fallaupp:

Jag har försökt med det ett par år och jag kommer liksom ingen stans utan mår bara sämre och sämre. fick du ingen hjälp av de du gick till eller vad var det som var dåligt?

Jodå det hjälper.. till viss del att prat med psyk. Men dem inte egentligen prata, bara skriva ut piller. Men när man väl sitter där och har samtal så äre ju bra för stunden.

Mer så att det man inte vet det mår man inte dåligt av.

annoyed:

Hur ser din problematik ut, vill du dela med dig av vilken diagnos du har?

Är manodepressiv och så misstänker de även att jag kan ha asperger och lite annat fast som dem typ inte vill/kan diagnostiseras utan bara är "svårigheter"

OF 5:

Är manodepressiv och så misstänker de även att jag kan ha asperger och lite annat fast som dem typ inte vill/kan diagnostiseras utan bara är "svårigheter"

Okej! Men får du medicin för din bipolaritet, och hur gick utredningen till? (typ hur lång tid tog den och hur gick det till?)

annoyed:

Om du bara ser till att träffa en psykiater

har funderat på det men vet liksom inte vart någonstans jag ska gå och som sagt känns det obehagligt eftersom jag är så ovan vid att prata om känslor osv. men är också ganska trött på att jag inte mår bättre utan tvärt om.

fallaupp:

vet liksom inte vart någonstans jag ska gå

BUP? Privatläkare? kanske du kan få en remiss via en vårdcentral i värsta fall?

fallaupp:

men är också ganska trött på att jag inte mår bättre utan tvärt om.

Exakt! Du får ta mod till dig och göra det som kommer gynna dig i längden, kanske!

Uppskattar verkligen din hjälp, du är en mycket bra peppare! Tack!

annoyed:

kej! Men får du medicin för din bipolaritet, och hur gick utredningen till? (typ hur lång tid tog den och hur gick det till?)

Snacka med psykolog ock läkare nästan dagligen massa veckor om uppväxt och tankar och mupperi. Fyra miljarder olika självskattningar och frågeformulär och grejer om typ allt och hur man ser på saker och ting.

Mitt minne är inte särskilt täckande men ja

jo då medicin får jag, ska bara komma ihåg att ta skiten också men närminnet är ju så kort att det inte spelar någon roll hur många gånger man skriver upp det eller vart man än lägger dem.

Jag känner eeexakt som du. Jag hade önskat att gå till en psykolog och prata ut men tyvärr i min familj tkr dom att det är barnsligt. och sen går det nt prata med dom, eftersom min familj är nt den där familjen där man säger vad man tkr. min pappa säger jag är minst så jag borde vara tyst. Jag får hålla allt inom mig vilket skapar hat och ilska.

makaveli1994:

Jag får hålla allt inom mig vilket skapar hat och ilska.

exakt tror det blir värre av att hålla allt inom sig, jag lyssnar jättegärna om du behöver snacka

fallaupp:

Uppskattar verkligen din hjälp, du är en mycket bra peppare! Tack!

Det var så lite, se nu till att ta hand om dig bara!

fallaupp:

exakt tror det blir värre av att hålla allt inom sig, jag lyssnar jättegärna om du behöver snacka

vill bara inte att folk ska tro att jag är värsta emot elr ngt för än så länge är jag bra på att gömma mina känslor o alla ser mig som den glada tjejen med ett leende på läpparna , om dom bara visste hur mkt gömmer sig bakom det där falska leendet..

makaveli1994:

om dom bara visste hur mkt gömmer sig bakom det där falska leendet..

preciss jag gömmer ofta allting också, men när jag verkligen mår som sämst kan jag inte det och då går jag inte till skolan eller träffar någon för vill inte verka som just som du säger värsta emot utan måste alltid leva upp till att vara glad osv. även om man kanske inte lyckas men aa..

fallaupp:

har ständigt tårar i ögonen

ögoninflammation!

Du är väl medveten om att allt sker på dina villkor hos psykologer? De kan inte tvinga dig att öppna upp och börja prata om dina känslor. Ni måste lära känna varandra först.

Men så småningom lyckas de leda dig in på det spåret utan att det känns konstigt eller ledsamt.

Btw, jag känner igen det där med att sluta lyssna mitt i en konversation. Jag är exakt likadan. xD

fallaupp:

har ständigt tårar i ögonen

Då kan vi bilda en klubb.

Först och främst ska du försöka att alltid ha ätit och druckit och sovit bra. Sen att du rör på dig lite då och då. Mår du fortfarande dåligt då ska du;

Börja skriva i en liten fin skrivbok om allt som gör så JÄVLA ont
Gå och prata med någon mysig människa som vill dig väl
Ta vara på dina vänner
Lyssna på bra musik, känna igen dig i den
Promenera, mycket!
Säga till dig själv att du är bra
Tända ljus, helst doftljus, och blunda och andas
Prata med folk på internet, det finns 1000000 som mår dåligt i världen

Mosie:

Först och främst ska du

Tack så jätte mycket för alla tips! Ska verkligen ta och göra dessa saker och hoppas det hjälper iallafall liten bit på vägen, tack!