Hejsan!
Jag mår inte så bra egentligen, men jag är väldigt van att inte må bra, så det känns knappt.
Jag har inte gått så mycket i grundskolan, men i 9an gick jag, och fick väldigt höga betyg. Jag hade vänner i 3an, och sedan två i 9an.
Jag har verkligen INGA vänner just nu, och nu går jag i 1an i gymnasiet, jag sitter själv på luncherna, går själv i korridoren, går själv på raster, jag är inte med någon nån gång... är det en timme till lektion så sitter jag mest i mitt skåp, eller utanför lektionsdörren och väntar, helt själv..
Jag känner mig så himla ensam, och jag vill bara gråta egentligen.. Det finns ett fåtal personer i min klass som jag skulle kunna och vilja ha som vänner, men jag vet inte hur jag ska bli vän med dom.. för jag har aldrig skaffat eller haft så många vänner, jag vet helt enkelt inte hur man skaffar vänner.
Jag är en väldigt tystlåten person, jag tar ingen plats, anpassar mig efter andras behov, pratar bara med klasskamrater när jag MÅSTE göra det.. jag har ju inget att säga till dem bortsett från det viktiga
Jag sitter hemma varje fredagkväll, lördag, söndag, och varje dag efter skolan, är jag hemma, har ingen att ringa, ingen att smsa, ingenting.. Jag har gått i 1an på gymnasiet i ett år nu, och jag har inte ens någons nummer i min klass, de är helt sjukt asså
Det är inget fel på mitt utseende, inte på något sätt jag går på eller nåt..
Om någon pratar med mig, så är jag väldigt social och glad tillbaka!
Jag är inte ovän med någon i klassen heller.. Jag bara finns där, jag bara är ett objekt som ingen pratar med.. Känns så himla ensamt, det känns verkligen in i hjärtat på mig.. Jag går inte på någon sport heller, har inte direkt någon sport jag vill gå på heller, och träna ska jag börja göra.
Jag vettefan vad jag ska göra, haha
Jag mår ju inte bra, har ont i hjärtat på grund av ensamheten.
Jag har vant mig vid att må dåligt, så som jag känner nu är som vanligt för mig, but I hate it!
Det finns säkert tusentals sådanahär trådar, jag skapar en ny för att jag Orkar verkligen inte läsa igenom alla trådar och hitta någon med mitt problem, det är så olika bland folk, så ah..
Det finns massor som sitter på olika platser o känner precis som du. Jag blir fan ledsen när jag läser det, helt sjukt. Tror det handlar om att bryta vanor mkt, o förändra vardagen. Det är rätt svårt o det kräver mycket mod men det är ju värt det ifall det kan ge en chans att kanske komma ur ensamheten.
Försök få chansen att träffa nytt folk. Kanske olika kurser, vad som helst, det kan vara mat, teckna eller vad du nu än är intresserad av. Eller sport/hobby söka sig lite till folk med samma intressen. Försöka ta lite mer initiativ. Det kan vara olika jobbigt beroende på hur blyg man är, men det är väl lite som en utmaning mot sig själv, att gå ur säkerhets zonen lite. försöka prata med nån man tycker verkar rolig, nån man är intresserad av kanske. Hoppas det blir bättre för dig iaf! 🙂 tror det fixar sig bara du träffar lite nya människor!
fråga om ni ska leka
En apas melankoli:
fråga om ni ska leka
Inget illa, men har du inget bättre för dig än att försöka vara rolig/provocera? Tack herrå!
Om du hänger här så får du vänner 
Awflauggz: Inget illa, men har du inget bättre för dig än att försöka vara rolig/provocera? Tack herrå!
Kom med nåt bättre förslag ist än att bara pissa på andras 
Awflauggz: Inget illa, men har du inget bättre för dig än att försöka vara rolig/provocera? Tack herrå!
bättre det än om han försökte vara tråkig. 
fkpaw skrev ett bra svar, hoppas det går bra för dig!
