S3ON:
Hahaha sry ts för jag tar öäver din tråd med mina prob 🙁 

Känn lugnet.
Tycker inte du verkar ha något problem alls, känn efter vad du vill och gör vad som krävs för att komma dit. Om du inte vet vad du vill, så gör en objektiv bedömning på vad du behöver, och sen gör vad som krävs för att komma dit.

Chibibbi:

Den apati du beskriver verkar i högre grad vara ett symptom och bieffekt på depressionen. När man är tillräckligt deprimerad bryr man sig inte. Man orkar inte bry sig, man ser många gånger inget värde i det - varken vad gäller människor i allmänhet eller ens nära familj. Man känner sig ensam, utan tillhörighet, mening och känner ofta att det mesta runt om en är dåligt och dysfunktionellt. Att man inte känner med andra eller har något medlidande när man är deprimerad är väldigt vanligt. Det är ett symptom på sjukdomen; man tappar intresse för omvärlden och allt som en gång var viktigt för en i den. Har man mått så konstant en längre tid, känns det till slut som att man har blivit sådan som person, även om det inte egentligen är så. Jag rekommenderar dig att tala om vad du skrivit här för din behandlare hos psykiatrin, så att de kan ställa en så rätt diagnos som möjligt.

Det är väl lite det här som jag hoppas på, och egentligen tror. Men jag vet inte längre. Jag känner inte igen mig själv i detta egentligen, och det känns som att jag har tappat bort mig själv på något sätt. Jag har varit mer deprimerad än lycklig de senaste 8 åren ungefär, så det kanske inte är så konstigt.
Ska ta upp det nästa gång så får vi se vad som sägs. Tack.

Majkie2: Känn lugnet.
Tycker inte du verkar ha något problem alls, känn efter vad du vill och gör vad som krävs för att komma dit. Om du inte vet vad du vill, så gör en objektiv bedömning på vad du behöver, och sen gör vad som krävs för att komma dit.

såhär hjälpsam hade aldrig en narcissist varit, om den inte tjänade något på det. 

tack! 🙂