Någon som känner likadant som jag / vill möjligen prata med mig, träffas? anything ;P
Awflauggz:
Någon som känner likadant som jag / vill möjligen prata med mig, träffas? anything ;P
Ryck upp dig! Gå fram till folk. Va skön. Klä dig inte konstigt. Bete dig inte konstigt. Gör dig inte till. Va bara chill. I värsta fall föreslår jag att du byter skola eller klass så du får en omstart. Så folk inte ser dig som "den där tysta killen i klassen" utan någon som helt enkelt från början ska vara med.
Lycka till!
Knekten:
Ryck upp dig! Gå fram till folk. Va skön. Klä dig inte konstigt. Bete dig inte konstigt. Gör dig inte till. Va bara chill. I värsta fall föreslår jag att du byter skola eller klass så du får en omstart. Så folk inte ser dig som "den där tysta killen i klassen" utan någon som helt enkelt från början ska vara med.Lycka till!
Vad är det för hemska förslag du föreslår?
Grundprincipen som föreställs här är huvudsakligen att personer är precis lika skygga gentemot trådskaparen, det har ingenting att göra med ifall man är "konstig".
Folk får gärna se dig som en tyst kille, så länge de vet att man är snäll.
Jag kan rekommendera, som andra har skrivit att framförallt försöka ge små initiativ som en bra början. I det här fallet brukar det oftast vara som svårast att säga "hej" helt plötsligt, men börja att göra det, mot dessa vänner du kan anse dig som vettiga att prata med.
Det är kanske lätt att glömma ibland, men det är nästan alltid så att det är sina egna föreställningar som sätter gränserna. När man får förmågan att tänka 1 steg framför varenda drag man gör, tror jag man börjar sannerligen se nyttan av att vara social.
Alla personer behöver vara det, på ett eller annat sätt.
vad är det som får dig att inte prata med folk? alltså om du gärna vill prata med dem. är det en rädsla för att skämma ut dig eller att de inte ska gilla dig eller något annat? ksk hjälper att försöka komma på orsaken, så att man kan börja någonstans
Krossan: Vad är det för hemska förslag du föreslår?
Det är förslag som fungerar ifall man inte vill vara ensam. Det är nästan alltid, 9 av 10 gånger, den "konstiga" personen som bli utstött i en klass. Visst man man tycka det är fruktansvärt eller hemskt. Hävda att man ska vara som man är, inte bry sig. Men det enda sättet att få vänner i en klass med "normala" är att sluta vara konstig. Tyck vad man vill om det, men det är så det är.
Knekten: Det är nästan alltid, 9 av 10 gånger, den "konstiga" personen som bli utstött i en klass.
tror du det har du aldrig varit den som är utstött. har du lärt känna någon som är "konstig"?
durga: tror du det har du aldrig varit den som är utstött. har du lärt känna någon som är "konstig"?
Jag vet hur ungar fungerar. Enda chansen den konstiga i klassen har att få vänner är ifall det finns andra konstiga att umgås med.
Jag är som sagt typ.. ett objekt som bara finns i klassen.
Klasskamraterna har absolut inget emot mig, de kan få luft och säga något om/med/till/för mig ibland, inget negativt.
Man kan väl säga att jag är allas vänner, men att jag inte är med dem på rasterna eller utanför skolan.. Jag tror väl det hänger på mig att jag ska vara på och fråga om någon vill göra nåt eller om jag kan få deras nummer?
Jag har ju inte varit i grundskolan särskilt mycket, vilket har gjort att jag suttit online vid spel, sidor som Omegle (ibland, inte ofta), osv. Jag har väl goda kunskaper om att skaffa vänner online så att säga, jag känner att jag är en mer social och på, tar mer initiativ osv, online..
Jag tror att jag missuppfattar vissa personers kroppsspråk och ansiktsuttryck, att de inte vill prata med mig, ungefär.. Jag är inte rädd för att få någon känsla om jag försöker prata med folk, det jag är rädd för är väl att de inte vill prata med mig.
Har ett exempel på en tjej i klassen, hon har inget emot mig vad jag ser, hon är mest med sina vänner, endast ett fåtal i klassen. Jag föreslog en lösning på hennes matematik problem som hon visade på tavlan, varav hon gav mig en underlig blick när jag började tala..
