Hej
För några dagar sedan så hittade jag ett par gamla familjefilmer och minnen ifrån barndommen. När jag väll tittade på filmen var jag lycklig och tyckte det var härligt, men efteråt så grät jag och mådde dåligt, och gör det fortfarande idag.
Det känns så konstigt, att tiden har gått så snabbt, att den lyckliga tiden är förbi, den tiden finns inte mer, och det känns så hämskt och sorglikt.
Eftersom livet idag inte är lika lyckligt som det var då så känner jag mig så maktlös och ledsen. Allt känns så overkligt, jag får verkligen panik och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag pratade med mina föräldrar om detta och de tycker också det är sorglikt att man växer upp och det gör inte saken bättre.
Och jag vet att gå runt och vara ledsen inte över detta hjälper inte och att de kanske kommer bättre tider, men det är så svårt att tänka så, eftersom känslorna pratar förre förståndet.
Plus att jag alltid haft svårt för förändringar i livet.
så nu kommer frågan: Hur ska jag gå till väga? hur ska jag kunna gå vidare?
Nu vill jag bara ha serriösa svar och sånna som vet hur jag ska gå till väga och som själv kanske har erfarenhet av detta.
Det blir bra sedan när du själv skaffar barn ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Nostalgisk_17:
Hur ska jag gå till väga? hur ska jag kunna gå vidare?
Vet precis hur det är... Var också vädligt nostalgisk av mig för ett tag sen. Men det är bara försöka lägga all fokus på nuet. Tiden läker alla sår. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
jag känner att du nu gör om det lyckliga du upplevt till nått negativt, istället för att se tillbaka på det och vara glad över att du haft det bra så tänker du att nej så är det inte idag. förök att se de glada minnena det som en posetiv källa till att kämpa för att ha det bra idag istället.
var glad över att du har lyckliga minnen det är det inte alla som har! 🙂
Så är det för mig också, när jag tänker tillbaka till min yngre barndom så får jag en sån konstig känsla i magen och saknar det verkligen så mycket.
Men det enda du kan göra är ju att se framåt, tänka på att leva i nuet liksom..
klåparen:
Men det enda du kan göra är ju att se framåt, tänka på att leva i nuet liksom..
Jo jag vet, men det är så otroligt svårt :' (
Skitzii har redan sagt allt. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
tack för era tips, tyvärr hjälper inte det. Vet inte hur jag ska gå till väga, behöver jag gå till nån och prata eller vad?
ja prata är alltid bra, säger de iaf... jag e sämst på det o gör de inte men andra säger att de hjälper 🙂
Nu när man är äldre förstår man varför vuxna alltid sa: Ta vara på tiden som barn. Men de kan man bara förstå när man blir äldre. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
när man var mindre ville man bli större för att få tillgång till mer saker osv.
Nostalgisk_17:
Nu när man är äldre förstår man varför vuxna alltid sa: Ta vara på tiden som barn. Men de kan man bara förstå när man blir äldre.
när man var mindre ville man bli större för att få tillgång till mer saker osv.
Det spelar ingen roll hur mycket man "tar vara" på sin tid. Nostalgi i form av nedstämdhet är oundvikligt i vilket fall som helst.
sylar:
Det spelar ingen roll hur mycket man "tar vara" på sin tid. Nostalgi i form av nedstämdhet är oundvikligt i vilket fall som helst.
hmm, så det är oundvikligt?
betyder det att man får leva med det?
Nostalgisk_17:
Hur ska jag gå till väga? hur ska jag kunna gå vidare?
Yoga
Min barndom var skit, så jag väntade tills jag blev tonåring, sen när jag blev tonåring så var det också mycket skit, fast annat skit så då väntade jag tills jag blev vuxen, nu har jag mognat lite och så, men då får jag lära mig att mycket skit kommer nu. Men det är också annat skit.
Visserligen fick jag lära mig att livet var skitigt redan i 4:an men jag hoppades och hade fel . Det enda som får mig att andas är yoga, annars skulle all skit dränkt mig med skit, så gör yoga
Nostalgisk_17:
hmm, så det är oundvikligt?
betyder det att man får leva med det?
Om man formulerar det på det viset, så ja. Men alla personer känner inte sorg över tid och händelser.
