NATIONALSOCIALISMEN - EN REDOGÖRELSE

Att vissa ord och begrepp inte har någon tydlig innebörd kan nog alla vara överens om.
Ett populärt ord som många gillar är ”frihet”.

Vad det betyder är inte alla gånger självklart.

Få skulle säga att frihet är något som man ogillar.

Jag tillhör de personer som ofta och gärna använder mig av frihetsbegreppet. Jag försöker däremot vara noga med att poängtera vad jag menar i sammanhanget där ordet frihet används.

Ordet kompletterar mitt resonemang och får sin naturliga plats.

Att tala om frihet i största allmänhet är inte ärligt och det håller inte som argument.

Andra ord som ofta utnyttjas i oärliga syften är epitet som används mot personer man på olika sätt vill bestraffa. Inom de finare politiska korridorerna och inom etablerad media använder man sparsamt epitet som ”idiot”, "efterbliven" "dumskalle” och så vidare. Det skulle göra att politiker och media förlorar seriositet och trovärdighet.

Det finns däremot vissa epitet och favoritbegrepp som utnyttjas flitigt av media och andra makthavare. Syftet med dessa ord och uttryck är inte att säga någonting konkret utan att demonstrera makt. Trots stor kritik fortsätter media att använda epitet som ”främlingsfientlig”, ”rasist”, ”inhuman” och så vidare.

Användningen av dessa epitet har blivit så vanlig att många skrattar åt personer som använder orden. Idag när Sverigedemokraterna är på väg att bryta in som andra största riksdagsparti så har många vant sig. Slagkraften i epiteten är inte lika starka som tidigare. Den som kallar sin meningsmotståndare för rasist och främlingsfientlig anses snarare som en oseriös person som inte klarar att ge argument för sin egen sak.

Ordet ”nazist” eller ”nynazist” är däremot speciellt eftersom det används som ett epitet samtidigt som det inte ifrågasätts annat än hos ett litet fåtal. De som kallas nazister tillskrivs automatiskt personegenskaper, värderingar och åsikter som andra hittar på med livlig fantasi. Allt elakt och ondskefullt inryms i begreppet nazist. Det gör att begreppet kan användas som en slagkraftig semantik.

Det är på sin plats att fastslå en regel mot denna semantik:

Det finns inga nazister.

Åtminstone inte i den bemärkelsen som begreppet brukar skildras.

Det närmaste man kommer en "nazist" är en destruktiv person som inte har några ideologiska kunskaper, utan drivs av hat, och har anammat nazismen baserat på det.

Skinhead subkulturen har inget med nationalsocialism att göra, faktum är att sådana missanpassade och destruktiva individer bör ses som produkter av detta degenererade samhälle, vilket nationalsocialismen är en motpol till.

Jag vet att många av de som kallas nazister i själva verket avskyr det nazismen associeras med. Dessa människor har ofta en större empatisk förmåga än den genomsnittlige människan. En nationalsocialistisk person är idealistiskt lagd, känner ett ansvar för sitt samhälle och framtiden som vi efterlämnar åt kommande generationer.

Min erfarenhet är att dessa personer är generösa, vänliga, välmenande, pålitliga och hederliga.

Det som skiljer oss från andra är inte nödvändigtvis våra värderingar utan att vi ser på världen annorlunda. Vi har en annan uppfattning om vad som är sant och falskt och sambanden mellan orsak och verkan. Vi skiljer oss i uppfattning om vad som skett i historien. Med utgångspunkt från vår världsuppfattning gör vi andra ställningstaganden än andra som tror på officiell historieskrivning, som litar på det som vi läser i Aftonbladet och som okritiskt sväljer absurda Hollywoodfilmer som rena verklighetsskildringar.

Hollywoodnazister.

---

Nationalsocialism ger för de flesta människor i västvärlden negativa associationer. Detta med utgångspunkt i det propagandakrig som pågått från allierat håll efter att de vann det fysiska kriget mot Tyskland och dess allierade.

Nationalsocialismen uppstod som en politisk rörelse i Tyskland ungefär 1920.
Men nationalsocialismen som ideologi, som en idé med ideologiska punkter, skapades tio år tidigare – i Sverige. Nationalsocialismen som idé formulerades av Rudolf Kjellén, statsvetaren, fadern till geopolitiken och mycket annat.

Kjellén talade om vikten av folkets nationalkänsla, att staten är organisk och utgörs av folket och att alla delar av folket samarbetar för att avskaffa de sociala orättvisorna. Detta kallade Kjellén för folkgemenskap som var en stor del av det som han benämnde som nationalsocialism.

Kjellén talade alltså om samarbetet inom den egna folkgruppen men han talade inte om fiendskap till andra folkslag som om det skulle vara någon automatisk konsekvens av att man värnar det egna.

Rudolf Kjellén.

---

Vad innebär då nationalsocialism?

Nationalsocialism är en ideologisk omskrivning för folkgemenskap, där nationalism symboliserar folk och socialism gemenskap.

Samhället i sig är egentligen inget annat än gemenskapen mellan människorna, det vill säga folket, som samverkar inom det. Folkgemenskap är alltså i sin tur en synonym till samhället.

Ett ”samhälle” där ”folket” består av en splittrad massa där de olika grupperna känner högre lojalitet till sin egen grupp än samhället i stort är egentligen inget samhälle, utan flera samhällen i ett före detta samhälle – som gått under.

Man kan med andra ord slå fast att nationalsocialism i grund och botten är samma sak som samhälle, och alla samhällen människor någonsin tagit fram har alltid haft och kommer alltid att ha sitt fundament i nationalsocialismen.

Att ifrågasätta nationalsocialism som det naturliga samhällssystemet blir därav i grund och botten lika befängt som att ifrågasätta gravitationskraften eller det faktum att jorden är rund.

Isaac Newton.

---

Nationalsocialism - en överideologi

Nationalsocialismen är i första hand att betrakta som en åskådning, eller överideologi om man så vill.

Det innebär att idéerna kan tillämpas av andra aktörer utan att det benämns som "nationalsocialism".
Ett exempel på praktiserad nationalsocialism finner vi i det svenska folkhemmet.
Även om den bärande ideologin kallades "socialdemokrati", så byggde samhället i praktiken på nationalsocialism.

För det spelar egentligen ingen roll om det presenteras som "socialdemokrati", det som spelar roll är innebörden.

Ur ett nationalsocialistiskt perspektiv vore det absolut inte att se som ett misslyckande ifall nationalsocialismen implementeras utan att kallas för just ”nationalsocialism”.

