Komentera om ni har ngt vettigt att tillägga, annars kan ni låta bli, tack.
I behov av att skriva av mig.
Jag har, jag som alltid varit blyg, fick min första pojkvän (och hittills enda) när jag var 16, plötsligt fått napp
Sen jag fyllde arton har man ju varit ute på krogen en del, dansat osv.^^ med lite killar. Pratat lite mer med vissa...dumpat andra...
Mitt självförtroende har gått upp, betydligt, då jag nu har fått ganska lätt att få kontakt med killarna...det är så att mina kompisar avundas, om jag ska vara ärlig. Trots att jag fortfarande är betydligt mer tillbakadragen än de.
Nu till dilemmat.
Jag har träffat en kille ngn gång i veckan i en dryg månad nu. Vi bor ganska långt ifrån varandra. Därimellan har vi pratat en del på nätet. Och han är snäll och smart och trevlig, snygg och allt sånt. Men jag vet inte om jag är kär direkt, eller kommer bli, fast jag tycker att jag borde...allt borde vara rätt
Jag älskar när han håller om mig osv...
Men tänker att det kanske är mer den fysiska kontakten jag tycker så mkt om.... Satan jag vet inte hur jag ska tänka!
Behöver lite respons på detta! Träffade nämligen en annan kille som jag inte sett på länge när jag var ute igår, som också är helmysig
Problemen har liksom aldrig varit åt det här hållet innan, så vad gör man nu?
mmmh:
Problemen har liksom aldrig varit åt det här hållet innan, så vad gör man nu?
Vad är det riktiga problemet?
Gör som du vill så blir det nog bra. Om det blir fel så är det ju inte så att hela livet går under.
tja, ärligt så vet jag inte riktigt, bara det att det känns så förvirrat att jag var tvunget att få ur mig det!!
och så har jag två kategorier med kompisar. Ett gäng barndomskompisar som tycker att det är jättespännande att jag pussar på en kille, och jag har liksom gått lite längre..så det känns inte aktuellt att prata ut där, andra hälften, de från skolan, är så mkt mer erfarna att jag bara känner med generad och fånig...
mmmh:
Men jag vet inte om jag är kär direkt, eller kommer bli,
Är du inte kär så är du inte. jag blir inte heller kär i alla som är trevliga och snygga.
När du hittar rätt vet du, och vet du inte är det troligen fel.
kloka råd, men inte roliga, för som sagt tycker jag ju om honom, snäll och trevlig och så,
och tycker väldigt mkt om att sitta i soffan med en arm runt sig...
det är bara du som vet om du är kär eller inte. vi kan inte avgöra det
men börjar tvivla på att det är "rätt"
jag vet, ni har rätt allihop
OF 5:
det är bara du som vet om du är kär eller inte. vi kan inte avgöra det
problemet är att jag inte heller kan avgöra det just nu
mmmh:
problemet är att jag inte heller kan avgöra det just nu
då är du nog inte kär
OF 5:
då är du nog inte kär
nej, men det blir man väl inte bara sådär, på en gång, el? känner honom inte så mkt än...
okej, jag märker själv att jag försöker bortförklara att jag inte känner ngt, vill att det ska funka, vill ha ngn som tycker om mig, håller om mig och bekräftar mig. fattar ni?
mmmh:
vill ha ngn som tycker om mig, håller om mig och bekräftar mig.
det vill väll alla
nä men allvarligt ta och lär känna honom bättre om du tycker att ni inte känner varandra så bra.
mm, rätt, tänker vänder och vrider kankse för mkt på allt
...ska ge mig, snart, men så var det ju så...
att det blev ju inte bättre igår när jag var ute, och träffade han som jag inte sett på länge och han verkade rätt intresserad...och hans kompis säger att han gillar mig...han har frågat efter mig när jag inte varit med ut.
två killar som jag inte känner så väl, gillar båda så här långt, men vill inte träffa dem paralellt, känns inte skysst...
så hur gör man? vet att ni inte kan avgöra åt mig, måste bara få skriva frågan ändå
vad komplicerat det skulle bli
mmmh:
problemet är att jag inte heller kan avgöra det just nu
Tänk inte så mkt..! Fortsätt att träffa/prata med båda två. Blir det allvarligt med någon så får du väl säga det till den andra .(om han nu vill ha dig på det sättet..
oj, det här blev ganska krångligt
tjejer alltså