efter många många år som ungkarl har jag nu skaffat mig ett förhållande, har känt henne en längre tid men vi blev tillsammans för bara några veckor sen
till saken: jag älskar henne, hon är en sån som umgås mer med killar än med tjejer...det kan jag visserligen köpa, killkompisar hit å dit visst men bland alla dessa är en av dessa hennes ex
hon har inte hållt det hemligt att de umgås mycket men att de har mer en bror/syster relation, men kom igen de går hem till varann umgås ibland bara de 2 (i grupp kan jag väl köpa eller om man går på fester ihop) men nu vet jag inte vad jag ska tro, jag kan ha ganska hög tolerans men saken är den att medan hon börjat bete sig konstigt mot mig, pratar med mig som om jag var en kompis istället för hennes pojkvän, han börjar skriva typ med "puss" och gör hjärtan och grejer i samma veva så blir orolig och vet inte vad jag ska ta mig till
är det nån här (som rubriken säger) som har upplevt detta och kan de vara kompisar bara som hon säger, vet fan inte vad jag ska tro och jag har väntat så länge på att nån ska dyka upp
om det är till nån betydelse är jag nitton år
har du frågat henne?
dumbo:
efter många många år som ungkarl har jag nu skaffat mig ett förhållande
dumbo:
jag nitton år
enhimmelskdrog:
har du frågat henne?
"vi är bara vänner" "vi är som syskon" "han har en flickvän redan" jag får höra alla ursäkter men grejen är att jag inte vill snoka för mycket och vill inte heller verka svartsjuk (för sånt har skitit sig förut) men det är så konstigt hur hon över en dag plötsligt beter sig mer och mer dissigt samtidigt som de här gulliga meddelandena börjar dyka upp
det är som alla andra jag träffat, bara det att nu tog jag äntligen steget in i ett förhållande och så skiter det sig på nolltid
dumbo:
och kan de vara kompisar bara som hon säger,
Klart det kan vara som hon säger, men om du tycker att hon beter sig konstigt kan du ju säga att du tycker det är tråkigt att hon verkar undvika dig eller så, och att du möjligtvis känner dig lite undanträngd om hon skriver puss och sånt till honom men inte till dig.
Prata med henne,
när du är lugn och sansad till sinnet. Var inte aggresiv, men saklig och ta upp det som måste tas upp. Det är viktigt att hon inte känner sig hotad och går i försvarsläge, för då låser sig konversationen helt.
Man ska kanske undvika heta diskussioner i den mån det går, men jag tror (utifrån det lilla jag vet om dina tankar) att det är nödvändigt i ditt fall. Om du bara låter det vara kommer kanske svartsjukan att växa sig jättestor och isf blir ett stort gräl oundvikligt. Det vore ju onödigt om misstankarna inte stämmer.
Om hon älskar dig och inte har någonting att dölja så borde hon tåla att ni pratar om det, om ni har känt varandra ett tag vill säga. Men det kan hända att hon uppfattar det du säger som ett intrång på hennes frihet - ta en paus, då kan det få sjunka in lite (under tiden är du förstås trevlig å så).
Men du ska inte "tvinga" henne att inte umgås med vissa människor, för då är du ganska körd. (hehe, onödigt att skriva. Känner mig som värsta förnumstiga människan). Men ditt eget omdömme äger säkert, så lycka till!
MissAnox:
Men du ska inte "tvinga" henne att inte umgås med vissa människor, för då är du ganska körd.
jo tack jag har lärt mig av tidigare misstag..
men du har inte eller vet inte nån som varit med om nåt sånt här?
dumbo:
men du har inte eller vet inte nån som varit med om nåt sånt här?
vad hjälper det? det är ju individuellt.
Håller för övrigt med föregående talare.
Du får väl konfrontera henne o säga som det är. Om du tycker känner ett visst obehag av att hon gör de borde du berätta de så ni kan prata ut om de. Du ska ju inte behöva gå runt och må dåligt, prata ut bara.