Visste inte vad som kunde bli en bra rubrik till detta ämne men valde att sätta den så, om ni har problem med den är ni inte ensamma, för det har jag med.

Nu till ämnet jag tänker avhandla.

För ett par dagar uppgav man på flashback, med hänvisning från ett twitterinlägg från researchgruppen att man sedan ett tag tillbaka kommit över deras databas. För dem som inte vet vilka dessa är så är de en ideell förening, eller ett nätverk som agerar mot näthatet. Man gjorde sig känd för en bredare skara när man ett halvår tillbaka i samarbete med expressen var med och kartlade sverigedemokrater som gjort uppseendeväckande kommentarer på avpixlat, även då med en datasbas som man inte helt klart har för sig hur de kom över.

Den tidigare incidenten följdes upp av bitvis fördömande, bitvis påhejande. Även inom etablerad media höjdes alltså röster kring de förkastliga metoderna expressen och researchgruppen tagit till sig i sin jakt. En som då gick ut och hotade med att han planerade på att läcka information kring människor på samma vis var den tidigare SDU-medlemen Chang Frick som under sin tid som skribent på politiskt inkorrekt samlat på sig information från flera mediahöjdare men valde i slutändan, med hänsyn av respekt för källskyddet hålla den informationen gömd tills vidare.

Nu är det istället friatider-skribenten Widar Nord som kommer och påstår att han fått tillgång till över känslig information kring 120 av landets journalister på ofrivillig väg och uppger att vi börjar närma oss ett farligt samhälle där vi driver för en utveckling av åsiktsregistrering av meningsmotståndare på en fullt legal nivå.

• Så vad tror ni om denna trenden? Är det en positiv utveckling att se att man väljer att föra med dataintrång och åsiktsregistrering av människor i sin tampning kring våra politiska oenigheter? Är det inte otäckt att människor inte kan få ha sina skyddade identiteter ifred eller förtjänar människor med fel åsikter att dras upp till skampålen? Är vi i lindan av en era av svensk politik där vi kan börja ta till nya mer extrema och hårdföra metoder till arenan?

Men med den klara skiljelinjen mellan den goda och onda sidan som uppenbarat sig i beskrivningen här skulle jag även vilja passa på att fråga hur folk, i synnerhet de som identifierar sig som de goda förhåller sig trenden att de ni kallar för hatmedia faktiskt valt att hålla sin känsliga information hemlig till skillnad från den goda researchgruppen som inte gjort detta? Vem har begått den mest etiskt korrekta handlingen av de båda?