vill du att jag ska upprepa det och använda samma språkbruk?
förstod inte vilket av dina uttalande du refererade till!
mynona: ... var en sammanfattande referens till samtliga uttalanden! Tumme nedIcke!
aha nä. var bara lite full. kände för att skriva något som max skulle kunna skriva <3
aha nä. var bara lite full. kände för att skriva något som max skulle kunna skriva <3
jaså du var oregerlig. max uppfattar jag som så artig och omtänksam =S
mynona:
jaså du var oregerlig. max uppfattar jag som så artig och omtänksam =S
maxwinner, artig ??
Leijonsparf: nej, jag syftar på "fri vilja" i den lite mer absoluta och hårddragna bemärkelsen. exempel, i ett deterministiskt universum så kan du bara agera på ett sätt, och allting är i princip linjärt. det betyder inte att det nödvändigtvia finna något sätt att förutse hur folk kommer agera, eller att deras agerande blir mindre komplext. alternativt en värld där slump förekommer, typ på kvantnivå, där finns en faktor som inte kan förutsägas. i det universumet så kan du visserligen agera på olika sätt, men det är inte du som medvetet råder över de parametrar som kan variera, det är fysikens lagar och tillika slumpen som gör det, och det kan inte tillskrivas dig som person.
Jag tror mig förstå hur du menar. Du menar att fysikens lagar är de som åstadkommer dina beslut. Jag ser fysikens lagar som enbart kroppens symptom på de order sinnet ger den. En smakfråga möjligen. Jag ogillar annars determinismen, den kränker min känsla av självständighet och oberoende.
Leijonsparf: däremot så anser jag att dina handlingar fortfarande är dina handlingar. din identitet är inte beroende av att du råder över alla bakomliggande parametrar för att dina upplevelser ska antas vara dina egna. det är subjektiva upplevelser som är relevanta. mitt medvetandes funktion är inte avhängigt det substrat under vilket det fungerar.
Jag förstår även detta och jag kan hålla med om resonemanget i sak. Om jag hade resonerat så, vill säga och det motsvarat mina preferenser.
mynona: Varsågod. Jag vill gärna få höra. Jag bekänner min okunskap om begreppet. Jag ogillar det instinktivt eftersom det verkar utgå från tanken att vi alla ska reagera på likartat sätt trots att våra reaktioner som jag ser det borde vara en konsekvens av våra värderingar, men jag erkänner att jag inte har fått begreppet utrett för mig.
okej. jag hade egentligen helst utfört det här som någon form av sokratisk dialog, eftersom jag tror att det är bäst när det kommer till att bemöta övertygelser som inte går att motbevisa medelst fakta, men det skulle ta för lång tid. om du inte håller med om något av det nedanstående så är det bara att hojta till, så kan jag tweaka argumentet så att det kommer närmare dina grundpremisser.
till att börja med behöver vi definiera fri vilja med någon form att realdefinition. vi tar vilja först, eftersom det är lättast.
med vilja i sammanhanget menas rimligtvis förmågan att medvetet välja mellan olika handlingsalternativ, där handlingsalternativ förstås så brett som möjligt. vilja har vi bevisligen, likaså värderingar, principer, och åsikter. dessa spelar dessutom stor roll när vi fattar medvetna beslut. det är det nog ingen som förnekar. visst tycks vi ha reaktioner som är oberoende av dessa värderingar och åsikter, men de är då inte medvetna val, inte viljestyrda, och därmed inte vad som diskuteras. frågan om viljans frihet handlar om huruvida våra medvetna processer, allt det där du säger tillhör personligheten, är oberoende av faktorer utanför deras kontroll. med "faktorer utanför deras kontroll" behöver man inte åsyfta något form av förutbestämdhet som har sitt ursprung i våra gener, universums lagbundna fysiska processer, eller liknande. man kan mena det där, men det är inte nödvändigt. det är inte pudelns kärna.