Anledningen till att socialdemokratin fungerade mycket bättre under folkhemstiden än vad den gör idag, beror på att den präglades av nationalsocialism på många sätt och vis.

Tage Erlander som var Sveriges stadsminister under perioden 1946 till 1969 uttryckte det såhär:

"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation.
Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen
utan också i många andra avseenden.”

Något vi måste förstå är vikten av metapolitik, och att den har större betydelse än partipolitiken.

Dagens nationalsocialistiska rörelse blir ofta kritiserad på denna punkt.
Kritiken ligger i att begreppet "nationalsocialism" är såpass smutskastat, baserat på den tyska nationalsocialismen under 30-talet och alla lögner om den, att vi inte bör förknippa oss med ideologin.

Men då kan man fråga sig vad alternativen ligger i.

Vad ska vi kalla oss, som beskriver bättre vad vi står för än nationalsocialism?
"Nationella socialister", vore kanske något.

Men skulle smutskastningskampanjerna från media minska då? Skulle vi sluta att målas upp som "nazister" i media?

Ett exempel på ett parti som försökte sig på detta var Svenskarnas parti.
De kallade sig själva enbart för "nationalister", men i media blev de ändå utmålade som "nazister", och sågs som just nazister av folk i allmänhet.

Jag tror att detta parti kommer bli ihågkomna hos gemene man som ett parti bestående av ett gäng nazister som inte vågade stå för att de var nazister
- för nazism är ju fel.
Vips så fick media sin världsbild bekräftad, denna gång av oss själva.

Det går helt enkelt inte att komma runt demoniseringen.
Smutskastningskampanjerna kommer som ett brev på posten för alla oppositionellt sinnade, oavsett etikett.

Det är på tiden att vi får formulera vad vi står för, och vad nationalsocialism egentligen innebär.

Denna skrift kommer skildra nationalsocialismen och lögnerna som dragit ner ideologin i smutsen.

Ytterst få människor idag har någon som helst förståelse för nationalsocialism, denna skrift kommer inte försöka slingra sig med politiskt korrekta titlar, eller på annat sätt acceptera en förljugen världsbild och behöver därför heller inte följa dess spelregler.

Vi är nationalsocialister, för nationalsocialismen är det enda rätta

- och vi är inte blyga för att medge det!

Varför kommer förklaras nedan.

Med tanke på att nationalsocialism idag helt har kommit att förknippas med den tolkning som växte fram under 30-talet i Tyskland, börjar vi med att ge vår syn på saken.

---

Synen på Tredje riket

Vår utgångspunkt är inte att segermakternas version av historien speglar sanningen.

Med det sagt så kommer inte det samhälle vi vill skapa, vara en kopia av Tredje riket.

Tredje riket förblir på många sätt ett barn av sin tid, likt alla andra samhällen är barn av sina tider.

Även det samhälle vi vill skapa kommer vara ett barn av vår tid, den nationalsocialism vi förespråkar är inte en kopia av den tyska nationalsocialismen under 30-talet, utan en modern rörelse skräddarsydd för den tid vi lever i.

Grunden för kunskap och framtid ligger i historien, den som är historielös kommer heller aldrig kunna förstå sin samtid.

De lärdomar vi kan hämta från Tredje riket ska självfallet bejakas, men det stannar heller aldrig där. Betraktelsen av Tredje riket ska ses både i vad som var bra och i vad som var dåligt, vi har lärdomar att hämta för att inte göra om samma misstag.

Vi vill skapa ett nytt samhälle, med utgångspunkt i naturläran, inte återföda något gammalt.

---

Synen på förintelsen

Enligt oss är förintelsen krigspropaganda från segermakterna i syfte att svartmåla fienden, få dem dömda vid rättsfarsen i Nürnberg samt få bort fokus från de egna krigsförbrytelserna. Och sedan har förintelsen alltid varit en vinstdrivande industri för Israel.

Nahum Goldmann, grundaren för World Jewish Congress, har själv sagt att halva Israels infrastruktur är uppbyggd på tyska skadeståndspengar.

"Utan det tyska krigsskadeståndet, skulle staten Israel inte haft hälften av sin nuvarande infrastruktur; varje tåg i Israel är tyskt, alla båtar är tyska, likaså elektriciteten och merparten av industrin... För att inte nämna de individuella pensioner som betalats ut till de överlevande ... På dessa år, har den summa pengar som tagits emot av Israel från Tyskland överstigit den totala mängden pengar som samlats in från den internationella judenheten - två eller tre gånger så mycket" . - Nahum Goldmann, 1976

Och långt efter kriget – inte minst i våra dagar – fyller den så kallade förintelsen ett syfte som ett politiskt vapen som skyddar en viss grupp från kritik. Det går inte att kritisera judiskt inflytande i västerländska länder utan att förintelsekortet dras upp på ett fullkomligt osakligt sätt.

Om ”förintelsen” hade ägt rum – om det framkom ovedersägliga bevis för att den skett – så ska den givetvis förkastas.

Men – och här vill vi ändå vara extra tydliga - även om den har ägt rum så har den inget med den nationalsocialistiska ideologin att göra och inget med vår inställning till Hitlers politiska och sociala insatser för tyskarna att göra.

Att påstå att alla nationalsocialister skulle stå för massmord är lika absurt som att påstå att alla demokrater står för massmord.

För vore det inte sjukt att förutsätta att alla demokrater är massmördare bara för att Churchill och Roosevelt terrorbombade tyska städer i demokratins namn. Bara för att Truman släppte atombomber över Japan i demokratins namn. Bara för att George W Bush legat bakom 1 miljon döda civila irakier i ett krig som fördes i demokratins namn.

Människor som fallit offer för allierades bombräder, Dresden 1945.

Den 3 april 1945, när kriget i det närmaste var över, fortsatte de allierade att terrorbomba civila i Tyskland. Turen hade nu kommit till Nordhausen i delstaten Thüringen i mellersta Tyskland. 75 procent av staden förstördes och minst 8 800 människor dödades av de terrorbombningar som utfördes av Royal Air Force.
Efter massakern radades de tusentals liken upp och skylldes på tyskarna. Bilder på magra interner ur koncentrationslägren kom också att bevisa tyskarnas ondska. Att hela Tyskland svalt, även tyskarna själva, på grund av de allierades förstörelse av den tyska infrastrukturen, är man tyst om.

