Alltså allt är bara helt trist, grått. Vill bara sitta på mitt rum hela tiden och inte prata med någon, förutom de på nätet då. Orkar inte prata med mina föräldrar mer och jag orkar verkligen inte vara i skolan mer. Blivit många gånger då jag försökt ta mig dit men efter första lektionen skolkat och dragit hem. Trött som fan på skolan, trött på mig själv, orkar inte plugga och ser ingen mening i någonting här på denna jorden längre! Ser fan ingen framtid. Vaffaaaan e detta!
Iaf, någon som känner igen sig eller?
Känner lugnt igen mig. Tips: Lyssna på Owl City!
Nåväl, det är terapi som fungerar för mig, drar upp mig mot skyarna etc. Om du inte nappar rekommenderar jag annan glad musik som faller dig i smaken, alternativt sov och vänta ut det. Alternativ tre: hitta en awesome hobby!
Nyckeln är att inte låta nedstämdheten ta över och hindra dig från att göra saker. Jag vet att det är svårt. Försök hitta någonting som fungerar för dig, och ge inte upp. Lycka till:3
nä, tror inte det bruden
Känner igen mig 🙁 Men försök hitta på något ändå! Det blir inte bättre annars :/
jo jag känner igen mig..i vissa saker.
du verkar vara i ungdomen som jag..där man får såna tankar väldigt ofta och det är helt normalt, de är många som tänker som du och som sitter i samma situation som du. Du verka lida av jobbiga depressioner och det bästa att komma på benen igen är att gå o prata med någon..kanske kuratorn på din skola, dom där har ju tystnadsplikt så det är inget någon kommer få veta att du varit där, och det är absolut inget fel att gå o prata med någon. Jag lovar att det kommer kännas lite bättre att prata med någon om detta.
Försök också prata med dina föräldrar och berätta för dom att du inte mår bra, jag tror inte att dom blir arga på dig om du berättar att du mår dåligt.
Jag har också väldigt svårt att prata om hur jag mår..jag håller det mest för mig själv. Men jag vet att det är bara jag som lider av det , jag känner att alla andra bör inte lida bara för att jag lider och jag vill inte vara till besvär för någon. fast det bästa är ju att gå o prata med någon om det, någon som är där o lyssnar och försöker att hjälpa till.
NeoSeymour:
Nyckeln är att inte låta nedstämdheten ta över och hindra dig från att göra saker. Jag vet att det är svårt.
Den har redan tagit över för lääängesen. Ser fan inga utvägar!
upponer:
det bästa att komma på benen igen är att gå o prata med någon..
Jo jag får tid på bup inom 2 veckor sa dom.
upponer:
Försök också prata med dina föräldrar och berätta för dom att du inte mår bra
Har berättat för mamma det mesta, men hon kan ju inte säga "Jaja stanna hemma :)" Lixom hon bryr sig ju och sånt, men jag vill ju bara sitta här .. vill inte göra något, men jag måste ju annars "får jag ingen framtid" men ser allt i skolan som helt värdelöst, kan typ börja gråta på en lektion för det känns så värdelöst och uttråkande eller hur jag nu ska förklara.
szara:
Den har redan tagit över för lääängesen. Ser fan inga utvägar
ajdå
szara:
Jo jag får tid på bup inom 2 veckor sa dom.
okej det är jätte bra
upponer:
okej det är jätte bra
Jag vill ta mediciner!
szara:
Jag vill ta mediciner
Lyckopiller <3
det ordnar sig
upponer:
det ordnar sig
Tack, men känns nt så. 🙁 Går å lägger mig igen
szara:
Tack, men känns nt så. 🙁 Går å lägger mig igen
jag vet jag vet hur det är, sitter i samma skit.