friheten i fråga förutsätter att det i orsakskedjan som leder fram till våra beslut inte finns några faktorer som står utanför våran kontroll. eller det är för hårddraget, då det är total frihet, så vi nöjer oss med att det vid någon eller några kritiska länkar i denna orsakskedja inte finns några faktorer som står utanför våran kontroll.
den viktigaste länken torde vara den som precis föregår handlingen, alltså själva beslutet. säg att jag har två alternativ: handling a och handling b. om det är ett medvetet och nyktert val går jag genom mina principer och värderingar, likaså mina åsikter om vilket av alternativen som har störst trolighet av att stå i överensstämmelse med dessa, och väljer följaktligen det. vi säger att det blev handling a.
visst: det känns fritt, verkar rationellt, är klart. typ. men varifrån kom mina principer, värderingar, och åsikter? valde jag dem på samma sätt som jag precis valde att utföra handling a? för att handlingen ska kunna vara fri, inte bara i överensstämmelse med mina värderingar, kan inte heller värderingarna vara beroende på faktorer utanför min kontroll, eftersom dessa faktorer i så fall står i en direkt relation till valet jag precis gjorde. det skulle ju kunna vara så att jag utförde handlingen för att jag har vissa värderingar som jag inte har valt att ha. i så fall är det inte fritt val.
(en utväg här är att jag valet mellan a och b egentligen inte var beroende av mina värderingar och principer, utan slump. fast det är ju inte heller fritt, som i att vara under min kontroll, så det skippar vi.)
möjligtvis fanns det någon eller några punkter vid vilka vi valde vilka värderingar vi ville ha. detta valet, om det var fritt, måste i sin tur gjorts i enlighet med våra dåtida principer, värderingar, och åsikter. alltså måste det funnits en tidigare punkt vid vilken vi valde att hysa dessa, om vi inte ska hamna i samma fälla som i stycket ovanför parentesen. detta valet måste också ha varit fritt, alltså i enlighet med våra än mer forntida principer, värderingar, och åsikter. och så vidare och så vidare. till slut kommer vi till en punkt vid vilken det blir orimligt att hävda att vi själva fritt valde att hysa värderingarna i fråga. vi kan kalla dessa för urvärderingarna. kanske lades dessa på oss från våra föräldrar som barn, eller så föddes vi med dem, eller så dök de bara upp i vårt huvud på pin kiv. oavsett vilket var det inte fritt; urvärderingarnas vara eller icke vara stod inte inom vår kontroll.
detta är vad som för mig gör tanken på fri vilja orimlig, (nästan) helt oberoende av vilka metafysiska ståndpunkter man må förfäkta i övrigt. samtidigt tror jag att tanken på fri vilja är viktig för oss när vi fattar våra beslut. utan en tanke på fri vilja ter sig vårt beslutsfattande väldigt främmande och underligt. men det betyder inte att vi har fri vilja.
Nu har jag tagit mig tiden att svara, jag beklagar att det tog så länge - liksom du hoppas jag att jag gör mig förstådd, och att jag har förstått, givetvis.
tlaltecuhtli: med vilja i sammanhanget menas rimligtvis förmågan att medvetet välja mellan olika handlingsalternativ, där handlingsalternativ förstås så brett som möjligt. vilja har vi bevisligen, likaså värderingar, principer, och åsikter. dessa spelar dessutom stor roll när vi fattar medvetna beslut. det är det nog ingen som förnekar.
I sådana fall har jag inte varit medveten om begreppets premisser. Min utgångspunkt har varit just ovanstående process. Jag har spontant uppfattat detta med fri vilja - som jag ofta har hört om i politiska sammanhang - att vi på något vis är förutbestämda att fatta ett visst beslut i en given situation, något som krockar med min syn på att individen i ett läge kan fatta ett helt annat beslut än en annan individ just med utgångspunkt från de faktorer du nämner.
tlaltecuhtli: visst tycks vi ha reaktioner som är oberoende av dessa värderingar och åsikter, men de är då inte medvetna val, inte viljestyrda, och därmed inte vad som diskuteras.
