Gå till BUP på en gång.

fallaupp:

Tips på något man kan göra åt saken?

Snacka med någon, t.ex kurator, om det och se vad den/dem säger?

Se till att prata med någon som du tror kan hjälpa dig med att reda ut alla tankar och känslor.

Du kanske är gravid.

Zeppelin:

Se till att prata med någon som du tror kan hjälpa dig med att reda ut alla tankar och känslor.

Vill helst inte gå till någon, det var därför jag tog upp det här istället..

troligtvis är du ej normal alls. Trodde inte jag var psyksjuk länge men det var jag

Blitzen:

Du kanske är gravid.

Många har sagt det också men har mens som vanligt så nej

fallaupp:

Många har sagt det också men har mens som vanligt så nej

Man kan få mens även om man är gravid. eller mensliknande.

OF 5:

troligtvis är du ej normal alls. Trodde inte jag var psyksjuk länge men det var jag

Hur fick du reda på att du var det och liksom vad gjorde du?

Hur ser det ut i din släkt när det kommer till sjukdomar? Det du beskriver kan möjligtvis vara symtom på anemi, hormonsjukdomar och depression, och det är ju sånt som ofta är nedärvt. Eller går du på p-piller? För det kan absolut göra att man mår som du beskriver.

Men mer troligt är väl att det är nåt så enkelt som stress, utmattning, ensamhet eller oro av nåt slag. Jag tror det är jätteviktigt att du förstår att ditt mående inte är nåt att skämmas över och att du absolut kan ta upp det med en kurator eller läkare. Det kanske är nånting som går att åtgärda med rätt enkla medel?

Hur du mår säger ingenting om vem du är. Det är ju ingen som nånsin skäms över ett brutet ben, men så fort symtomen blir mer diffusa kan det kännas jobbigt att prata om dem. Tänk på att det troligtvis inte är nåt konstigt alls, det här. Prata med en läkare, tycker jag!

fallaupp:

Hur fick du reda på att du var det och liksom vad gjorde du?

försökte göra åtminstone något bra men andra tyckte det var jätte dålig så dem tvingade mig prata med läkare och psykologer och tjafs.

Men det var betydligt bättre att kunna gå runt och tro att man verkligen var normal så försök med det istället.

OF 5:

Trodde inte jag var psyksjuk länge men det var jag

Hur ser din problematik ut, vill du dela med dig av vilken diagnos du har?

annoyed:

Hur ser det ut i din släkt när det kommer till sjukdomar?

har bland annat manodeppresiv sjukdom i släkten vad jag vet. jag har så himmla svårt att få ut i ord hur jag känner och pratar sällan om mina känslor därför vill jag heller inte gå till någon läkare, vän / annan vuxen.

OF 5:

Men det var betydligt bättre att kunna gå runt och tro att man verkligen var normal så försök med det istället.

Jag har försökt med det ett par år och jag kommer liksom ingen stans utan mår bara sämre och sämre. fick du ingen hjälp av de du gick till eller vad var det som var dåligt?

fallaupp:

har bland annat manodeppresiv sjukdom i släkten vad jag vet.

Men då är det ju inte alls omöjligt att du också lider av det. Man kan ju ha sk. "bipolära tendenser" utan att nånsin uppleva en fullfjädrad mani, vilket kan göra det svårare för dig själv att inse vad som är på gång. Depressionen kan i sin tur medföra de fysiska besvären du upplever.

Jag fattar att det känns enormt svårt, men det finns inget som säger att du behöver sitta och häva ur dig alla dina känslor inför en psykolog för resten av livet. Om du bara ser till att träffa en psykiater kan du göra ett par depressionstest och sen testa medicinering. SSRI (som antidepp) funkar väldigt bra för många, medan antiepileptika som humörstabiliserande kan hjälpa till att jämna ut eventuella dalar i måendet.

Den trista nyheten (när det gäller din ovilja att snacka med nån om det) är att bipolaritet inte kan botas med självhjälpsböcker eller viljestyrka. Det sitter i synapserna i skallen, det är liksom kemiskt. Därför tycker jag absolut att du ska kolla upp det (för du skulle ju gå till läkaren om du hade en stor böld på halsen, right?)