EU beskriver på sin officiella hemsida Winston Churchill som en av EU:s grundare och en ”visionär ledare” utan vilken vi inte skulle ”leva i den sfär av fred och stabilitet som vi tar för given”. EU nämner inte med ett ord Churchills terrorbombningar mot tyska städer som Dresden och Hamburg eller det gemensamma beslutet med Truman, Stalin och Chiang Kai-shek att atombomba Japan. Och om EU får beskriva Churchill som ”en fredens man” så bör det väl ändå vara legitimt att berömma Hitler för de positiva insatser han faktiskt stod för i förhållande till Tysklands folk - utan att bli demoniserad och associerad med massmord?

---

Antisemitismen i Tyskland

Vad gäller tyskarnas inställning till judarna så är det sant att man betraktade dem med misstänksamhet. Men det har inget med själva ideologin att göra utan med erfarenheter av judars inflytande över Tyskland och hur detta inflytande användes.

Under 1910- och 1920 talet genomfördes flera kommunistiska uppror i Tyskland med det officiella syftet att förgöra den tyska nationen och bereda vägen för den kommunistiska världsrevolutionen.

Spartakistupproret, Hamburgupproret, Novemberrevolutionen 1918-1919 leddes alla av judar. Den bayerska rådsrepubliken som kom till efter ett sådant uppror leddes av tre personer – Kurt Eisner, Ernst Toller och Eugen Leviné – alla dessa var judar.

Kurt Eisner, Ernst Toller och Eugen Leviné – ledare för Bayerska Sovjetrepubliken.

---

Vidare ägdes de tyska mediehusen av judar, det socialdemokratiska partiet leddes av judar, de tyska bankirerna var i själva verket judar.

Judar satte dagordningen i den tyska nationen och det inflytande dessa hade användes i många fall för att undergräva den tyska nationen.

Men detta är så klart ”konspirationsteorier” enligt etablissemanget.

En av dessa ”konspirationsteoretiker” var Winston Churchill, en av den tidens främsta intellektuella, som skrev i en artikel från 1920:

"Denna rörelse bland judarna är inte ny. Från Spartakus-Weishaupts dagar till Karl Marx, och vidare till Trotsky (Ryssland), Bela Kun (Ungern), Rosa Luxemburg (Tyskland) och Emma Goldman (USA) har rörelsen hela tiden vuxit – denna världsomspännande konspiration för att störta civilisationen och i stället återuppbygga ett samhälle baserat på bromsad tillväxt, avundsjuk illvilja och omöjlig jämlikhet. Den spelade en tydligt igenkännbar del i den tragedi som kallas den franska revolutionen. Den har varit källan till varje undergrävande rörelse under 1800-talet. Och nu har till slut detta gäng med udda personligheter från de europeiska och amerikanska storstäderna hängt sig fast vid det ryska folkets hår och i praktiken blivit de obestridda härskarna över detta enorma imperium."

Tysk erfarenhetsbaserad misstänksamhet mot judars roll i omstörtande verksamheter, inte minst i Tyskland, var något ganska självklart i Europa vid den här tiden. Och misstänksamheten blev inte mindre när de mäktigaste sionistorganisationerna i världen förklarade Tyskland krig i världsjudenhetens namn den 27 mars 1933, bara en vecka efter att nationalsocialisterna tagit makten.

Krigsförklaringen – och det var judarna själva som kallade det för krigsförklaring – handlade om ett världsomspännande ekonomiskt krig mot Tyskland i syfte att sänka Tyskland ekonomiskt.

Ett Tyskland som redan då hade stora ekonomiska problem där folk faktiskt både svalt eller tog livet av sig för att de inte kunde försörja sina familjer, skulle frysas ut genom bland annat bojkott av tyska varor, vilket också skedde.

Judiska organisationer arrangerade en mängd antityska möten som höll på ända till 1945 och samlade tiotusentals judiska sympatisörer.

Det största mötet samlade 55 000 judar vid Madison Square Garden i mars 1933.

Så även om man såklart inte behöver sympatisera med det så fanns det i alla fall en orsak till att det fanns en misstänksamhet gentemot judar i Tyskland, inte bara från nationalsocialister utan från många andra tyskar.

Att judar i Tyskland förlorade sina medborgarskap, sina möjligheter att äga media och så vidare var fullt lagliga beslut och handlade om att tyskar skulle bestämma de politiska villkoren i Tyskland.

”Förintelsen” är som sagt en propagandabluff, men att man satte judar i koncentrationsläger när man expanderade österut stämmer såklart.

Man kan väl ha åsikter om detta men det var krig och judar uppfattades som potentiellt fientligt sinnade till Tyskland och många av dem som satt i läger var också det i praktiken.

Att behandla en folkgrupp som ett kollektiv var heller inte på något sätt unikt för Tyskland.

Den amerikanske presidenten Roosevelt delade exempelvis ut en rad order, som klassade japanska, tyska och italienska medborgare som ”fientliga utlänningar”. 110 000 amerikanska medborgare som råkade ha japansk härkomst spärrades in i amerikanska koncentrationsläger eftersom de var ”fientliga utlänningar”.

---

Förintelsen av Tyskland

Morgenthauplanen, eller Finansdepartementes plan för behandlingen av Tyskland som den också kallats, författades av av de bägge judarna Henry Morgenthau, Jr och Harry Dexter White under sommaren 1944. Morgenthau innehade posten som finansminister i Roosevelts regering och Harry Dexter White var statssekreterare på finansdepartementet.

White var även en av chefsarkitekterna till IMF och världsbanken.

Morgenthau, Jr och Harry Dexter White

Morgenthauplanen huvudsyfte innebar att förvandla Tyskland och dess befolkning till ett förindustriellt jordbrukssamhälle. Och dess konsekvenser kom att kräva livet på miljontals Tyskar.

Morgenthauplanen kan beskrivas som sionisternas förintelse av Tyskland och dess befolkning.

Den amerikanska presidenten, Franklin D. Roosevelt, visade snabbt sitt stöd för planen. Vid ett samtal med Morgenthau 1944, uttyckte sig Roosevelt såhär, jag citerar:

"Vi måste vara hårda med tyskarna, och jag menar inte bara nazisterna. Vi måste antingen kastrera hela det tyska folket eller behandla dem på ett sådant sätt att de inte kan fortsätta att reproducera människor som vill fortsätta på vägen de har gjort tidigare."

Huvudpunkterna för Morgenthauplanen var följande:

*Tysklands totala demilitarisering



*Delning av Tyskland.



*Tysklands industriella centrum (Rhur-området) ska demoleras eller annekteras.



*Krigsskadeståndet, regelbundna betalningar ska inte krävas. Betalningen ska tas ut i annekterat territorium och beslagtagen egendom.

Planen mötte hårt motstånd i Roosevelts egna regering.

