Ett par timmar efter operationen börjar bedövningen släppa, och då gör det ont. Som om det brinner i munnen. Smärtan är som värst just när bedövningen släpper och strax efter, men efter ett par timmar dämpar den sig, när dom Citodontabletter tandläkaren skriver ut börjar ta skruv.

Dagen efter vaknar man med munnen full av levrat blod och en allmän smak av slakthus på tungan. Smärtan är rejäl dagen efter operationsdagen, men det är en ren smärta, en klar skillnad mot t ex den dunkande infektionssmärta som tandköttsinfektioner kring visdomständer kan ge upphov till. Svårt att äta och man får hålla sig till flytande föda. Dag två efter operationen vad smärtan för mig klart mildrad och inte det minsta svår att uthärda. Dag tre gjorde det bara ont om jag kom åt såret. Dag tre efter operationen började jag träna konditionsträning, och dag fyra första styrketräningspasset. Inga tunga benpressar så trycket blir för stort.

Visst kan det blir komplikationer; man kan få en infektion i såret precis som med alla andra sår. Det är dock undantag, ingen regel, och i sådana fall fixar en antibiotikakur saken. Det märker man. Den andra gången jag opererade bort en visdomstand fick jag förresten antibiotika direkt efter operationen och en vecka framåt, i förebyggande syfte, då det blev ett stort sår. Inga infektioner vid något av tillfällena dock.

Mina visdomständer låg ner under tandköttet, växte horisontellt, och tryckte på tanden framför, så det blev stora sår i och med att tandläkaren fick såga upp hela tandköttet ända bak för att få ut eländena.

Så här: