Jag är en tjej som heter Jessica som är 14 år. Min mamma o pappa slår mig. Jag är en besvikelse. Dom ville ha en pojke men så fick dom mig. Förutom att jag blir slagen av mina föräldrar är jag mobbad i skolan, jag blir varje dag mobbad av skolans värsting. Vicket pappa tycker är rätt åt mig.
När jag en dag kom hem från skolan steg jag tyst in i huset.
Jag hade ett rum på vinden, eftersom mina föräldrar ville ha ett extra rum till dom själva. Jag satt på mitt rum och va väldigt rädd.
-JESSICA! NU KOMMER DU NER, GENAST!! Ropade pappa.
-Jag kommer! ropade jag tillbaka.
Jag va jätterädd, tänkte: vill han slå mig eler?
Jga gick ner till köket där han satt.
-Din lärare har sagt att du ofta springer ifrån skolan! sa pappa.
-Men jag blir ju mobbad! sa jag.
-Såklart, du blir din fula jävel. Kom hit.
Mamma kom ut i köket också.
-Slå henne då! sa mamma.
-Jag ska! sa pappa och gav mig en örfil, så hårt att jag fick hans handavtryck på kinden.
Det svullnade upp riktigt regält.
Mamma tog tag i mitt öra och släpade upp mig på mitt rum och jag bara grät.
-Håll tyst, unge! sa mamma.
Hon puttade in mig i rummet så jag flög in i väggen och svimmade..
aspie:
Såklart, du blir din fula jävel.
ledsen
Inget att hänga i granen. Undvik talspråk.
Forts.
Efter nån timme vaknade jag. Det va kallt och massa spindlar.
Jag hade ett sår i ryggen.
Jag vågade inte gå någon stans.
Jag ville sova men det ända jag har är en sliten madrass, en svart sop-påse som täcke och en tegel-sten som kudde.
Jag fattar inte hur dom kunde göra så. Det sved på mitt sår och ran blod.
Men jag hittade lite papper som jag kunde stoppa blodet med.
Jag somnade på den slitna madrassen och vaknade på morgonen.
Det låg torkat blod på mig och jag frös.
Jag vågade inte gå upp men så hörde jag pappa ropa.
-JESSICA NU KOMMER DU NER! DU HAR 5 CIKUNDER PÅ DIG ANNARS SLÅR JAG DIG GUL OCH BLÅ!ropade han.
Jag rusade ner men hann inte.
Han stod där med en pinne.
-Vänd dig om, du kom inte i tid! sa han.
-Men...sa jag innan han avbröt mig.
-TYST! sa han strängt.
Jag vände mig om och kände hur han piskade mig på ryggen, där jag redan hade så ont.
-Aaaaajj :-(:-( grät jag.
-Håll tyst unge, gå till skolan nu! sa han och slängde några luffiga kläder på mig.
Jag sprang och tog på mig så fort jag kunde och gick till skolan.
Väl framme så såg jag skolans mobbare. Han fick syn på mig så gick han med sitt gäng närmare och närmare...
Jag kände hur det pirrade i magen. Alla andra barnen samlades runt oss.
-Nu är det dags att du blir slagen! sa han.
-Jag har redan blivit slagen av mina föräldrar! sa jag och brast ut i gråt.
-Men då får du bli slagen igen. sa han.
Han sparkade mig i magen och boxade mig, så han träffade min mun.
Min mun fylldes med blod. Jag öppnade munnen och det forsade blod ur munnen.
Alla andra barnen bara ropade usch blä! Men ingen ingrep eller tröstade mig.
Buddah:
Inget att hänga i granen. Undvik talspråk.
Resten kanske är bättre.
aspie:
CIKUNDER
sekunder*
aspie:
Resten kanske är bättre.
Kan jag inte påstå. Har svårt för talspråk, som inte är i en dialog, i en text faktiskt.
wow mkt vackert väcker känslor väldigt poesiaktigt skrivet av dig. du får fem skärnor av fem
Angelize:
wow mkt vackert väcker känslor väldigt poesiaktigt skrivet av dig. du får fem skärnor av fem
lite pirrigt att få en sån fin komentar
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
stackars dig, du borde gå till polisen tycker jag...
aspie:
-Håll tyst unge, gå till skolan nu! sa han och slängde några luffiga kläder på mig.
![[love]](/img/smilies/love.gif)
- Först skrattade jag.
- Sedan kändes det dåligt för att jag skrattade.
- Sedan kändes det bra för att det kändes dåligt, och då var allt bra igen.
aspie:
Forts.
kommer de ännu mer forsättning? 🙂