Fkpaw:
Det finns massor som sitter på olika platser o känner precis som du. Jag blir fan ledsen när jag läser det, helt sjukt. Tror det handlar om att bryta vanor mkt, o förändra vardagen. Det är rätt svårt o det kräver mycket mod men det är ju värt det ifall det kan ge en chans att kanske komma ur ensamheten.Försök få chansen att träffa nytt folk. Kanske olika kurser, vad som helst, det kan vara mat, teckna eller vad du nu än är intresserad av. Eller sport/hobby söka sig lite till folk med samma intressen. Försöka ta lite mer initiativ. Det kan vara olika jobbigt beroende på hur blyg man är, men det är väl lite som en utmaning mot sig själv, att gå ur säkerhets zonen lite. försöka prata med nån man tycker verkar rolig, nån man är intresserad av kanske. Hoppas det blir bättre för dig iaf! 🙂 tror det fixar sig bara du träffar lite nya människor!
Det stämmer det du säger, att träffa nya vänner genom olika kurser och sporter är en god väg framåt, men jag har inget som driver mig att testa någon sport direkt..
Det gäller såklart att ta initiativ i vardagen och våga prata med människor, men jag känner att jag verkligen försökt (i början av gymnasiet), men jag lyckades inte. Jag fick en vän, som jag sedan dissade mer o mer på grund av att hen var riktigt jobbig och en aning elak mot mig och även andra, verkligen inte min stil i form av kompis!
Det är väldigt tråkigt att du känner så. Men du måste göra något åt det.
Du kan inte bara vänta på att någon ska komma och börja prata med dig. Vill du ha vänner som du vill skratta med och gå ut med så MÅSTE du ta initiativet. Du måste gå fram och prata folk. Du skrev att du bara säger viktiga saker, förmodligen verkar dina klasskamraters snack verka helt ointressant. För det är vad folks prat består nästan av - tomt prat.
1. Du måste ta initiativet. Även om deras snack kan vara helt ointressant i dina ögon, måste du snacka. Försök att hänga lite med dem i raster och förstå vad de pratar om, fråga lite och verk intresserad. Det kan ge dig en bra bild av deras samtalsämne. Men prata inte mycket än. Undvik tjejer i början om du är kille.
2. Ta reda om deras samtalsämnen via nätet och läs om det. Det kan vara allt från fotboll till datorspel. Läs om ämnet på flera hemsidor ifall de frågar dig vart du läste information ifrån, flera källor ger bilden att du har koll. Läs också guider om hur man diskuterar på youtube och liknande sidor, kan vara bra att veta. Kom ihåg att du ska ha en bild av det, inte plugga in det.
3. När du känner till deras ämne, börja snacka. Testa dig fram tills de bryr sig verkligen om vad du säger. Men prata inte för mycket direkt utan öka det gradvis för var dag.
4. När du känner att din relation till dina vänner är "okej" (då du pratar i samma mängd som de), börja med att hänga med dessa utanför skolan. Om det är fotboll, stan eller hemma hos dem (eller dig), det spelar ingen roll. Det viktiga är att du är med dem och pratar och trivs.
Stå upp för dig själv. Låt ingen trycka ner dig. Vänskap betyder respekt och inte nedtryckning av andra. Om du har försökt och misslyckats - försök igen. Och försök igen tills du lyckas. Att bli dissad är en del av livet och är inget stort.
Awflauggz: Jag är en väldigt tystlåten person, jag tar ingen plats, anpassar mig efter andras behov, pratar bara med klasskamrater när jag MÅSTE göra det.. jag har ju inget att säga till dem bortsett från det viktiga
hej! jag känner igen mig väldigt mycket i hur du beskriver din personlighet och dina problem, och var i en liknande situation när jag började gymnasiet. men det är svårt som utomstående att hjälpa och visa en person som av naturen är introvert hur man ska göra för att få vänner. för mig krävdes det flera år av iakttagande, lärande och gradvisa insikter. trygghet är också viktigt.
det absolut viktigaste jag kan föreslå är att tänka på att inte leva alltför mycket i ditt eget huvud. rikta uppmärksamheten utåt, var inte rädd och lyssna till dina klasskamrater. ofta känner jag också att det inte finns något att säga, men vid närmare betraktelse beror det mest på att allting jag tänker på är för avlägset från det som faktiskt sker omkring mig. naturliga samtalsämnen kommer att komma upp om du nyfiket riktar dig mot de du vill tala med. och ifall det inte skulle fungera så finns det ingenting människor älskar så mycket som ett tillfälle att få tala om sig själva. ställ frågor!
var går du i skolan?
durga: men vid närmare betraktelse beror det mest på att allting jag tänker på är för avlägset från det som faktiskt sker omkring mig. naturliga samtalsämnen kommer att komma upp om du nyfiket riktar dig mot de du vill tala med.
