frukt:

Det underlättar något enormt dock om man är kapabel till att rationellt närma sig sina problem. Av insikt bör handling följa.

Det spar terapeuten några timmar förklarande, men, man behöver ändå ofta hjälp att bemästra känslorna. Blott självinsikt gör inte en frisk. Hjälp utifrån skall inte underskattas. Hjälp innifrån i form av antidepressiva skall inte underskattas heller. Sedan är det bara att bombardera hjärnan med information som motsäger hjärnspökenas bild av verkligheten tills känslorna följer efter.

Hampie:

Blott självinsikt gör inte en frisk. Hjälp utifrån skall inte underskattas. Hjälp innifrån i form av antidepressiva skall inte underskattas heller. Sedan är det bara att bombardera hjärnan med information som motsäger hjärnspökenas bild av verkligheten tills känslorna följer efter.

Jag förnekar inte värdet av hjälp utifrån utan inkluderar det i vad jag menar när jag säger handling. Jag har inte sagt att endast självinsikt läker.

En terapeuts uppgift är att få en att inse hur ens problem är beskaffat, egen insikt eller disposition mot introspektion och ärlighet underlättar det. Inte bara i förklaringsskedet utan även i handligsstadiet.

Som du själv säger så kan ens "hjärnspöken", bilder eller tankebanor i sig leda till emotionella problem, att uppmärksamma dessa tankebanor och att inse felen i dem kan med hängivenhet upplösa problemet snarare än att utvecklas till ett sorts trubbigt "bombande".

åh jag känner igen mig som in i norden.
jag är i samma situation.
gick till vuxen psyk och mådde ännu sämre. gick till kuratorn/syv på skolan,men kunde inte få fram riktigt vad jag mena så han trodde jag menade allmänt. en liten "svacka" med för mycket att göra i skolan.
jag vet inte, jag tror man måste leta lite innan man hittar en psykolog/kurator som man kan känna förtroende för. för det är just det man behöver. men varje gång man stöter på någon som man inte trivs med så backar man tillbaka ett steg. eller så är det för mig. det tog lång tid innan jag förstod att jag behövde hjälp o nu när jag försökte så visa det sig det jag trott från början att det inte hjälper, men sen har jag inte gett någon en ärlig chans för dem har inte riktigt förstått vad jag menat kanske.
men det ända som kan hjälpa är att prata med någon tror jag. man försöker massa själv men man kommer alltid tillbaka till samma gamla tankar.

läs massa på internet, läs böcker, det har jag gjort, lånat massa böcker bara för att sätta igång hjärnan,få se vad andra säger, hur dem hanterar det. det känns omöjligt men det öpnnade massa dörrar för mig, inte att jag förändras men så man förstår sig själv bättre, varför tänker man som man gör osv,man går lite djupare i sig själv.... <3
du får gärna höra av dig om du vill prata mer,<3
har alltid känt mig ensam med detta o när jag läser att du känner likadant om dig, så blir jag ledsen, för önskar ingen annan det, o för jag är säker på att du verkligen är bra o perfekt som du är,<3 man har bara svårt att acceptera det,<3
o jag vet hur svårt det är med vänner...det är sjukt jobbigt,<3:((( stor kram!

whatif:

whatif

åååååh tack så mycket för ditt svar!<3 jag tar verkligen till mig allt du skriver, det får mig att tänka till och du jag pratar jättegärna mer med dig! kraam

Alltså verkligen tack alla för era svar!!!!! jag försöker verkligen ta till mig allt det ni säger!

j0hannaa:

åååååh tack så mycket för ditt svar!<3 jag tar verkligen till mig allt du skriver, det får mig att tänka till och du jag pratar jättegärna mer med dig! kraam

<3<3<3
vill du snacka på msn,facebook,här elr någon annan stans?:D<3