Instinkt, förmodar jag är vad du då talar om. Jag är inte helt avvisande till instinkt och att även sinnet kan påverkas av kroppens instinkter, det står för mig inte i motsats till dualismen, men vi kan lämna det.
tlaltecuhtli: frågan om viljans frihet handlar om huruvida våra medvetna processer, allt det där du säger tillhör personligheten, är oberoende av faktorer utanför deras kontroll.
Jag tror inte att jag invänder mot att vi kan påverkas av saker utanför vår kontroll eller att det skulle motsäga min definition av fri vilja; snarare tanken att vårt val skulle bli detsamma under likartade omständigheter, att vi skulle påverkas på samma sätt av en likartad situation.
tlaltecuhtli: med "faktorer utanför deras kontroll" behöver man inte åsyfta något form av förutbestämdhet som har sitt ursprung i våra gener, universums lagbundna fysiska processer, eller liknande. man kan mena det där, men det är inte nödvändigt. det är inte pudelns kärna.
Jag förstår. Jag tycker heller inte att dualismen per nödvändighet behöver blandas in i ämnet fri- kontra ofri vilja. även om jag som synes ovan, tror jag, kom in i en diskussion som handlade om just mitt motstånd mot en fri vilja som motiverades av antimetafysisk materialism kan jag se att det går att motivera ofri vilja med andra argument - ungefär som det politiska argument jag tidigare (inte i denna tråd) har uppfattat, där det anses oundvikligt att alla i en given situation drar samma slutsatser och fattar samma val, något som kränker min uppfattning om individens exklusivitet.
tlaltecuhtli: friheten i fråga förutsätter att det i orsakskedjan som leder fram till våra beslut inte finns några faktorer som står utanför våran kontroll. eller det är för hårddraget, då det är total frihet, så vi nöjer oss med att det vid någon eller några kritiska länkar i denna orsakskedja inte finns några faktorer som står utanför våran kontroll.
Jag förstår hur du menar, men jag tror att du här passerar den punkt där jag valde att stanna och positionerade mig för min definition av fri vilja: för mig stannar jag argumentationsmässigt vid definitionen av fri vilja som "fri vilja så långt vårt medvetande uppfattar det", samt: "fri vilja i den mening att vi kan vara påverkade av saker utanför vår kontroll, men att även dessa är individuella snarare än deterministiskt kollektiva", vilket för mig är pudelns kärna och det viktiga i det hela.
tlaltecuhtli: den viktigaste länken torde vara den som precis föregår handlingen, alltså själva beslutet. säg att jag har två alternativ: handling a och handling b. om det är ett medvetet och nyktert val går jag genom mina principer och värderingar, likaså mina åsikter om vilket av alternativen som har störst trolighet av att stå i överensstämmelse med dessa, och väljer följaktligen det. vi säger att det blev handling a.
Jag förstår. Glömmer du här emotionella beslut? Bara ett påpekande och en reflektion.
tlaltecuhtli: visst: det känns fritt, verkar rationellt, är klart. typ. men varifrån kom mina principer, värderingar, och åsikter? valde jag dem på samma sätt som jag precis valde att utföra handling a? för att handlingen ska kunna vara fri, inte bara i överensstämmelse med mina värderingar, kan inte heller värderingarna vara beroende på faktorer utanför min kontroll, eftersom dessa faktorer i så fall står i en direkt relation till valet jag precis gjorde. det skulle ju kunna vara så att jag utförde handlingen för att jag har vissa värderingar som jag inte har valt att ha. i så fall är det inte fritt val.
