Så guys, det här kan vara den konstigaste bilden på Gud ni någonsin kommer att få förklarad för er... Jag är då vad man kan kalla en humanistisk kristen, om man nu kan vara det.
Jag är helt övertygad om att Gud är människans skapelse, men det är just precis DÄRFÖR som Gud är så viktig för oss. Det är nog få som har missat att Gud ofta har används som ursäkt för det vi inte förstår, t.ex. så sa vi förut att Gud skapade världen, och så hade vi våra fina nordiska gudar som t.ex. förklarade åska. I och med att vetenskapen har kunnat bevisa t.ex. åska och hur jorden skapades (eller det kanske är det som ingen kan bevisa? jag minns inte, men det är en liten och rätt orelevant detalj) så har Gud blivit mindre i vår vardag.
Jag tror nog att många kan hålla med så långt (både ateister och troende), om ni inte gör det så får ni gärna säga varför. Nu till det konstiga: "Om du vet Gud är människans uppfinning, varför är du då kristen?" Nej, jag har faktiskt aldrig fått den frågan, men jag har endå formulerat ett svar:
Självklart så vet jag inte att Gud är människans uppfinning, det är bara någonting som jag känner inom mig, precis som att ateister känner att Gud inte finns och troende känner att han finns. Men varfär jag är troende, går till kyrkan en gång i veckan och ber när jag känner för det TROTS att jag tror att Gud är människans uppfinning har en humanistisk tanke bakom sig. Jag tror att människan har möjligheten att påverka sig själva på många sätt (en del som kan verka "gudomliga", men inge superpower snack här :p ). För att påverka oss själva så använder vi Gud som en "mellanstation", det kan vara för att utnyttja Placebo-effekten (jag ber till Gud att han ska hjälpa mig och därför tror jag att han hjälper mig och det därför bra för mig), eller så kan det helt enkelt vara för att vi behöver hjälp att koncentrera våra tankar.
Ja, det låter antagligen väldigt flummigt för dig, men om du har läst så här långt så läs lite till.
Det är självklart inte det som jag ser som det viktigaste i min religion, det är helt enkelt att jag har någonting att falla tillbaka på, någonting som gör mig lycklig, en gemenskap med alla runt om i världen som bär ett kors runt halsen, en kännsla av att jag inte är ensam och att någon älskat mig i även de tuffaste stunderna. Ja, sånt där som ateister antagligen aldrig kommer att förstå sig på, men det är inge fel med det 😉
Någonting som du antagligen kommer att tänka nu är "allt som är ett skydd i motvind är ett hinder i medvind", förutom att Gud aldrig har varit ett hinder för mig. Tvärtom så blev jag troende i medvind och mitt liv blev bara underbararare för varje dag som gick, men sen så kom en sån där period när man inte mådde så bra och då var min tro ett stort stöd för mig.
Så, nu ska jag sluta babla om min tro och istället fråga er: Hur tror ni? Kan ni hålla med min Gudsbild eller är jag bara allmänt konstig? Och slutligen, till alla ateister: Ni har nu läst om min bön. Har ni någon slags ersättning till bön, vad gör ni när ni inte vet vad ni ska gör längre, när allt hopp är borta?
OBSOBS: Haters och troll kan gärna lämna tråden, jag kommer endå att ignorera er 🙂
jävlar vad lång den blev >.>
Robler:
Hur tror ni?
Jag bryr mig för det mesta inte alls, tycker inte det påverkar min vardag varför jag finns, hur jag kom till etc. Men om jag skulle gissa, så lutar det åt att gud eller liknande ej finns - för det övergår min logik.
Jag tror du finner att inte bara har alla som tror på gud en individuell syn på han/hon som ingen annan håller med om, men man håller bokstavligen talat inte med sig själv om bilden heller, i vissa tillfällen tror man på en kärleksfull gud som offrar sin son för ens skull, i andra stunden tror man på en gud som ska skicka alla till helvetet 🙂
Robler:
men det är just precis DÄRFÖR som Gud är så viktig för oss.
Det finns faktiskt ett flertal psykologiska anledningar att tro på gud, men dom är dock ersättbara med vetenskap och själv disciplin 😀
( menar inte att du BORDE sluta tro eller vad du gör, menar bara att han inte är väldigt nödvändig 😀 )
Men det jag gillar med dig är att du drar nytta av alla positiva ( oförnekliga ) effekter av att tro på gud, vilket är lite intressant ^^
Robler:
Ja, sånt där som ateister antagligen aldrig kommer att förstå sig på, men det är inge fel med det 😉
Jag förstår synen du nuvarande håller, jag skulle dock som en ateist vilja påstå att jag finner kärleken i kosmos, jag kan bara inte låta mig falla för påhitt så länge jag bor i den här underbara verkligheten 🙂
Du vill finna en känsla av mening, vilket är helt mänskligt och det är någonting du borde uppmuntra, men kom också ihåg att ateister inte nödvändigtvis saknar syfte med livet.
Jag gillar livet just för att jag inte tror att jag kommer att få mer tid att uppleva mitt medvetande än min tid på jorden
Robler:
Hur tror ni?
Jag håller med dig, men jag tror inte att din lösning är den ända.