Krigsministern Henry L Stimson kommenterade att han

”ännu inte hade mött en man som inte var förfärad över finansdepartementets kartagiska attityd. Det är semitism galen av hämndbegär och det lägger grund för ett nytt krig med den kommande generationen.”

Den amerikanske statssekreteraren Cordell Hull, var så upprörd av planen att han begärde avsked. Hull förutspådde att det enda som skulle återstå av Tyskland var jordbruksland, och bara 60% av befolkningen kunde överleva på att bruka jorden, resterande 40% skulle dö.

Trots motståndet beslutade presidenten att planen skulle implementeras.

Den 16 september 1944 höll de amerikanska och brittiska statsledningarna ett möte i staden Quebec i Kanada. Syftet med mötet var att enas om hur Tyskland skulle behandlas efter krigsslutet. Roosevelt och Morgenthau som enda minister (många andra ministrar var kritiska till planen) var där för att övertala sin brittiska kollegor att godkänna Morgenthaus plan.

Winston Churchill var först motvillig till planen.

Han ansåg att planen skulle bli en alltför stor ekonomisk belastning på Storbritannien om den genomfördes. Churchills rådgivare Frederick Lindemann, en tyskfödd jude, var dock en stor anhängare av Morgenthaus plan.

Lindemann beskrevs som ”att hysa ett närmast patologiskt hat och ett medeltida hämndbegär mot det nationalsocialistiska Tyskland”.

Frederick Lindemann övertalade snart Churchill att godkänna planen. Dokumentet som signerades hade överskriften:

”Det här programmet för att eliminera krigsindustrin i Rhur och Saar ser fram emot att förvandla Tyskland till ett huvudsakligen enkelt jordbrukssamhälle.”

Kort efter undertecknandet av planen läcktes dokumentet till pressen.

Den tyska statsledningen använde de läckta dokumenten för att stärka stridsviljan i trupperna. Joseph Goebbels kommenterade:

”Juden Morgenthau vill göra Tyskland till ett enda stort potatisland.”

Den tyska tidningen Völkischer Beobachter skrev:

”Roosevelt och Churchill kommer överens om judisk mordplan!”


Den tyska stridsviljan på västfronten fick ett kraftigt uppsving. Roosevelts svåger, överstelöjtnant John Boettiger vittnade om att Morgenthauplanen var värd ”30 divisioner” vid fronten.

Churchill och Roosevelt fick på grund av planen utstå mycket hård kritik på respektive hemmaplan. Den amerikanska kritiken var så hård att Roosevelt förnekade att han godkänt något sådant. På grund av den hårda opinionen hemmavid kände man sig tvingad att officiellt skrota planen.

En alternativ plan togs istället fram. För att bättre kunna hålla planen hemlig lades planeringen på det amerikanska militära högkvarteret. Den nya planen kallades Joint Chiefs of Staff directive 1067 (JCS 1067).

Direktivet var till största delen samma plan som författas av Morgenthau.

Den 10 maj 1945, kort efter den tyska kapitulationen skrev Roosevelts efterträdare Harry S Truman under det hemliga direktivet: .

Direktivet följde till största delen Morgenthauplanen. Efter undertecknandet av JCS 1067 uppges Morgenthau ha meddelat sin stab att detta var en stor dag för finansdepartementet och han hoppades på att ingen ”känner igen det som Morgenthauplanen.”

Kort efter Harry Trumans tillträde som president begärde Morgenthau avsked. Han politiska råd var inte längre önskade.

Henry Morgenthau, Jr ägnade resten av sitt liv med arbete för judiska organisationer.

Han blev även ekonomisk rådgivare för den nyligen bildade staten Israel.

Eisenhower och ockupationen




Vid möten med General Dwight Eisenhower hade Morgenthau bedrivit lobbyarbete för sin syn på hur Tyskland skulle behandlas. I Eisenhower hittade Morgenthau en jämlike i sitt tyskhat. Eisenhowers uttalande om Tyskland bekräftar detta:

Det tyska folket får inte undkomma en personlig skuld. Tysklands förmåga att föra krig måste totalt elimineras. Vissa grupper av människor måste straffas särskilt. Den tyska generalstaben bör fullständigt elimineras. All dokumentation bör förstöras och individerna skingras så att de inte kan fungera som en enhet.

Efter Tysklands kapitulation applicerades JCS 1067 i den amerikanska ockupationszonen. Under ledning av juden överste Bernard Bernstein, skickade Morgenthau ett stort antal ”rådgivare” till ockupationsmyndigheten. Dessa kallades i folkmun ”Morgenthaus pojkar”.

Dessa rådgivare hade som uppgift att se till att JCS 1067 följdes så strikt som möjligt. Direktivet gällde fram till 1947.

Som ett sista avsked till det land som de hatade så djupt såg man till att totalt förstöra det gamla tyska banksystemet.

Den krisartade situationen för civilbefolkningen efter kapitulationen förvärrades många gånger om på grund av de drakoniska reglerna man satt upp i direktivet. Ett totalt förbud av import gällde. Bland annat fick stora delar av den holländska matproduktionen skickas till soptippen på grund av att man inte fick exportera överskottet till Tyskland. Stora mängder matpaket samlades in via Röda korset för att ges till den behövande civilbefolkningen.

Paketen släpptes inte igenom, utan returnerades till avsändaren och fick där stå och ruttna.

En annan del av planen var omklassificeringen av de tyska krigsfångarna till ”Disarmed Enemy Forces”. Med detta kunde Eisenhowers ockupationsmyndighet komma undan de regler som finns angående krigsfångar i Genevekonventionen.

Den kanadensiska författaren James Bacque hävdar i sin bok Other Losses, att uppemot 1 miljon tyska soldater på detta sätt avsiktligt svältes till döds i amerikanska läger.

Journalisten Peter Worthington på tidningen Ottawa Sun, undersökte författarens påståenden och skrev en artikel om saken:

…det är svårt att undkomma slutsatserna att Dwight Eisenhower var en krigsförbrytare av episka proportioner. Hans (DEF) policy tog livet av fler tyskar i fredstid än vad som stupade på den västeuropeiska krigsskådeplatsen.

I många år har vi skyllt de 1,7 miljoner saknade tyska krigsfångarna på ryssarna. Inte förrän nu har någon grävt djupt nog… Författaren har intervjuat vittnen och överlevande….

Jämförelse mellan Morgenthaus delning och hur landet delades vid Potsdamkonferensen

Vid Potsdamkonferensen, sommaren 1945, beslutade segrarmakterna slutligen hur Tyskland skulle avvecklas. Mycket av Morgenthaus ursprungliga plan kom här att förverkligas.

