Vad får ni ut av att skära er? Jag menar, ni har säkert haft tanke på att vilja skada er menar jag. Hur mådde ni när ni skar er? Blev det mycket blod?
Detta är ingen pepptråd till att börja skära sig, men jag är nyfiken på hur ni betedde er vid skärandet.
Ni är visst antipain?
Jag gör det när jag har ich panik, väldigt arg eller ledsen och oftast för att ta ut agritionen på någonting eller att jag känner mig inte "värdig att vara hel". Hur mycket blod det kommer varierar ju beroend på hur djupt / mycket jag skär?
Tänk dig att du är i en stor luftbubbla, allt är okej(eller kanske inte okej, men du överlever) men sedan känner du hur luften bara försvinner och snart får du ingen luft, det enda sättet att kunna andas igen är skära hål i den där bubblan. Befrielse, lättnad. För första gången på en tid som känts som en evighet kan du andas.
Det är dock inte ett bra sätt att hantera sina problem/känslor.
Allmänt destruktiv tråd. Låser den.