Jag märker detta då ibland när jag spelar ett lagspel online på datorn, så pratar jag i Skype med en vän jag träffade på spelet. Med honom kan jag ha en konversation om lite allt mjöligt, från spelet- till snygga brudar, osv. Helt vanligt killsnack egentligen, men mest är det ju angående spelet som vi pratar om osv..
Jag har däremot inget att säga till klasskamraterna i skolan, men som du säger.. Om man finner sig in i samtalsämnet så kommer man ju naturligt att börja prata, men jag känner inte direkt gnistan längre att försöka haha
Satt ensam på lunchen en dag då tre personer satte sig bredvid mig då de såg att jag satt ensam, de tre personerna går i min klass. Jag var så tacksam för deras akt, men jag vågade inte vara med i deras konversation, jag sa ingenting någon gång, sedan kommer deras kompisar o sätter sig och går med i deras konversation, och då håller jag på att börja gråta för jag känner mig så otroligt ensam!
Awflauggz: Jag märker detta då ibland när jag spelar ett lagspel online på datorn, så pratar jag i Skype med en vän jag träffade på spelet. Med honom kan jag ha en konversation om lite allt mjöligt, från spelet- till snygga brudar, osv. Helt vanligt killsnack egentligen, men mest är det ju angående spelet som vi pratar om osv..
det är ju jättebra! det viktigaste är att du känner att du kan slappna av. efter tillräckligt många försök (vissa lyckade och andra inte så lyckade) inser man att för varje enskild person finns det alltid något man kan prata om. det gäller att våga (!) testa sig fram.
Awflauggz: Om man finner sig in i samtalsämnet så kommer man ju naturligt att börja prata, men jag känner inte direkt gnistan längre att försöka haha
nej, jag förstår. jag har haft perioder där jag känt mig isolerad under så lång tid att jag tappat lusten och också behovet efter andra människor. om du verkligen inte "känner gnistan" kan det också vara bra att vila ett tag från att oroa sig. ibland är det bara för känslomässigt påfrestande att umgås med nya människor för att vara värt det.
Awflauggz: Jag var så tacksam för deras akt, men jag vågade inte vara med i deras konversation, jag sa ingenting någon gång, sedan kommer deras kompisar o sätter sig och går med i deras konversation, och då håller jag på att börja gråta för jag känner mig så otroligt ensam!
då kanske det du lider mest av inte är ensamhet eller längtan, utan snarare känslan av att vara utanför? det är skillnad för mig i att dels sakna andra människor, och att dels lida av sin egen otillräcklighet och känsla av utomjordingskap. det senare är det som har plågat mig mest. medan ensamhet å andra sidan inte riktigt är något att ha dåligt samvete över.
det är mest, öh, ensamt.
durga: då kanske det du lider mest av inte är ensamhet eller längtan, utan snarare känslan av att vara utanför? det är skillnad för mig i att dels sakna andra människor, och att dels lida av sin egen otillräcklighet och känsla av utomjordingskap. det senare är det som har plågat mig mest. medan ensamhet å andra sidan inte riktigt är något att ha dåligt samvete över.
det är mest, öh, ensamt.
Jag plågas väldigt mycket av ensamheten och längtan efter bland annat vänner men även partner och så. Jag borde ta mer initiativ alltså ?
Ser ju på min granne här också, hon verkar inte ha några vänner alls (Hon är runt 20 och går på universitet). Jag vill Inte prata med henne, men hon är väldigt tystlåten hon med, och så. Vi pratar aldrig med våra grannar i princip
Det känns lite som att jag har eller kommer hamna i hennes sits när jag är äldre, Jag är liksom 17 år nu, jag vill ha vänner, kunna festa med dem, ta en fika, mysa med flickvännen, kunna leva ett "normalt" liv som dem flesta i min ålder
Awflauggz: Jag borde ta mer initiativ alltså ?
absolut. visar man inte intresse för umgänget brukar de flesta inte försöka inkludera en i det.
