Klart man känner att det kunde ha varit bättre. Men om det inte varit bra förut så var det ju inte det.. Och då är det ju konstigt om man känner det. Hehe, ere u med?

Alltså, det är en vansak - jag lovar. .

Har aldrig bott med båda föräldrarna, min pappa försökte döda mig när jag var 14 😛 Så saknar det inte alls 😛

Zeppelin:

Alltså, det är en vansak - jag lovar. .

zIGGE:

Har aldrig bott med båda föräldrarna, min pappa försökte döda mig när jag var 14 😛 Så saknar det inte alls 😛

menar du allvar?

Flera år, men nu vill jag absolut inte att de skulle leva ihop, noway. Mitt liv nu är nog bättre än när de var tillsammans.
Lever mest med min mamma, hon är oftast mys och bokar ofta resor, gör roliga saker, tar med mig på restaurang osv. Min pappa är tråkig.
När de var tillsammans hade jag två tråkiga föräldrar, nu har jag bara en och det är ju positivt
Dina föräldrar kommer antagligen bli lyckligare om de går skilda vägar, om de nu bestämt de så det kommer nog leda till något bra även för dig

Zeppelin:

Hehe, ere u med?

Mm jag förstår men alltså. Då komme man ju alltså gå och tänka på hur man hade de , längta tillbaka osv hela tiden 🙁 fan va jobbigt. Jag vill inte.

Zeppelin:

Alltså, det är en vansak - jag lovar . .

Vadå att mantänler på de så mkt så att det tillslut inte betyder ngt? :S

Tigerflickan:

så det kommer nog leda till något bra även för dig

Hoppas det. Men jag tycker vi har det bra som det är nu.

zIGGE:

min pappa försökte döda mig när jag var 14 😛 Så saknar det inte alls 😛

Haha, fyfan..

får inte ens bo me ngn av mina parents så va glad för d du har OKK?

Rosa:

nler på de så mkt så att det tillslut inte betyder ngt? :S

Nej man att man vänjer sig, anpassar sig typ och trivs med det. Take it easy, människan är jättebra på att vänja sig vid saker och godta situationen.

jag försöker tänka på hur det var innan, minns mest hur farsan låg i köket och grät, hur dom skrek, hur morsan imploderade, jag sprang iväg

det är kanske bättre nu

zIGGE:

min pappa försökte döda mig när jag var 14

.......................?

Saknade det en hel del dom först kanske 2-3 åren men jag saknande ju inte att höra dom bråka osv så det gick väl jämt upp, jobbigt var det väl dock, nu typ 9 år senare så är det knappt något man tänker på ens.

Mina skiljde sig för snart tre år sedan, men är hyffsat bra vänner fortfarande. Känner ingen egentlig saknad, eftersom jag flyttade hemifrån i samma veva och träffar båda ganska regelbundet (nåja, inte så ofta som jag borde kanske). Så länge de är lyckliga så är jag det.

Tror dock att lillbrorsan känner sig lite rotlös, med flyttandet fram och tillbaka hela tiden och bristen på "familjehemmet".

Det kommer troligtvis vara tufft i början om det är så att ni haft det bra. Men med tiden så kommer det bli bättre (peppar peppar)