NormaJean:

"du vill bara inte erkänna att du bra."

Detta känner jag igen. Jag tror att problemet till stor del består i att nedstämdheten blir ett slags "hem" för en. Man vill ogärna må bra eftersom man då är långt ifrån tryggheten man får av sin depression.

Jag har dock aldrig varit kroniskt deprimerad eller fått någon form av psykoterapi, så ta mina ord med en nypa salt. Men du kanske känner igen dig lite?

I så fall skulle en idé kunna vara att våga utsätta sig för glädje, att våga pröva sådant som man borde bli glad av. Solen, vänner, god mat, musik man tycker om och har bra minnen förknippade med, kreativitet. Till slut kanske man lär sig att hitta det bra i sådant. Kan det vara en idé?

(jag vet att jag är lite OT, men med tanke på frågorna i slutet av stycke 1 valde jag att svara såhär ändå; hoppas det var till någon hjälp)

NormaJean:

(seriösa nu!)

Kul skämt där, he-he!

Brk g:

nedstämdheten blir ett slags "hem" för en.

Håller med, har suttit där så länge att jag tillockmed kallar det för hem, läskigt? Som fan! Då har det verkligen gått för långt, sorgligt när man tänker på det.

Och vad hjälper det när man har en psykolog (kan ej byta heller.) som ändå bara verkar vilja ha trycka ner en hela tiden, säger att man hör röster, (vilket jag inte gjort på länge.) starta een relation med en på avdelningen och på sätt bli gravid (fick tillockmed göra gravidetstest) Hur tänker man då egentligen? Hon kommer med ondska, där kan du snacka Ren ondska, hon är en sån som blir kåt av att se folk lida.

hejkattunge:

Kul skämt där, he-he!

Vet att ni säkert inte bryr sig ett skit, du har aldrig mått dåligt, var glad för det. Vi gillar såna!

NormaJean:

Vet att ni säkert inte bryr sig ett skit, du har aldrig mått dåligt, var glad för det. Vi gillar såna!

Har visst mått dåligt. Det är dock helt fel ställe att skriva om det på UM.

hejkattunge:

Har visst mått dåligt. Det är dock helt fel ställe att skriva om det på UM.

Varför? Ingen annan har kommenterat något idiotiskt förutom du.

Om man skriver på ett forum att man kanske ska dö inom en halvtimme så ska man nog fundera på om d är själva döden eller uppmärksamheten man vill åt. Hade man verkligen velat dö så hade man gjort d istället för att skrivit d på ett anonymt forum.

Lounge Act:

Varför? Ingen annan har kommenterat något idiotiskt förutom du.

Men nu blev jag den första, grattis till mig!

Tözen:

Om man skriver på ett forum att man kanske ska dö inom en halvtimme så ska man nog fundera på om d är själva döden eller uppmärksamheten man vill åt. Hade man verkligen velat dö så hade man gjort d istället för att skrivit d på ett anonymt forum.

hejkattunge:

Men nu blev jag den första, grattis till mig!

Idiotiskt.

Lounge Act:

Idiotiskt.

Duja.

Hur psyket påverkat mig? De har räddat livet på mig iallafall... Utan dem hade jag varit ett 35-kilosskelett i en kista, det slår jag vad om.

Zyprexa förresten? Det är inte SÄKERT att man går upp i vikt faktiskt, hur många skräckhistorier man än hör. Har man så låg dos som 2.5-5 mg så brukar man klara sig. Jag var så tveksam att de på BUP började prata om injektioner, men då gav jag det ett försök. Voila, här sitter jag och får panikångesattacker cirkus två gånger i veckan jämfört mot två gånger om dagen innan Zyprexan, jag har inte gått upp ett gram på grund av medicinen och jag orkar dra mig upp ur sängen. Så länge man tar doser under 10 mg brukar det inte vara ett rävgift, om man nu inte har riktigt otur.

Tråden låst på grund av inaktivitet