Angelize:
* Problem med sömn Ja (men de beror på min vitaminbrist och att jag helt enkelt ställer om dygnet)
Äsch, det tror du bara. Ställa om dygnet är bara en påhittad sak.
Angelize:
* Hetsigt humör och trots Nej
Trots märker man minnsan av nu när du säger emot. Sedan börjar du hetsa till lite grann nu.
Angelize:
* Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar Nej
Så mycket som du har använt ordet "Nej" i samma post nu, försök inte lura dig själv
Angelize:
Så NEJ.
Din aggressivitet tyder också på a case of ADHD.
isola:
Sjukdom och sjukdom, är väl ngn form av störning lr ngt. Men kontakta psyk du. Du skulle ju ändå kontakta dem och få antidepp etc.
Angelize:
hur många gånger måste man gå för att få en diagnos?
sylar:
Din aggressivitet tyder också på a case of ADHD.
JAJA, vi får väl se vem som har rätt.
Synd att det är väntetid på tre veckor bara.
Angelize:
hur många gånger måste man gå för att få en diagnos?
En utredning brukar väl ta några ggr iaf. En massa tester man måste göra.
synd kan ej slösa minst 500 kr på det just nu kostar väl 120 kr per gång
Jag gillar skiljetecken.
hade 1 möte förra veckan hos en kurator för att göra upp plan över hur jag skall sluta vara efterbliven sociofob men glömde bort detta pga alla dagar ser likadana ut, har ej orkat ringa och boka ett nytt möte pga telefoner är obehagliga mvh värdelös person
sensmoral: sluta med folkrädslan så fort som möjligt!!!
sarkofag:
sensmoral: sluta med folkrädslan så fort som möjligt!!!
Tack det ska jag. Fick min första panikattack (pga att jag tänkt för mkt på allt detta idag) som var det värsta jag upplevt i hela mitt liv inatt som varade hela natten. Som man sneat på droger fast jag ej drogar vill aldrig uppleva detta igen så jag ser det som ett tecken på att gå till läkaren på måndag fixa panikångest psykolog och tvinga mig själv att gå ut varje dag.
Uppdatering till er som är nyfikna: Okej, nu har det gått ett tag sedan jag skapade tråden. Jag är mycket stolt över att jag gick till läkaren och faktiskt tog tag i det här. Jag blev undersökt och det var inte fel på hjärtat eller så, tror jag i alla fall och jag gick till en kurator. Vi pratade väl lite om allt möjligt och kom fram till att jag måste tvinga mig själv att gå ut varenda dag även fast jag inte känner för det. Jag kan väl erkänna att jag inte gjort min läxa på riktigt. Visst har jag gått ut och sådär men inte varenda dag. Men skillnad från nu och förut är att jag tycker det är kul att göra sådant som jag gjorde förr. Typ gå ut på krogen och festa, känner inte meningslöshet när jag väl e ute. Även fast det kan komma som en våg över en mitt i allt men det är iaf inte hela tiden.
Har iaf kommit fram till att jag är i stort behov av rutiner och måste tvinga mig själv till att gå ut varenda dag och jag ska ta tag i det nu på riktigt inte bara gå ut på helgen och supa utan även gå ut och göra helt random saker som promenera kolla på film med vännerna eller resa whatever ni vet sådana saker. Tillslut blir det en vana att gå ut ist för att ogilla det.
Förvirrande text men aa. Var hos kuratorn en gång men hon tyckte att jag skulle behöva få gå till en riktig öö minns ej riktigt men väntar på att få tid kanske får det om någon vecka. Då kanske de ser om det är något fel i hjärnan men jag har kommit på själv efter research vad jag lider av.
dystymi kallas det, dvs, kronisk depression typ. allt stämmer in på mig så det ska jag ta upp nästa gång
"Dystymi är det medicinska ordet för kronisk depression eller sjukligt svårmod, ett depressionstillstånd som visar sig lite annorlunda än egentlig depression. Vid egentlig depression är sinnesstämningen låg hela tiden, man är ofta apatisk, likgiltig och orkar inte företa sig något. Man gläds inte över något och försöker man se framåt är det grått. Tyvärr är det inte sällan som en deprimerad person kan få självmordstankar. Vid dystymi är sinnesstämningen ungefär på samma sätt men den stora skillnaden är att sinnesstämningen kan höjas när något roligt inträffar; det kan handla om att man ser en rolig film, läser en bra bok eller pratar med någon.
Det är just det här som gör det så problematiskt för den som har sjukdomen. Den är svår att upptäcka eftersom den drabbade är lite uppåt vid läkarbesöket och då märks inte de typiska symtomen. En person med egentlig depression skulle vid samma läkarbesök troligtvis sitta och gråta när han/hon berättar om sig och sina problem.
Många av de typiska symtomen vid dystymi är desamma som vid en del andra sjukdomar. För att kunna få diagnosen dystymi ska man haft några av symtomen varje dag under minst två år.
* trötthet, både kroppslig och mental
* ökat eller minskat behov av sömn
* ökad eller minskad aptit
* störs av (o)ljud
* svårigheter att koncentrera sig
* svårt att fatta beslut
* blir lätt irriterad över småsaker
* ofta spänd i kroppen
* drar sig undan social samvaro
* kroppsliga symtom som ont i magen eller muskelvärk"
just detta som är svårt, man e ju alltid glad på läkarbesöken, för jag är ju en väldigt glad och snäll människa och det sabbar ju för en så man kanske inte blir tagen på allvar. det syns ju inte utåt så att säga.
som sagt jag har läst vad andra skriver om den här sjukdomen och nästan allt stämmer in. så jag är säker på att det är detta. känns så skönt att få veta att jag iaf inte är dömd till att ha det såhär hela livet för att jag är en sådan människa för det e jag ju inte.
jag har haft det såhär så länge jag kan minnas vilket tydligen e vanligt, alltså det är vanligt att den här sjukdomen börjar från tex fjortonårsåldern, men det har ju blivit värre med tiden.
det står att medicin hjälper, men det vill jag inte ha, jag vill istället må bättre med hjälp av samtal och tankeverktyg lr vad det nu än är, blir det ej bättre DÅ kan jag äta medicin men annars nej tack
ok nu blev denna text som en lång bok förväntar mig inte att någon ska läsa men det var skönt o skriva av sig.
Angelize:
har den påersonen en dålig hjärna en psykisk sjukdom lr bara är lat? hur gör den personen för att ordna det här problemet? hur skulle du göra om du var den här personen
Skaffa självdisciplin