Avtar någonsin "besattheten"? Detta är ett tillstånd jag befinner mig just nu och nog levt med i 2-3 månader och jag blir bara mer kär för var dag som går.
Har aldrig upplevt detta förut så jag vet inte om det är något som försvinner och istället övergår i "vardags-kärlek"?
Visst, jag är nöjd och lycklig som det är nu, det här är antagligen det finaste jag upplevt men det är lite som att vara beroende av en drog Är nog mest nyfiken på hur det sett ut för er
Fru Luver:
beroende av en drog
I know. mhm.
Jag ignorerar.
åh vad sött
Fru Luver:
Har aldrig upplevt detta förut så jag vet inte om det är något som försvinner och istället övergår i "vardags-kärlek"?
Det går över, ja. I sinom tid.
Vad innebär det om man endast besitter besattheten och kanske inte alls kärlek?
farbror gugge:
åh vad sött
du är!!
Supply and Demand:
Vad innebär det om man endast besitter besattheten och kanske inte alls kärlek?
jag vet inte, men jag lider av samma problem.
det blir bara värre
Fru Luver:
du är!!
inte lika söt som du och luver
Fortfarande besatt efter ett år och sju månader
Den där känslan går inte ens att jämföra sen när du får ditt hjärta krossat i tusen triljoner bitar.
japp, och den känslan känns kanon ett tag, men sedan kan den känslan istället bli något fruktansvärt!
enjoy 🙂
Fru Luver:
Avtar någonsin "besattheten"?
Hoppas inte det i alla fall
Herr Luver:
Hoppas inte det i alla fall