jag förstår din definition. hur skulle du i så fall tillägnat dig de värderingar du inte har valt att ha? Jag kan acceptera omedvetna emotionella processer, men vad jag vänder mig mot är de kollektivistiska anti-individualistiska slutsatser som man då så lätt kan dra - de leder till materialistisk determinism, och den slutsatsen har jag svårt att acceptera.
tlaltecuhtli: möjligtvis fanns det någon eller några punkter vid vilka vi valde vilka värderingar vi ville ha. detta valet, om det var fritt, måste i sin tur gjorts i enlighet med våra dåtida principer, värderingar, och åsikter. alltså måste det funnits en tidigare punkt vid vilken vi valde att hysa dessa, om vi inte ska hamna i samma fälla som i stycket ovanför parentesen. detta valet måste också ha varit fritt, alltså i enlighet med våra än mer forntida principer, värderingar, och åsikter. och så vidare och så vidare. till slut kommer vi till en punkt vid vilken det blir orimligt att hävda att vi själva fritt valde att hysa värderingarna i fråga. vi kan kalla dessa för urvärderingarna. kanske lades dessa på oss från våra föräldrar som barn, eller så föddes vi med dem, eller så dök de bara upp i vårt huvud på pin kiv. oavsett vilket var det inte fritt; urvärderingarnas vara eller icke vara stod inte inom vår kontroll.
Ja, jag förstår vad du menar, och jag håller med dig i dina slutsatser: utifrån de premisser du resonerar från. Kort sagt: utifrån den utgångspunkt vi talar om har du helt rätt, men nu kommer vi, på samma sätt du här ovan skriver "till en punkt" där jag är tvungen att lägga fram mina metafysiska resonemang för att vederlägga din tes med ett alternativ: inte att övertyga dig i tur, men för att förklara hur jag själv resonerar. Då måste jag lägga fram min personliga metafysiska förklaringsmodell kring hur jag tror att vi tillägnade oss dessa forntida värderingar och principer, och det handlar då om åsikter jag inte brukar vara villig att diskutera offentligt. Dock är det en modell som förklarar och berättigar mina individualistiska övertygelser och i enlighet med min dualism. Jag tvekar ibland kring om jag borde lägga fram den, eftersom jag är medveten om att det kan tolkas som att jag inte har en alternativ förklaring och bara är envis då jag avstår, men jag gillar inte riktigt att få mina metafysiska filosofiska teorier drivas med, något som ofta blir fallet vid diskussioner med materialister. Hur som helst antar jag att det heller inte är nödvändigt, för jag har inga problem med att förstå hur du resonerar, och orsaken till att jag inte håller med handlar inte om att din förklaring brister eller resonemanget saknar logik, för det gör det inte. Rent intellektuellt tror jag mig förstå (rätta mig om jag inte tycks göra det) och kan även resonemangsmässigt sett hålla med, som påpekat ovan. Dock handlar det om min rent personliga övertygelse här och den vederläggs inte så lätt i mina ögon.
tlaltecuhtli: detta är vad som för mig gör tanken på fri vilja orimlig, (nästan) helt oberoende av vilka metafysiska ståndpunkter man må förfäkta i övrigt. samtidigt tror jag att tanken på fri vilja är viktig för oss när vi fattar våra beslut. utan en tanke på fri vilja ter sig vårt beslutsfattande väldigt främmande och underligt. men det betyder inte att vi har fri vilja.
Jag förstår varför det blir orimligt med det resonemanget, och hade jag varit materialist skulle även jag vara av samma mening. Men jag kan påpeka en sak som kanske mildrar mitt avfärdande ovan och dessutom är helt sanningsenligt: då jag i diskussioner har talat om fri vilja har jag - som ovan påpekat - främst tänkt på fri vilja så långt vi är medvetna om saken och fri vilja i den mening att de omedvetna faktorerna är individuella och inte deterministiskt kollektiva. Det är det som för mig är huvudsaken eftersom anti-individualistik, materialistisk och kollektivistisk determinism är omöjlig för mig att acceptera, inte bara emotionellt utan även, vill jag tro, intellektuellt - men det förhindrar mig inte från att hålla med dig om att när man går så långt som du har gjort i ditt resonemang ovan, så kan även jag hålla med dig om att viljan inte är helt fri (även om jag, i min privata alternativa förklaring kanske förklarar de omedvetna faktorerna annorlunda) , men då tar vi diskussionen så långt att det i mina ögon kan bli för abstrakt för att vara riktigt användbart i en argumentation - ungefär som Descartes' ord om att vi inte vet något: det är sant, men det är inte användbart.