Segrarmakternas skoningslösa behandling av Tyskland beskrivs av James Bacque, i dennes andra bok Crimes and Mercies: The Fate of German Civilians Under Allied Occupation, 1944-1950.

Mer än nio miljoner tyskar dog som ett resultat av de allierades avsiktliga svält och fördrivningspolitik efter kriget – en fjärdedel av landet annekterades och omkring 15 miljoner människor fördrevs i den största etniska rensningen mänskligheten har upplevt.

Över två miljoner av dessa, många kvinnor och barn, dog längs med vägarna eller i koncentrationsläger i Polen och på andra platser. Västerländska regeringar förnekar fortfarande att dessa personer dog.

---

Kulturell mångfald och antikultur

Se på det "mångkulturella samhället", det är splittrat och segregerat.
Somliga påstår att det är en social konstruktion att det splittras, att folk är "rasister", "främlingsfientliga" och "inskränkta", att mångkulturens dysfunktion är något som människorna själva hittat på, de beskyller med andra ord människorna.

Det som ska beskyllas är istället den politik som bespottar människan.
Det är inte människorna som är ruttna, utan det är den ruttna politiken som får det att framstå så, då människan inte passar deras världsbild.

Det "mångkulturella samhället" är som sagt inte ett samhälle, utan flera samhällen i ett före detta samhälle.

Och det "mångkulturen" leder till är egentligen inte mångkultur, utan tvärtom. De ursprungliga kulturerna och folkslagen dör ut, "mångkultur" är bara ett Orwellskt ord för antikultur.

När massmedia talar om "mångkultur" menar de motsatsen!

Människorna ska rånas på sitt arv, sin kultur, sin historia, sin identitet, ja allt som gör oss till människor. En rotlös massa av icke-individer, är målet.

En slavmänniska, det är detta som den "permanenta revolutionen" som bland annat Trotskij talade om, innebär.

Den praktiseras idag i Europa genom bland annat Kalergiplanen.

Materialismen ska ersätta allt naturligt och sunt, fult har helt plötsligt blivit vackert, värdefullt har blivit värdelöst, värdelöst blivit värdefullt.

De skapar en värld berövad på värde.

---

Synen på mångfald

Ett folk bör i första hand betraktas som en del av en större helhet.

De utgör endast en aspekt av den mångfald som går att finna i naturen.

Varje folk är en naturlig del av en större fauna, som inbegriper såväl växtliv, djurliv som miljö.

Olika folkslag och kulturer ska få fortsätta existera, och de ska få blomstra ut i sin fulla potential genom uteblivande av destruktiv exploatering som globalismen föder, och istället ska varje folks rätt till sin nation och de naturresurser den besitter lyftas fram.

Detta förhållningssätt handlar om ett ansvarstagande, och står i kontrast till den rådande kortsiktigheten som följt i globaliseringens tecken.

Det är viktigt att vi förstår att förvaltande av ansvarstagande praktiskt måste utformas så de berör människorna, den kosmopolitiska hållningen främjar människorna från sin natur - både direkt och indirekt.

Om vi tar de nordiska folken som exempel, så ingår de i den nordiska faunan. Precis som vi ska värna nordisk särart biologiskt så ska vi även göra det demografiskt, i grund och botten är demografi bara en förmänskligad aspekt på en större biologisk helhet.

Vårt grundläggande mål förblir att slå vakt om mångfalden, och förvalta den med utgångspunkt i hur naturen definierat den.

Att säkra existensen för de nordiska folken innebär att vi slår vakt om de folk som har en historisk anknytning till Norden, detta inkluderar minoriteter som samer. I det Fria Norden kommer till exempel samers arv, kultur, tradition och historia lyftas upp och uppmuntras, absolut inte förtryckas.

Målet bör alltså inte ses i att skapa en "ren nordisk ras", utan att värna om Nordens särart och den mångfald Norden besitter.

---

Synen på relationen mellan folken

Faktumet att de olika folkslagen skiljer sig från varandra ska uppskattas, inte smutskastas.

Nedan följer ett citat från en tysk nationalsocialist, som beskriver detta synsätt väl:

"Mest missuppfattad är den nationalsocialistiska synen på relationerna mellan världens olika raser. Det har ifrågasatts ifall de fundamentala rasprinciperna i den nya världsteorin inte skulle leda till översittarsyn, och även förakt för människor av andra raser. Tvärtom; det är just dessa principer som erbjuder den bästa garantin för ömsesidig tolerans och för det fredliga samarbetet mellan alla.

Vi uppskattar faktumet att de av andra raser är annorlunda än oss.

Denna vetenskapliga sanning är basen, motiveringen och, på samma gång, skyldigheten för varje raspolicy utan vilken skulle göra en restaurering av Europa praktiskt omöjlig. Huruvida den andra rasen är ’bättre’ eller ’sämre’ är inte möjligt för oss att bedöma. För detta skulle kräva att vi överskrider våra egna rasliga begränsningar under den tid det tar att döma och åta oss en övermänsklig, även gudomlig, attityd som är det enda som kan ge en sådan bedömning av värdet eller brist på sådant hos de många livsformerna i den outtömliga naturen

Och om nationalsocialismen skulle vilja se den obehindrade blodblandningen mellan individerna förhindrad, så finns det inget i det som tyder på förakt. Trots allt, vi tyskar själva, etniskt sett, är en blandning. Det nationalsocialistiska kravet är bara att blodets hävd och biologins lagar ska beaktas mer noggrant i framtiden.

Vi vill inte se blandäktenskap mellan vårt folk och främmande raser eftersom vid sådan blodblandning går de bästa och karakteristiska egenskaperna hos båda raserna förlorade. Men vi kommer alltid att ha ett välkomnande för alla gäster som vill besöka oss oavsett besläktad eller främmande civilisation, och vår ras-syn ger oss en djupare uppskattning för deras grundläggande egenheter på samma sätt som vi vill få våra egenheter respekterade."
- Walter Gross.

Nog hade Walter Gross vridit sig i graven om han såg dagens förintelse av Tyskland, men att ifrågasätta det pågående vansinnet vore han absolut inte ensam om att göra.

Dalai Lama uttryckte sig såhär i en intervju med den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung i maj 2016, jag citerar:

"Tyskland, till exempel, kan inte bli ett arabland."