När man studerar rymden och nästan får ett snyft av hur små vi är i universum, så är det omöjligt att tro på gud 🙂
Robler:
Har ni någon slags ersättning till bön
Meditation ska inte endast få en att må bra men fysiskt ändra ens hjärna också ( som så många andra aktiviteter gör )
istället för att be så pratar jag med mig själv, oftast i mitt huvud, tror vissa personer kallar det tänka, men det är egentligen bara en konversation med en själv.
Robler:
vad gör ni när ni inte vet vad ni ska gör längre, när allt hopp är borta?
har aldrig varit med om något sånt, har dock varit deprimerad men jag i sysselsätter mig då eller rationaliserar, det mår jag bra av.
Robler:
OBSOBS: Haters och troll kan gärna lämna tråden, jag kommer endå att ignorera er 🙂
det är JÄÄÄÄÄVLIGT intressant hur få personer på UM som kommenterar när man säger så, otroligt många som är troll här hihi
Robler:
Ja, sånt där som ateister antagligen aldrig kommer att förstå sig på, men det är inge fel med det 😉
Jo, de söker sig bara till annat.
Robler:
mådde så bra och då var min tro ett stort stöd för mig.
Fast du tror ju inte att Gud finns, hur kan du då tro på hen?
Robler:
Hur tror ni?
Jag tror inte på Gud. Eller jag lever som att jag inte tror på Gud. Självklart kan jag inte bevisa någonting.
Robler:
Har ni någon slags ersättning till bön, vad gör ni när ni inte vet vad ni ska gör längre, när allt hopp är borta?
Kan ibland "be" rakt ut i luften eller till mig själv om något känns svårt.
Jag har aldrig varit med om att allt hopp är borta.
känslan "allt hopp är borta" är väl i sig en del av religiositeten, ungefär som abstinensen är en del av drogmissbruket.
all religion är skapad av människan,. behöver man den, använd den
Jag vill gärna försöka förklara för dig varför du kan finna lite svårigheter att tro på att ateister kan känna och förstå samma koncept som dig.
( så jag har förstått det så är det såhär. )
Steg ett, Religion förstör ens självförtroende, ( menar inte detta som en "consperacy" detta är bara det evolutionen av religion i många fall leder till )
igenom att säga TEX, du föddes till en syndare, du skulle omöjligen kunna sluta ljuga sno OSV; det är det människor gör för vi är syndare.
( detta gör man helst på personer som är deprimerade eller unga )
JESUS DOG FÖR DIG! visa lite tacksamhet!
( samma taktik man använder när man ger ut gratis produkter, man ger dom för att folk ska känna att dom blir skyldiga att köpa ens bröd limpor )
OKEJ; så steg ett har nu fungerat, vi känner oss nere och vi tror på att vi är värdelösa.
STEG 2.
Bygg upp ditt nya självförtroende på religiösa grunder.
MEN GUBBAR, även om ni har syndat så är Jesus eran vän, han älskar er och han vill förlåta er om ni bara släpper in honom i erat hjärta <3 /kiss /hug.
SÅ NU MÅR ALLA AS BRA IGEN, vi har funnit förlåtelse för vad vi så kraftigt skäms över, 🙂
Det är lite så dom gör 😛
Det är effektivt och när man väl sitter i smeten så är det bra att använda sig av den för att må bra.
Så det du gör är helt logiskt, men det är inte det ända sättet, bara så du vet ^^
Gammal tråd men kände att jag måste skriva i den! Jag har en liknande gudsbild som du. Humanistisk kristen, det var ett bra ord. Jag menar, jag tror på evolution och vetenskapen om rymden och allt sånt där, men jag kan fortfarande tro att det finns en Gud där, även om han/hon är skapad av människor. Kanske bara genom att tro på Gud får honom att finnas? I alla fall, jag har fått ett enormt ökat självförtroende sedan jag började tro. Jag har klarat saker jag inte kunnat klara av förut, för att jag känt att jag alltid haft någon med mig som stöttat mig och fått mig att må bra i mig själv och bli mer självsäker, tack vare att jag fått någonting att stötta mig mot när saker varit svårt, och jag har haft något att tacka när jag mått bra. Det var inte allt för längesedan jag började tro på Gud. Det är fortfarande lite segt, men jag känner mig mer troende för var dag som går, och jag känner mig också starkare i takt med det. Ska börja försöka gå till kyrkan lite oftare också, jag tror att jag kan lära mig mycket på det.
Så det är självbedrägeri men du är väldigt medveten om det iaf?
tror såhär va
gud finns inte va
The Rolling Orange:
Jag menar, jag tror på evolution och vetenskapen om rymden och allt sånt där
Vetenskap handlar inte om att tro, utan att veta och bevisa.
Byråkratjäveln:
Vetenskap handlar inte om att tro, utan att veta och bevisa.
eller att bygga logiskt acceptabla modeller av en obegriplig verklighet?
Och tro handlar inte heller om att veta och bevisa, utan om tillit och förtröstan. Tro är som kärlek, tro är kärlek: den går inte att bevisa, skall inte gå att bevisa för då förlorar den en av sina dimensioner. Kärlek och tro handlar om tillit och mod, att våga språnget och lita på det som inte går att bevisa.....
Robler:
jag
Robler:
Kan
Robler:
hålla med din Gudsbild
![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Gud i dagensläge är bra för metalt svaga människor annars ser jag ingen nytta med den filuren
Mvh Ateist
