Var de inte jobbigt? Eller var ni inte rädda? Jag menar visst jag är otroligt paranoid det vet nog ni alla men blivit mycket bättre med det. Men kände ni inte att de var lite läskigt att vara ensam hemma ibland? Om ni gjorde det? Hur lyckades ni övervinna det?
Längtar tills jag kan flytta hemifrån! Det är bäst när ingen är hemma, då slipper man all tjat och personer som käkar upp all glass! 🙁
Han inte tänka så mycket innan men Jag klarar mig utan sociala kontakter i längre perioder så för min del var det lugnt
var 16, gick bra
jag kmr nog aldrig flytta hemifrån
nej lol
Det gick bra, förutom det där med jobb och studier.
Det gick bra, flyttade med en kompis så var aldrig själv med problemen som uppstod.
Det var en befrielse.
Anura: Var de inte jobbigt?
Skitjobbigt vare! Speciellt eftersom jag flyttade till en helt annan stad och allt.
Flyttade dock med pojkvännen, så det blev inte ensamt på det sättet.
Flyttade till gården som ligger bredvid den mamma bor på, med min pojkvän. Så det var inte så farligt. 
Det var inte läskigt på ett "Hur ska jag klara mig"-sätt, men på ett "Saknar papsen"-sätt. 
Cutenessoverload: personer som käkar upp all glass! 🙁
VAFAN HAR NI INGEN RESPEKT FÖR VEM SOM ÄGER GLASSEN I ERAT HEM????
Jag flyttade första gången och bodde inneboende så hade folk runt omkring lite då och då.
Första gången jag flyttade till egen lägenhet var då inte så speciell, det kändes ganska naturligt.
flyttade 40 mil när jag var 16
var lite nervös innan, men när det väl var gjort var det inte så farligt.
bodde iofs på elevhem också, så fick ju lite kompisar automatiskt, det var skönt.
jobbigt dock att träna 7-9 ggr i veckan å göra alla hushållssysslor själv