Jag vet inte hur förståelig jag har gjort mig ovan, jag är lite trött.
nu ska vi se.
mynona: Jag har spontant uppfattat detta med fri vilja - som jag ofta har hört om i politiska sammanhang - att vi på något vis är förutbestämda att fatta ett visst beslut i en given situation, något som krockar med min syn på att individen i ett läge kan fatta ett helt annat beslut än en annan individ just med utgångspunkt från de faktorer du nämner.
det kan fortfarande vara så att vi är förutbestämda att fatta vissa beslut, men det är ingen filosof jag vet som förfäktar att vi kan göra sådana förutsägelser eller generaliseringar med något betydande precision. inte mer än att jag kan förutsäga att min lärare med stor sannolikhet kommer infinna sig på måndagens lektion, liksom. men där finns förstås stort utrymme för individuell variation.
nu ska vi se.
mynona: Jag har spontant uppfattat detta med fri vilja - som jag ofta har hört om i politiska sammanhang - att vi på något vis är förutbestämda att fatta ett visst beslut i en given situation, något som krockar med min syn på att individen i ett läge kan fatta ett helt annat beslut än en annan individ just med utgångspunkt från de faktorer du nämner.
det kan fortfarande vara så att vi är förutbestämda att fatta vissa beslut, men det är ingen filosof jag vet som förfäktar att vi kan göra sådana förutsägelser eller generaliseringar med något betydande precision. inte mer än att jag kan förutsäga att min lärare med stor sannolikhet kommer infinna sig på måndagens lektion, liksom. men där finns förstås stort utrymme för individuell variation.
mynona: Jag tror inte att jag invänder mot att vi kan påverkas av saker utanför vår kontroll eller att det skulle motsäga min definition av fri vilja; snarare tanken att vårt val skulle bli detsamma under likartade omständigheter, att vi skulle påverkas på samma sätt av en likartad situation.
men om situationen är exakt densamma före valet, då? tänk att vi spolade tillbaka tiden till precis före beslutet fattades, utan att för den sakens skull ta för givet att händelseförloppet måste utspela sig på samma sätt som tidigare, och vi fattade samma beslut igen och igen och igen. hade det varit ett troligt scenario, tycker du?
mynona: för mig stannar jag argumentationsmässigt vid definitionen av fri vilja som "fri vilja så långt vårt medvetande uppfattar det", samt: "fri vilja i den mening att vi kan vara påverkade av saker utanför vår kontroll, men att även dessa är individuella snarare än deterministiskt kollektiva", vilket för mig är pudelns kärna och det viktiga i det hela.
okej. det har jag inga problem med, även om definitionen förstås ser annorlunda ut för filosofer (som vanligt).
mynona: Glömmer du här emotionella beslut? Bara ett påpekande och en reflektion.
nja. jag är osäker på vad emotionella beslut egentligen är, även om jag förstås har fenomenologisk (subjektiv, typ) erfarenhet av dem, så jag valde att lägga dem åt sidan.
mynona: Jag tvekar ibland kring om jag borde lägga fram den, eftersom jag är medveten om att det kan tolkas som att jag inte har en alternativ förklaring och bara är envis då jag avstår, men jag gillar inte riktigt att få mina metafysiska filosofiska teorier drivas med, något som ofta blir fallet vid diskussioner med materialister.