Dalai Lama

---

Kulturen och folket

Ett folk utgörs och är beroende av två saker; sitt rasliga och kulturella arv. Folket och individen är en produkt av detta arv. Rasen är utan tvekan den viktigaste faktorn av de båda, då den är själva källan till kulturen.
Kulturen är sprungen ur rasen och även kulturen är viktig. Kulturen med dess traditioner är det andliga och materiella arv, vid sidan om det genetiska arvet, våra förfäder lämnar efter sig till oss efter deras fysiska död. Men inom oss i vårt blod, i våra gener lever de vidare efter deras ”död”. Det är det arvet vi har i uppgift att föra vidare till efterkommande generationer. Det är att säkra det arvet som är mest meningsfullt under den korta period, vi själva har i livet.

"I ditt blod bär du dina förfäders heliga arv. Du känner dem inte, alla de som har försvunnit in i det förflutnas mörker. Men de lever genom dig. De vandrar fortfarande på denna jord som förtärde dem i krig och vedermöda och vari deras kroppar sedan länge förmultnat, de lever i dig.
Ditt blod är därför något heligt. Genom det gav dina föräldrar dig inte bara en kropp, utan även hela din natur. Att förneka sitt blod är att förneka sig själv. Ingen kan ändra på det, men var och en kan själv bestämma att odla det goda och söka kväva det onda."
- Helmut Stellrecht

Ett folk som inte värnar om detta arv är dömt att dö ut. I dagens samhälle där vår ras inte sägs existera och där vår kultur ständigt bryts ned till fördel åt en falsk, rotlös och identitetslös ”modern kultur” finner vi ingen framtid för vårt folk. Rasen och kulturen är beroende av varandra. Om vi blandar ut eller tar död på vår ras leder det även till vår kulturs död, ty kulturen är vår ras verk och identitet. Och om vår kultur byts ut och på så vis dör ut kommer även vår ras på sikt att dö.

"Den yttersta orsaken till undergång var alltid att man glömde, att all kultur är beroende av människor och inte tvärtom, och att alltså, om en viss kultur skall bevaras, den människa som skapat den måste hållas vid liv."
— Mein Kampf.

Det folk som inte uppskattar samt sätter värde på sin kultur kommer heller inte att uppskatta och sätta värde på sig själva och sin ras vilken är grunden för kulturen. Rasens död leder till kulturens död och vice versa. Vad är vi utan vår ras och kultur? Ingenting.

---

Biologisk mångfald - människan inkluderad?

Så här står det i Konventionen om biologisk mångfald, som Sverige tillsammans med drygt 170 andra länder har skrivit under och säger sig kämpa för:

"Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem. Den viktigaste innebörden är dock att begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom, att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna."

Människan är en levande organism, vi lyder under samma biologi som övriga livsformer på denna jord.

Olika populationer har utvecklats olika genom isolation och mutation, det har skett en evolutionär selektionsprocess som format fram oss olika utefter våra unika levnadsförhållanden.

Det är ingen som ifrågasätter detta när det kommer till andra arter, uteslutande när det kommer till människan.

Detta bygger på en antropocentrisk världsbild, vilket är motsatsen till vår ekocentriska.
Vi vill se att samma biologiska naturvetenskap tillämpas på människan med samma objektiva metoder som på den övriga naturen.

Detta är den enda sanningen vi kan förhålla oss till, att förneka naturvetenskap till förmån för en ideologisk doktrin som låter fin på pappret kommer aldrig att gynna vår utveckling.

Nationalsocialismen är i själva verket ingenting annat än tillämpningen av fysiska och biologiska lagar inom de politiska, ekonomiska, sociala och religiösa områdena, på samma sätt som de idag tillämpas inom teknologin.

Och till skillnad från dunkla, förvirrade, meningslösa, fåtöljfilosofier och orientalisk mysticism är nationalsocialismen baserad på sunt förnuft och finner sina argument i den verkliga världen, där skillnaden mellan sanning och lögn och mellan gott och ont bestäms av fakta och inte genom önsketänkande eller teoretiska drömmerier.

Med andra ord uppfanns inte nationalsocialismen av Rudolf Kjellén, eller någon annan ideolog, utan den utgör det medvetandegjorda uttrycket för naturens grundläggande lagar som styr våra liv.

Den är baserad på en oändlig kärlek till skapelsen i all sin mångfald, en djup, villkorslös respekt för naturens visdom och intensiva vilja att bevara livet så som det har växt utifrån denna visdom…

---

Naturalismen – vår grundpelare

De mest fundamentala och djupaste frågorna kan ofta bli lösta genom studerandet av de små detaljerna. Denna utgångspunkt har blivit den ledstjärna som vetenskapen jobbar med, att man för att förstå hur något är uppbyggt och fungerar, utgår från de små detaljerna som håller det samman.

Genom en simpel blomma kan man utröna allt från fotosyntesen till molekylära och kemiska processer, processer som kan förklara varför blomman ser ut som den gör.

De små beståndsdelarna vi och världen runtom oss är uppbyggda av, är de som avgör hur vi fungerar.

Fysiska naturlagar som ligger till grund för hur universum beter sig återspeglas också i de minsta beståndsdelarna.

Likt det återspeglas i oss själva, som biologiska varelser, då biologin bara är en mer komplex form av dessa olika naturlagar i samspel med varandra.

Föreställ dig universum, föreställ dig hur stor det är.

Föreställ dig de oändligt många galaxer, som i sin tur består av flera miljarder solsystem. I vår relativt lilla galax vintergatan, har vi över 300 miljarder stjärnor.

En av dessa stjärnor är solen, den utmärker sig inte, men den är "vår" stjärna.

Föreställ dig nu denna lilla planet jorden som kretsar runt en av dessa miljarders stjärnor, i en galax bland biljoner andra, kanske oändligt många.

På denna planet rådde det en perfekt balans, den bestod av precis rätt grundämnen, för att kunna skapa något lite speciellt.

Här har det uppkommit liv. Om vi utgår från evolutionen började detta liv primitivt, då energi skapades i reflektionen av solens strålar mot havet.

Detta liv har sedan utvecklats mot högre former.

Livet kan beskrivas som ett träd, där de olika livsformerna tagit sig olika vägar, olika grenar, för att växa sig uppåt. Detta har skapat en balans mellan de olika arterna, som vi kallar för ekologi.

De har alla funnit sin plats i tillvaron, sin uppgift i samspelet.

Vi människor är bara en liten kvist, för att inte säga en stjälk, på livets träd.

Det som gjort oss speciella, är att vi tycks reflektera över detta mer än andra djur. Detta har sin grund i att evolutionen format oss på ett sådant sätt att vi skapade dessa förmågor.

Vi kan leka med tanken att människan aldrig skulle uppkommit och att utvecklingen mot högre former skulle kunna fortsatt med dinosaurierna och tagit sig helt andra uttryck, än vad de gör genom människan idag.

