jag har i något halvår inte ätit något på hela dagen för att sedan på kvällen äta massor med frestelser. Det har inget med att jag försöker gå ner i vikt eller så, även om jag för två år sen led av grov undervikt. Det började med att jag åt mindre och mindre under dagarna så att det skulle bli mer underbart att slutligen äta. Om känslan av hunger dyker upp vid 10 tiden under dagen så känns det bara underbart och jag tänker "Yes! nu kommer kvällen bli alldeles otroligt underbar, guud vad jag längtar!"

Jag vet att detta inte är bra, men jag pallar inte att sluta med betéendet eftersom jag alltid har nått att se fram emot och alltid nått att satsa på under dagarna, dvs massor med träning och strävan efter hunger. Strävan efter att nå målet...

Nån fler som känner igen sig?