jag hade inte drivit med den. ovana förklaringsmodeller är inte direkt något som är främmande eller med nödvändighet löjeväckande för mig. dock skulle jag nog ha svårt för att undvika att försöka riva upp den om jag inte höll med om den, så det skulle du nog behöva vara beredd på.
men jag är också nog nyfiken för att låta bli, om det är vad som krävs för att du skulle vilja skicka ett pm där du redogör för din världsbild.
mynona: det är sant, men det är inte användbart.
det tycker jag inte stämmer. om fri vilja inte finns skulle vi behöva ändra på vår syn på exempelvis ansvar och straff.
samtidigt håller jag med om att vårt mänskliga perspektiv, med alla potentiella men ofrånkomliga illusioner och så vidare, måste få spela roll. men för mig är det inte allt eller inget, utan det går nog att hitta en rimlig kompromiss mellan metafysik (vilket ens ståndpunkt om fri vilja - positiv eller negativ - faller under) och fenomenologi.
tlaltecuhtli: nu ska vi se.
Ja, nu ska vi se.
tlaltecuhtli: det kan fortfarande vara så att vi är förutbestämda att fatta vissa beslut, men det är ingen filosof jag vet som förfäktar att vi kan göra sådana förutsägelser eller generaliseringar med något betydande precision. inte mer än att jag kan förutsäga att min lärare med stor sannolikhet kommer infinna sig på måndagens lektion, liksom. men där finns förstås stort utrymme för individuell variation.
principen om att det alltid finns avvikelser från vad man bör betrakta som en generell sanning och att den inte bör påverka ett fenomen som sanning? jo, jag förstår att det inte bör betraktas ur ett svart-vitt perspektiv. men hur många avvikelser kan vi acceptera innan något inte längre bör ses som en generell sanning? världen blir allt mer individuell, det ligger i tiden. kan den generella sanningen ha större relevans i en mindre individuell tid där mindre variation fanns, och bli mindre relevant med samhällsutvecklingens framåtskridande?
tlaltecuhtli: men om situationen är exakt densamma före valet, då? tänk att vi spolade tillbaka tiden till precis före beslutet fattades, utan att för den sakens skull ta för givet att händelseförloppet måste utspela sig på samma sätt som tidigare, och vi fattade samma beslut igen och igen och igen. hade det varit ett troligt scenario, tycker du?
ja, det hade varit ett troligt scenario att samma person, under samma omständigheter, med samma minnen, erfarenheter, referensramar och idéer, hade fattat samma beslut om den återigen ställdes inför samma situation under samma omständigheter. Det är ett individuellt scenario som är i överenstämmelse med det personliga och den autonomi (autonomi betydelsen "så långt vårt medvetande sträcker sig") jag ser som viktig. Däremot anser jag inte att olika individer som ställs inför samma val under likartade omständigheter med nödvändighet skulle fatta samma beslut. omständigheterna kan aldrig bli helt likartade.
tlaltecuhtli: okej. det har jag inga problem med, även om definitionen förstås ser annorlunda ut för filosofer (som vanligt).
nu fick du mig nästan att känna mig enkel - jag är förstås (!) förmögen att bemöta det ur filosofiskt perspektiv i betydelsen "abstrakt bortom den nivå jag betraktar som konstruktiv för en debatt". Den hållpunkt jag brukar ha i en allmän diskussion är den hållning jag ser som konstruktiv för samhällsutvecklingen. Det är vad som brukar kännas relevant i en "vanlig" diskussion. vid en mer abstrakt debatt kan jag tänka annorlunda.
tlaltecuhtli: jag hade inte drivit med den. ovana förklaringsmodeller är inte direkt något som är främmande eller med nödvändighet löjeväckande för mig. dock skulle jag nog ha svårt för att undvika att försöka riva upp den om jag inte höll med om den, så det skulle du nog behöva vara beredd på.