Som sagt så tror jag att jag är rädd för att folk inte vill prata med mig, därför "vågar" inte jag säga nåt.
Grundproblemet kanske kan vara att fader min blev tillsammans med en tjej med en dotter som var äldre än mig då. Hon var och är fortfarande väldigt jobbig. Så fort jag sa nånting kom hon med en kommentar. Kommentaren kunde vara negativ men också positiv.. Idag vågar jag knappt öppna munnen vid matbordet för att jag vill inte höra hennes kommentarer.
Hennes mamma är likadan, jag vågar knappt prata med min pappa när vi sitter vid matbordet längre, för antingen så stirrar hon på mig när jag pratar, och/eller så kommenterar hon det jag säger och tror att hon har rätt och är bäst på något vis.
Jag är en väldigt lugn och samsad person, men när jag blir glad så blir jag väl tvärtom. Jag blir väldigt pratglad, och kan prata med vem som helst i princip.. Känns inte alls jobbigt att prata med någon och det är väl den personen som jag borde vara när jag skaffar vänner.. i guess 😛
Känns också att jag borde vänta på en bra vän. Jag är så kräsen när det gäller vänner, jag vill inte ha en vän som inte tar skolan seriöst, etc. Jag vill inte ha vänner som är på ett speciellt sätt, jag är så himla kräsen! När jag började skolan fick jag EN vän, som jag var med på rasterna etc, men honom dissade jag för han blev verkligen jobbig och rätt dum. Han kom med negativa kommentarer kring allt och ställde krav på mig o grejjer.
tror du måste försöka börja våga prata och riskera att människor inte vill prata med dig, och att folk kanske ger dig konstiga blickar. ingenting kommer förändras över en natt på något magiskt vis, det krävs fruktansvärt mycket arbete att bryta en sådan vana och att fortsätta bryta den gång på gång trots att det känns som att man inte får något ut av det.
och sen kommer du ju inte veta om någon är en bra vän förrän du har lärt känna dem. att gå omkring och dissa främlingar för att de inte uppskattar dig direkt är ju att gå raka vägen till ensamhet. håller med om att alla människor verkar för jävliga innan man pratat med dem men man måste försöka komma över det och ge folk en ärlig chans.
sen kan man alltid rekommendera att försöka prata med någon kurator eller lärare eller något på skolan, om det känns som något du inte fixar själv.
Awflauggz:
Det stämmer det du säger, att träffa nya vänner genom olika kurser och sporter är en god väg framåt, men jag har inget som driver mig att testa någon sport direkt..
Det om nåt borde ju driva dig att du knyter kontakter, du får vänner men du måste komma över den där tröskeln först. Många känner som du, du är långt ifrån ensam, jag själv är inget undantag men så snart du tar steget och börjar snacka får ni igång en konversation och du kan snacka on precis vad ni vill. Blir det inte som du tänkt dig ska du inte ge upp, du fortsätter och till slut kommer det falla naturligt för dig, tro mig.
Jaha du, Awflauggz: Tycker att du skriver som om vi vore dubbelgångare till huvudet 😛
Jag tror att du "överanalyserar" folks gärningar. Det är lätt att glömma bort, men livet behöver inte vara invecklat för att det ska vara bra.
Det kanske kan tyckas orättvist att säga "överanalysera" eftersom det är ett oerhört ospecifikt mål, kan ju innebära allting.
Men jag tror att det vore bra att lära sig se saken "objektivt", alltså gå ut ifrån vad andra säger. Kör på din egen race om annars.
Det var något som även jag har haft problem med, jag tyckte att ifall man försöker gå in på vad de tänker så känns det ju logiskt att man först då kan se lösningen till problemet.
Jag själv, t. ex. Har blivit utfryst från typ varenda klass jag gick i hos grundskolan. När alla kill-kamrater slutade , förutom jag. Kom det typ 3-4 nya, jag försökte med initiativet att sitta med dem i matbordet , försökte de flytta. när de satt där med sina tallrikar typ tre gånger till andra bord fram och tillbaks, innan de fick nog och jag själv undrade vad de höll på med.
Jag tror att många personer vill styra folk med "föraningar", alltså att man ska följa någon kod.