Men nu tog det sig uttryck i människan, och det är viktigt att vi förstår innebörden av detta. Det är viktigt att vi förstår, att även vi tillhör livets träd.

Grenar kan inte brytas på livets träd, utan att hela trädet tar skada.

En populär missuppfattning hos människan, är tron på att hon står över naturen. Hon tror hon är herre av naturen, herre av skapelsen.

Men sanningen är att naturen är hennes herre.

Naturen skapade henne, naturen är hon underordnad och naturen måste hon vara för evigt trogen om hon vill fortsätta växa på livets träd.

När människan söker uppresa sig mot naturens järnhårda logik kommer hon i strid med de principer, vilka hon själv har sin existens som människa att tacka för. Därigenom leder hennes handlande mot naturen till hennes egen undergång.
— Mein kampf.

Vi präglas likt allt annat liv av våra instinkter.

Det vore naivt att tro, att det vi kan se av verkligheten med våra sinnen, är verkligheten i sin helhet.

Det är en glimt av verkligheten, vi har utökat denna glimt med instrument vi tagit fram, med teknologi och kunskap, men det vore naivt att tro att vi har någon verklig kunskap om verkligheten.

Ett exempel är vår egen historia, och den utveckling som skett inom loppet av några århundraden. Under denna tid har vi fått helt nya kunskaper, som vi inte skulle kunna drömt om för några hundra år sedan.

Men det vore som sagt naivt att tro att vi vet speciellt mycket mer om världen idag.

Ett exempel är mörk materia, denna osynliga kraft som vetenskapen fått en glimt om, har vi svårt att förstå oss på.

Vi kan inte förklara vad det är, vi kan bara dra slutsatser om att det måste finnas, då fenomen i universum indikerar detta.

Mörk materia kan vi inte se med våra sinnen, men allt tyder på att det finns mitt ibland oss och präglar vår värld.

Vetenskapen menar på att den materia vi känner till, via våra sinnen och instrument, bara är ynka procent av all materia i universum.
Resten är vad vi kallar för mörk materia.

Detta ger perspektiv på oss själva, och att våra sinnen bara är en produkt av livets träd.
Vi är biologiska varelser, och begränsade till våra biologiska egenskaper.

När det kommer till att förstå kosmos, så har vi antagligen lika mycket kunskap om det som en fluga har av att förstå det vi ser som avancerat.

Våra liv präglas av biologin, likt allt annat liv.

Vi kan inte diskutera med en delfin för vi talar inte samma språk, vi kan bara försöka samspela med varandra utifrån våra biologiska begränsningar.

Och dessa biologiska begränsningar är avgörande, en delfin eller en hund kan vi med mycket större framgång kommunicera med, än med en gädda eller en räv, eller för den delen en snigel.

Men även hos djur vi skapar samspel med, så bygger samspelet på de mest vitala utgångspunkterna. Försök föra ett filosofiskt resonemang med din hund, och du upptäcker snart att hunden är mer intresserad av att tigga till sig en bit av din kaka, än att beröra frågor vi ser som djupa och fundamentala.

Med detta som utgångspunkt, blir också övertron på oss själva slående.

Vi tror vi är herrarna på denna jord, vilket vi intalar oss själva medan vi betraktar den övriga naturen.

Men att tro att vi är naturens herre, kommer bli vårt största misstag vi någonsin gör.

…vår planet har i miljoner år vandrat genom etern utan människor, och det kan hända igen om människorna glömmer att de inte har några förryckta ideologers idéer, utan kunskapen om och den hänsynslösa tillämpningen av naturens järnhårda lagar att tacka för att de står över djuren.
— Mein kampf.

Ett exempel på den översittarsyn som återfinns hos somliga människor, är synen på ras.

Det hävdas att ras inte är något som berör människan, när vi samtidigt kan se att det berör alla andra livsformer på denna jord.

Det finns sanningar, som ligga så snubblande nära, att folk just därför inte lägger märke till dem eller åtminstone inte erkänner dem. Folk går ofta förbi dylika självklara saker, som om de vore blinda, och blir högst förundrade, när någon plötsligt upptäcker, vad alla egentligen borde ha reda på. Det ligger hundratusentals Columbi ägg överallt, men man träffar mera sällan någon Columbus.
Så vandra människorna omkring i naturens trädgård och inbilla sig, att de känna till och veta nästan allting, och likväl gå de med få undantag förbi en av de mest frappanta principerna för naturens spel utan att se den: den inre isoleringen av arterna bland samtliga levande varelser på jorden.

- Mein Kampf

När en population isoleras och lever under olika förutsättningar, så formas den utifrån dom.

Mänskliga populationer har levt åtskilda i tusentals år, och evolutionen har format oss olika.

De folk som har sitt ursprung i raser som idag utgör den europeiska och till viss del asiatiska, framförallt östasiatiska, populationen skiljer sig väsentligt från till exempel den afrikanska populationen.

Egenskaper som format oss olika, återfinns i historien.

När människor vandrade ut från Afrika, så fick de inte bara nya habitat, utan till exempel så har europeiska och östasiatiska folk väsentligt mycket mer neandertalargener än de afrikanska.

Vi har alltså en stor andel arvsmassa, av vad forskare klassar som en annan art.

Men även evolutionen och habitaten spelade roll.

I ett kargt klimat, med minusgrader under halva året, uppkommer nya utmaningar.

Egenskaper som planering, konsekvenstänkande och organisering blir ett måste för att kunna överleva de nya förutsättningarna.
Man behövde lära sig skapa kläder, värme, konservera mat, ransonera mat och vara förbehållsam.

Den som inte tänkte på att överleva vintern under sommarsolen, gick en bestämd död tillmötes.

Alla dessa förmågor, är värdefulla när det kommer till att skapa civilisationer. Det är inte en tillfällighet att folk av dessa raser, har varit källan för uppkomsten till de mest högtstående kulturerna och civilisationerna.

Allt vad vi nu beundrar här på jorden – vetenskap och konst, uppfinningar och tekniska underverk – har skapats av några få folk, och ursprungligen av kanske en enda ras. Av den beror också hela vår kulturs bestånd. Om de går under, sjunker med dem denna jordens skönhet i graven.
— Mein Kampf.

Men detta innebär inte att människor som är bärare av sådan ras, ska ha en översittarattityd gentemot andra raser.

När det kommer till vad som är värdefullt och inte, så är det subjektivt - det utgår helt från vad man lägger värde i.

För europeisk civilisation, är européer värdefulla, men det betyder inte att europeisk civilisation är ledstjärnan för alla andra folk.