hm. det är mer en emotionell fråga skulle jag vilja påstå. min metafysiska övertygelse är för mig något privat och så att säga något som är konstruerat i syfte att fylla viktiga behov hos mig. det är mer av typen något jag delar med mig av, än något jag diskuterar, kort sagt något man samtalar om snarare än något jag debatterar och argumenterar om, om du förstår min mening. Jag ogillar därför att få det dissekerat av rent emotionella skäl, inte för att jag är rädd för att det skulle krackelera och inte tåla granskning eller kritik. Jag har faktiskt ganska nyligen dissekerat det mycket utförligt med en vän med stark materialistisk världssyn och utmärkt förmåga till analys och akademisk debatteknik (inte underlägsen din, skulle jag bedöma), och ingen av oss blev rubbad en milimeter från den övertygelse vi hade då vi gick in i debatten. åtminstone var det fallet för min del. resultatet var fullt emotionellt: han medgav att mitt resonemang så att säga var fullt logiskt utifrån min utgångspunkt, och jag gav honom samma erkännande. jag skulle inte vara rädd för att få den uppriven - jag är det inte - för det är föga troligt att det skulle vara möjligt för någon att åstadkomma. Det kunde fortfarande vara intressant att samtala om det, men jag skulle aldrig kunna gå in i det med inställningen att se det som en debatt.
tlaltecuhtli: men jag är också nog nyfiken för att låta bli, om det är vad som krävs för att du skulle vilja skicka ett pm där du redogör för din världsbild.
det som krävs för att jag skulle göra det vore nog helt enkelt nyfikenhet för att se vad du kunde ha att säga och en önskan att samtala snarare än en önskan att debattera (om du förstår distinktionen). det är väl möjligt att jag skulle få för mig det om jag blev på humör.
tlaltecuhtli: det tycker jag inte stämmer. om fri vilja inte finns skulle vi behöva ändra på vår syn på exempelvis ansvar och straff.
hur? jag förstår att determinism kan användas progressivt liksom det i det förflutna har används destruktivt. man kunde använda den här formen av determinism till att ttvinga fram politisk progressivitet, jag förstår det. Men leder det inte i enlighet med människans allmänna natur mer troligt till missbruk och resonemang om socialdarwinism? Jag har inte högre tanke om människan än att jag bedömer att det är betydligt mer troligt att den här determinismen leder till negativa effekter än positiva. den progressiva politik man skulle kunna använda det här resonemanget till gynnar trots allt den individuella friheten, och för mig står det idealt faktiskt i motsats till determinismen, som för mig är gravt kollektivistisk.
tlaltecuhtli: samtidigt håller jag med om att vårt mänskliga perspektiv, med alla potentiella men ofrånkomliga illusioner och så vidare, måste få spela roll.
det är oerhört viktigt för mig. som historiker skyr jag allt som påminner om den massmänniskodeterminism som behärskade mellankrigstiden.
tlaltecuhtli: men för mig är det inte allt eller inget, utan det går nog att hitta en rimlig kompromiss mellan metafysik (vilket ens ståndpunkt om fri vilja - positiv eller negativ - faller under) och fenomenologi.
jag skulle vilja höra den. jag ser som ovan snarare stora faror med motsättningarna mellan den kollektiva determinism tanken om att fri vilja inte existerar innebär och den individuella frihet jag förstår att man skulle vilja använda resonemanget till att försöka tvinga fram. det ger för mig intryck av att vara en paradox. Men: tala nu om för mig var den allmänna politiserande attityden: "Vi är radikala och progressiva och om man är sådan tror man inte på en fri vilja" kommer ifrån? Jag har fått intrycket av detta (jag talar inte om dig personligen) och har svårt att respektera den attityden. Det verkar handla om en stark deklarationsfråga.
kukoxo:
ni kommer hamna i samma avdelning i helvetet som hitler och beatrice ask.______
posta vackra naturbilder.
de ser ut som att båten svävar i luften
