man faller knappast för någon romantisk gest just, man faller för typ ett leende, ett skratt eller en väl utfylld urringning, fast detta kan ju vara romantiska gester kanske, vafan vet jag liksom?

han erbjöd sig att följa en av mina närmsta vänner nästan hela vägen hem till henne (det var en bit), mitt i natten när hon och jag hade varit ute på krogen. Han skulle upp innan 6 morgonen därpå för att arbeta

Zapetta:

han erbjöd sig

vem??

en snubbe föll jag lite halvt för då han hade fin röst och gullig dialekt(...) och så såg han alltid så glad ut när jag flamsade omkring
passade i keps också
känner fortfarande lite hjärtknip när jag tänker på honom.
men det var längesen nu

och han luktade gott!

Hennes feromoner troligen. Först såg man bara henne som vän, sedan väcktes det något.

isola:

vem??

koklolömom
Dold text: don't say it out loud

Den pojke som jag till slut föll för hade tidigare varit som en storebror för mig. Han tog hand om mig, ville mig alltid väl och behandlade mig på ett underbart sätt. Att jag skulle bli kär i honom trodde jag aldrig från början. Jag trodde att han alltid skulle förbli den underbara vän han var. Dessutom såg han sådär väldigt normal ut, och inte alls min typ (ja, jag var ytlig). Men ju mer tid vi tillbringade tillsammans ju mer insåg jag vilket sätt både han och jag älskade varandra på.
Kort och gott, många romanser tar tid att bygga upp och så jag har väl inget annat tips än att ha tålamod och vara en så bra person som du kan.

föll för honom för att han var sej själv o inte spela cool eller blev nån helt annan med sina vänner, osså va han ärlig, snygg o snäll(trodde jag, för de slutade me att han va otrogen... 🙁 Jag tycker att du bara ska vara dej själv, känns som att man kommer längst på de 🙂

Jag fastnade för henne vid första an blicken.
Jag blev förälskad i henne vid första träffen.
Jag gillade hennes lena hand vid första beröringen.
Jag gillade den svada doften av hennes parfym när vi kramades.
Jag gillade hennes lugna röst som skapade en euforisk känsla inom mig.

x_marty:

Jag gillade hennes lugna röst som skapade en euforisk känsla inom mig.

jag håller verkligen tummarna för dig!

Zapetta:

jag håller verkligen tummarna för dig!

Det var min Tyskafröken.. jag var tretton år gammal. Nej skämt & sido. Tack så mycket, önskar dig också lycka till.

Fast ibland jämför hon mig med sin pojkvän, är det naturligt? Hon säger ibland "min pojkvän.. lalala". Jag försöker ignorera det så gott det går. Men jag var en hårsmån från att säga ifrån och be henne sluta jämföra mig med sin pojkvän. Eftersom vi båda två kommit överens om att träffas som vänner. Eller "hur" hon själv vill göra.

Jag menar, vill M verkligen träffas så borde hon ju stå rakryggad och säga det?

x_marty:

Tack så mycket, önskar dig också lycka till.

tack!

x_marty:

Fast ibland jämför hon mig med sin pojkvän, är det naturligt?

ja det är tyvärr ganska så vanligt.. eller ja, man brukar jämföra med sina ex.. fast kanske inte sådär jätteofta, mest i sina tankar

och vadå? har hon pojkvän nu? tycker du isåfall verkligen att det är rätt att träffa henne?

x_marty:

Jag menar, vill M verkligen träffas så borde hon ju stå rakryggad och säga det?

ja det borde hon, annars är hon inte värd dig

Zapetta:

och vadå? har hon pojkvän nu? tycker du isåfall verkligen att det är rätt att träffa henne?

Har hon pojkvän borde det egentligen vara likvärdigt med helig mark. Men någonting säger mig att dom inte alls trivs med varandra. Så om vi vänder på det kanske jag gör vad som är bäst för dom båda?

Ska nog fråga om jag får något tillfälle, hon styrs så gott som av planeringar. Hemskt.