Hej, jag är en kille på 15 år och jag är ganska nervös inför gymnasiet som börjar om ca 2 veckor.
Grejen är den att jag är inte ett dugg orolig inför prov osv utan de är den sociala biten jag är mest nervös för. Jag är introvert, har svårt för att starta konversationer och hamnar oftast i bakgrunden och de är något jag vill ändra på. Blir så nervös över att jag inte kommer att hitta någon att vara med, vet typ inte ens vad jag ska säga när jag presenterar mig osv
Kan någon ge mig tips på hur jag kan lugna mig och ni som gått/går i gymnasiet kan ni skriva hur första dagen och veckan gick?
Bara va dig själv 🙂
du får tänka att nog de flesta är nervösa och oroliga över samma sak som du. det är nytt för alla och många börjar ju utan att känna någon alls. gissar att första veckan kommer vara intro med mycket info.
på lunchrasten kan du ju försöka gå fram till någon annan som ser vilsen ut och fråga om ni ska gå till matsalen tillsammans. säg vad du heter bara och sen kan ni väl prata om vart ni gått i skola tidigare, var ni bor, varför ni valde just den linjen t. ex.
Ta plats, hitta personer med liknande intressen. Låt inte dig hamna i en bubbla där du tycker synd om dig själv. Ta plats gör dig stor.
Va pratglad , försök o prata med så många som möjligt , då kanske dom kommer till dig när dom e ensam .
Kommer ihåg hur fruktansvärd första veckan var, innan lektionerna drog igång på riktigt osv. Våra lärare ville såklart låta eleverna lära känna varandra, vilket i sig bara är bra så att man känner sig bekväm runt klassen, men självfallet skulle denna teambuilding ske genom pinsamma lekar och "speeddating". Vi fick legit sitta på stolar mitt emot varandra och ställa varandra frågor om personens bakgrund etc. Efter cirka två minuter bytte man partner tills det att alla pratat med alla. Hoppas verkligen inte du eller någon annan måste gå igenom samma sak, det var något oerhört framtvingat och obekvämt. Å andra sidan är det väl kanske värre att presentera sig inför helklass första dagarna när man inte vet vad man skall berätta om sig själv, då kanske speeddating är bättre.
De vänner jag fick, fick jag dels för att ha blivit indelad i en grupp med dem inför ett grupparbete. Vi klickade bra och på den vägen blev det. De andra 'vännerna' man fick småpratade man med och kom därför på god hand med. Det fanns vissa jag aldrig klickade med till en början men som jag senare kom att uppskatta var del av min klass när jag väl börjat trivas.
första dagen var läskig, gå in i en aula med alla nya på skolan. de va några stycken om man säger så, men allt gick bra
mitt första år var inte så bra. första månaderna var jätterolig men sen börja man se deras "true colours", var de inte drägg så snackade de skit om allt o alla, hittade fel på alla utom de själva för de var de bästa som hänt världen. Sedan blev jag deprimerad och då hade de ännu mer o snacka om eftersom jag bara var sur osv. Sen kom betygen och jag fick högst betyg i ena ämnet "det är bara för att för att du har tuttar" när allt de gjorde var att titta på GoT på lektionerna.
Andra året började vi med inriktningen så då blev det halvt nya klasser och de är så mycket bättre! Trivs jätte bra med dem o känns som att vi kommer hålla kontakten tills vi blir gamla ungefär