Jag läste din "textvägg" utan problem. Du uttrycker dig väldigt bra, och din smärta går nästan att ta på. Jag lider med dig mannen!

Den här tjejen verkar vara en bitch, eller så är hon bara en oärlig person av någon anledning.

Jag kanske inte ska säga så, för jag har själv betett mig på liknande sätt mot vänner som jag har "dumpat". Inte så att jag utstuderat har gett tillbaka deras presenter eller blockerat deras nummer, men jag har slutat höra av mig och inte gett någon ärlig och schyst förklaring. Så jag vill bara säga att du måste se hennes rätt att klippa av dig, för hon är kär i någon annan nu, och hon har inte kvar kärleken för dig. Du måste bara låta henne ha det så..

Hattmakaren:

Nu var jag arg och förtvivlad. Hon tyckte att det var viktigare att verka intressant för en ny kille, än att respektera mina känslor. Jag hade ju redan erkänt mig svartsjuk, så varför måste hon fortsätta?

Hon ville helt enkelt inte ens vara din vän längre..

Smärtsamt..
samtidigt, det är hennes rätt. Lika mycket som du har rätt att känna dig sviken, fördjävligt jävla ledsen och depp. Men när du väl har fått ur dig de känslorna kanske du bara kan strunta i henne, och inse att hon inte är värd din kärlek och svartsjuka.

Hattmakaren:

När det här väl sjunkit in kom ångesten på riktigt. Jag började föraktar mig själv. Jag klandrar mig själv. Jag förstod inte vad jag hade gjort fel, men det måste ha varit något riktigt jävla elakt jag gjort. Annars hade hon aldrig behandlat mig så här.

Det hade ju varit schyst av henne att ge en förklaring, men hon verkar ju vara allt annat än schyst. Dock vet jag av egen erfarenhet att det kan vara lättare att bara klippa av en person än att förklara vad den gjort för fel.. för om hon hade förklarat hade ju hon gett dig en chans att förändra dig, och kanske gett dig hopp om att hon var redo att satsa på relationen om du bara förändrade dig, och det ville inte hon eftersom hon hade en annan.. hon tyckte inte det var någon idé helt enkelt.

Förakta inte dig själv! du gick med ärligt hjärta igenom situationen. Dy var den som stod rak i ryggen och gjorde det som kändes rätt för dig, med respekt för henne. Du avslutade relationen på ett värdigt sätt. Det finns inget mer du kan göra nu.
Jag talar om vänskap eftersom det är den enda erfarenhet av uppbrott jag har.. blev totaldissad av en tjej i min klass som jag trodde var min kompis. vi hade under några veckor fått jättebra kontakt och gått på bio flera gånger och umgicks i skolan. Men det visade sig att hon var genomfalsk och bara utnyttjade mig tills hon hade fått andra kompisar. Egentligen hatade hon mig, men låtsades vara min vän. Nu pratar vi inte ens, och jag skrattar i hemlighet åt hur patetisk och tragiskt hennes beteende är.. hon förlorar i längden på att inte ha mer social kompetens än så..
att hon inte ens kan titta på mig tyder bara på att hon är rädd för mig och inte besitter mer social kompetens än så. Eller helt enkelt så att hon är en iskall bitch som har noll medkänsla och respekt för andra i kroppen, och jag beklagar det för hennes skull men jag går inte runt och är arg längre. Men det var jättejobbigt i början eftersom vi gick i samma klass.. jag kände mig förnedrad.

Oj, nu blir det ihopslagning på mig igen..ajabaja

Bra låt 😀

Proteus:

Vad vore livet utan kärlek?

Vad vore sommarn utan reggae?

Hattmakaren:

Hur ska jag kunna sluta älska och inse att de senaste två åren av mitt liv inte har varit värt någonting? För det är så jag känner mig just nu. Jag är inte värd någonting. Och jag har aldrig mått så här dåligt.

Hm.. jaa, hur ska man kunnde gå vidare med blödande hjärta? Det går inte, man kan varken fly, försvinna, sticka eller försöka hitta någon annan att trösta hjärtat med utan att det känslomässigt ska bidra till ännu mer ågnest eller att riskera att såra andras känslor. Utan DU måste infinna dig i det här, låter väl inte helt enkelt men att infinna och befinna dig i att du är lämnad, inte längre någons pojkvän och förblöder. Du är djupt sårad och förtvivlad - kroppens sätt att få sinnet att förstå det hela. Man kan inte se ljuset förrän man är som längst ned i botten, vare sig man vill erkänna det eller inte. Det är först sen man bygger upp sig själv och samtidigt bygger upp en ny slags barriär, ja som inte är lika känslig som du blev sist.

Du har tappat fokusen på allt som har med dig och henne och det är självklart förtvivlande för dig. Oerhört svårt att ta. Men det bevisar ju hur mycket hon betydde för dig och hur lite du betydde för henne. Vänd det där bort från dig själv och till något bra iställe. Till en slags insikt.

Man kan säga att du är i en sårbarhetsnivå att oavsett vad alla andra, dina vänner, familjmedlemmar, kuratorn etc. kommer att säga till dig att göra, känna eller tycka så kommer du inte lyssna på någon av dom förrän du själv har kommit till insikt om att så är fallet. Inget går sålänge du själv bestämmer dig för att vilja något. Din vilja. Samtidigt måste du få vara ifred och slicka dina sår och sörja vilket tar mer eller mindre tid. Alltså 3 veckor, det är en väldigt liiiiiiiten tid. Du får ta den tid det tar.

Jag fick undvika allt som hade med känslor att göra i ett par månader, fick försöka fördriva tiden med vänskap, intressen, skolan så att tiden gick och man kunde undvika att börja komma in i tankebanorna kring det hela, iaf för ett tag. Sen så är man back on track igen och redo att lämna det jobbiga bakom sig när du minst anar det.

Acceptera att din tid framöver kommer bli förjäklig, men det är för att du ska kunna vara mer beredd nästa gång att kärlek faktiskt gör ont om inte ondare.

Hang in there vännen!

Ni är jättegulliga allihopa, men jag mår faktiskt bra nu. Tack i alla fall.

Hattmakaren:

jag mår faktiskt bra nu.

Hattmakaren:

Ni är jättegulliga allihopa, men jag mår faktiskt bra nu.

Förstår fullt hur du känner dig. I alla fall efter sådan lång tid. Det svider rejält när sånthär händer.

Jag har själv varit med om sårbara tankar, till och med tankar om döden.
Men det där har man knappt ord för. Kan inget annat än säga att jag tycker RIKTIGT synd om dig.

Krya på dig, det kommer nog lösas någon gång i framtiden.