Mooze: Mjukstarta? låter väll inte så dumt, har hört några snacka om det där. Men jag skulle aldrig orka, sitter hellre o tynar bort framför datorn... så jävla jobbigt att vara fast i skiten. Gömde datorn under sängen i början av gymnasium och så får jag en laptop... helvete

Mitt alternativ är att bo inneboende hos någon - vilket är väldigt jobbigt eftersom jag lider av social fobi - och arbeta som telefonförsäljare eller något. Första året som ensamboende gick visserligen åt skogen just eftersom jag mådde skräp och inte orkade plugga, men sedan dess har jag lärt mig att uppskatta denna tillvaro. Framför allt är det skönt att ha eget kök och badrum. Fint område också.


   
SvaraCitera
Mooze
Ämnesstartare

Schism:

Mitt alternativ är att bo inneboende hos någon - vilket är väldigt jobbigt eftersom jag lider av social fobi - och arbeta som telefonförsäljare eller något. Första året som ensamboende gick visserligen åt skogen just eftersom jag mådde skräp och inte orkade plugga, men sedan dess har jag lärt mig att uppskatta denna tillvaro. Framför allt är det skönt att ha eget kök och badrum. Fint område också.

Shit, det är fan stronkt gjort om du flyttade in i hus med någon med social fobi. Hur fan? Själv har jag 0 problem med socialitet och prata då jag kan prata i timmar, älskar att hålla föredrag osv. Vad för tillvaro lärde du dig uppskatta? har du blivit mera social?


   
SvaraCitera
Mooze
Ämnesstartare

tevepro:

tja jag har känt samma sak. Jag tror ofta att man gör det svårare för sig själv än vad det är att försöka hitta ett livskall. Och man tror att alla andra har det. Så är det inte.

Jobbiga är ju att jag ser kompisar som gör det dom tycker om liksom. Själv sitter jag 28 km ifrån stan i ett hus med föräldrar jag känt i 2 månader och bara klagar på mig =( Sos kommer och frågar hur jag har det osv, hur fan tror dom när man suttit mot sin egen morsa 2 gngr i rätten. Vill fan bara ha lung o ro, så måste man bo ända uti rövhållet också utan ngn social kontakt


   
SvaraCitera

Mooze: Hur fan?

Undvek att gå till köket varje gång någon var där (delade en villavåning med ett par andra killar). 😉 Ibland åkte jag till och med tunnelbana fram och tillbaka bara för att komma hem sent nog att få laga mat själv.

Men i så fall kanske du skulle uppskatta att vara inneboende någonstans, om du nu gillar att umgås med folk. Det är jättelätt att hitta sånt i Stockholm. Kollektivboende finns också.

Mooze: Vad för tillvaro lärde du dig uppskatta?

Att få bo ensam. Jag vill inte bli inneboende igen. Har tyvärr inte blivit mer social. Tror jag är genetiskt disponerad att vara för mig själv.


   
SvaraCitera
Mooze
Ämnesstartare

Tror jag är genetiskt disponerad att vara för mig själv.

Då är vi 2. ironiskt nog 


   
SvaraCitera