Samma sak gäller när det kommer till att värdera andra arter.

Huruvida den andra rasen är ”bättre” eller ”sämre” är inte möjligt för oss att bedöma. För detta skulle kräva att vi överskrider våra egna rasliga begränsningar under den tid det tar att döma och åta oss en övermänsklig, även gudomlig, attityd som är det enda som kan ge en sådan bedömning av värdet eller brist på sådant hos de många livsformerna i den outtömliga naturen
- Walter Gross

Det vi bör sträva efter, som bärare av dagens nationalsocialistiska rörelse, är en insikt om naturen och om oss själva.

Vi är inte naturens herre, och vår strävan bör inte ses i att bli det heller - utan istället i att förbättra oss själva baserat på naturläran, i samklang med helheten.

Varje övertramp på naturen, är ett övertramp på oss själva.

Varje avbruten gren på livets träd, är en gren närmre vår egen grens förruttnelse.

En viktig aspekt i skapandet och förståelsen av detta, är insikten av en inre harmoni och högre meningsfullhet.

Att förkasta andlighet på naturvetenskaplig grundval, är helt befängt.

Det bevisar hur naturvetenskapen sätts ur sitt perspektiv, när den präglas av en tid alienerad från naturläran.

Naturalismens själva essens försvinner då, till förmån för en falsk doktrin som bara till ord utgör naturalism, utan att förstå dess innebörd.

Att hela mänsklighetens historia genomsyras av religion, är inte en tillfällighet.
Andlighet är en naturlig del av våra sinnen, det är en del av vår mänskliga natur.

Människan är en andlig varelse, och när hon lever i en andefattig värld så vantrivs hon innerst inne. Hon blir då som en tavla utan färg, ett tomt skal, när hon dyrkar nuet istället för evigheten.

Olika religioner har uppkommit genom historien, och tagit sig olika uttryck beroende på vilka människor som författat och praktiserat dom.

När det kommer till religioners definition av Gud, så är den i regel alltid humaniserad.

Gud ses som någon, vilken människan kan ha direkt kontakt med, någon människan kan kommunicera med, någon som förstår människans bekymmer, någon som skapat människan till sin avbild.

Sanningen ligger nog snarare i att vi skapat Gud till vår avbild.

Vår syn på Gud är inte humaniserad, utan ses istället i tron på den skapande kraften som hör naturens lagar till.

Den Gud vi tror på, är den kraft som kosmos utgör.
Denna kraft är vi skapta av, och förståelsen av denna kraft går långt över våra egna primitiva sinnen.

Vi är med andra ord inte ateister, och vi förstår betydelsen av andlighet för människan. En världsåskådning som är tillägnad för människan måste ha förmåga att ta hela människans natur i sin beaktning.

Med insikten om naturens lagar, och det förnuft som hör naturen till, kan vi helt förkasta ateism.

Varje världsåskådning, den må vara tusenfalt riktig och till den allra största nytta för mänskligheten, skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv
- Mein Kampf

Vår undergång är inte skriven i sten, och en tillsynes hopplös situation kan snabbt förändras till en hoppfull, en tillsynes övermäktig fiende, kan ofta besegras om den saknar den inre drivkraften.

Till exempel så kan inte spartanernas seger mot den väldiga persiska armén, förklaras annat än i den kraft som är sprungen ur viljestyrkan.

"Dom inspireras av den känslan som säger att de har ett uppdrag att fullfölja, och det vi bör göra är att egga känslan lite."

- Adolf Hitler

Framtiden blir vad vi vill att den ska bli, och det förakt för livet vi ser genomsyrar världen av idag, har ingen framtid.

Framtiden grundar sig i naturen, och vår kamp bygger på något mycket större än bara oss själva.
Vår kamp grundar sig i livet självt, och då bleknar allt i jämförelse.

Idag kommer vi återigen på nytt att höja livets fana mot dödens doktrin, och tjäna framtiden med den trogna bekräftelsen:

Blodet som vi fått av Gud är heligt.

---

Kampen mot fördärv

Innerst inne vet var och en av oss att det är något som inte står rätt till i samhället och att det är något som fattas.

Somliga uppfattar det som en underlig känsla av tomhet och kyla.

Denna tomhet och kyla gnager inom oss konstant dag som natt utan uppehåll.

En känsla som vi gärna vill råda bot på. Men hur ska det gå till och varför har vi denna känsla inom oss?

Vår inre röst säger till oss att allt borde vara annorlunda, att vi borde agera annorlunda.

Vi lever i en värld vilken präglas av ett materiellt tänkande, ett samhälle som präglas av en överdriven konsumtionshets sprungen ur materialismen.

En värld och ett samhälle där pengar, makt och egoism härskar.

Jakten efter pengar, improduktivt sex och underhållning har till och med gått så långt att det idag är det enda vi bryr oss om.

Vi förbrukar mer resurser än vad vi egentligen behöver eftersom vi låter kortsiktig girighet styra våra handlingar.

Individens materiella behov står i fokus medan allt annat anses vara obetydligt. Av den orsaken är “ekonomisk tillväxt” det man jämt och ständigt strävar efter i det moderna samhället.

En människas glädje och lycka bestäms i omfattningen av hennes användning av lyxartiklar, vilket i sin tur leder till en oupphörlig konsumtionshets, ett omättligt begär efter “lycka”.

Men mitt i all denna konsumtionshets glömmer man en viktig sak och det är att sådana saker alltid är temporära och kan således aldrig leda till permanent glädje och lycka.

Inte undra på att många fler blir deprimerade nu än förr när vi konstant söker efter det beständiga i det obeständiga.

Det är ett självdestruktivt beteende vilket genomsyrar hela samhället, en ond cirkel som måste brytas.
Materialism leder till egoism och självisk makthunger.

Vi bryr oss enbart om oss själva. Avsaknaden av andlighet är total.

Dagens samhälle och människorna som lever där kan liknas vid en grå formlös massa utan mening, som levande döda helt enkelt.

Livskraften som en gång i tiden fick oss att skapa fantastiska och storslagna civilisationer verkar ha runnit ut i tidens sand.

Idag har den ersatts av materialismens giriga döda hunger.

Konsekvensen som följer den är en stor oas av betong, asfalt och varuhus.

Vårt folk samt vi själva som individer har drabbats och plågas av en andlig pest. I denna andliga pests beståndsdelar finner vi materialismen, en syn på livet som något meningslöst.

Människan är en andlig varelse, och när hon lever i en andefattig värld så vantrivs hon innerst inne. Hon blir då som en tavla utan färg, ett tomt skal, när hon dyrkar nuet istället för evigheten.