Den här "koden" är lika lätt att knäcka som en dators lösenord med password1234 . Som jag tänker förtälja i beskrivningen nedan
Det gäller att man skapar sin egen "norm", alltså att man inte följer någon annans uppfattning, utan det är upp till dem att skapa en hos dig.
Om de tycker nånting vad du gör är konstigt, så oroa dig inte. Det är inget skällsord i läget vi kallar till skolan.
Vi brukar använda det ordet när man ser "förändringar", eller ja, det som inte händer varje dag. Därför tycker jag att det ordet är i dagsläget ett nedtryckande ord tills det blir överanvänt.
Det finns förmodligen ingen person som har lyckats komma på med någonting nytt utan att ha betraktas som "konstig" , det vore ju annars lite absurt. Har alla tänkt på det innan så skulle man ha gjort det, eller fortfarande göra det.
Man kan i princip säga att det är bra, och unikt att vara annorlunda, även om jag själv avstår från att använda ordet konstig, så tycker jag det ska användas som bränsle till att fortsätta det man gör.
Det finns ingen enkel lösning till problemet du förespråkar om, men du är inte ensam (trodde dock jag var det, tills nu) , vi lever med slumpen, jag tycker den absolut bästa förutsättningen vore att vara förberedd till just det olycksbådande.
Men det bästa med livet tycker jag är när man till slut har kämpat sig igenom och tänker : " Jag har aldrig känt mig så bra, som nu! ", även om perioden kan skifta sig till att ta flera månader, så kan jag "garantera" att det kommer.
Uppdatering;
Jag kände förut när hela familjen var på besök.. Det är svårt att prata med min familj med, jag känner mig ensam och det känns som att jag inte får plats vid bordet om alla sitter runt det redan..
Väldigt fint svar, Krossan, tack! 
Ska tänka på det!
Nu har jag inte läst hela tråden, så jag ber om ursäkt ifall jag upprepar någon...
...kan börja med att säga att jag varit i samma sits. Jag har aldrig tagit mycket plats eller vågat ta för mig.det viktigaste är att börja göra det. Visst, betygen är viktiga, men försök att för en stund glömma bort allt sådant. Våga tänja dina gränser lite. Jag är säker på att det i din klass finns åtminstone någon person som tycker om dig för den du är och vill lära känna dig bättre. Leta reda på denne och börja småprata med den. Om du tycker att det känns jobbigt kan du ju börja med något litet och helt orelevant som "va fotbollsmatchen va spännande". Den personen kommer för det första få dig att må bättre, men också hjälpa dig in i gänget. Lycka till!!!
trevligkille99:
Nu har jag inte läst hela tråden, så jag ber om ursäkt ifall jag upprepar någon...
...kan börja med att säga att jag varit i samma sits. Jag har aldrig tagit mycket plats eller vågat ta för mig.det viktigaste är att börja göra det. Visst, betygen är viktiga, men försök att för en stund glömma bort allt sådant. Våga tänja dina gränser lite. Jag är säker på att det i din klass finns åtminstone någon person som tycker om dig för den du är och vill lära känna dig bättre. Leta reda på denne och börja småprata med den. Om du tycker att det känns jobbigt kan du ju börja med något litet och helt orelevant som "va fotbollsmatchen va spännande". Den personen kommer för det första få dig att må bättre, men också hjälpa dig in i gänget. Lycka till!!!
Jag har faktiskt börjat prata lite mer med folk! Däremot är det en person som jag skulle vilja prata med, som också verkar "intresserade" av mig!, men jag tror inte den personen vågar börja prata med mig, dessutom är den personen alltid med två andra personer, så det gör det hela lite svårare..
Jag har faktiskt börjat prata lite mer med folk! Däremot är det en person som jag skulle vilja prata med, som också verkar "intresserade" av mig!, men jag tror inte den personen vågar börja prata med mig, dessutom är den personen alltid med två andra personer, så det gör det hela lite svårare..
Strunta i vad du tror personen vågar! Ta reda på så mycket du kan om personen och försök få igång en konversation. Det kan kännas jobbigt, men ge komplimanger och sånt. Och de här 2 andra personerna, försök komma närmare dom också. Rätt va det är så är du en i gänget. Jag vet att mycket är lättare sagt en gjort, men skit i det! Allt kanske inte sker på en dag, men om du ligger i lite så tror jag att det går snabbare än du tror.
