Trimstrams:

Jag är verkligen allt annat än avundsjuk. Så länge inga känslor är inblandade i vad han gör med andra så är det okej.

Det kanske utvecklas känslor med en annan person som han håller på med, men älskar han verkligen dig gör det troligtvis inte det heller.

Trimstrams:

Tror ni att det fungerar bättre just eftersom vi inte har varit tillsammans innan, utan börjar med en öppen relation?

Jag vet inte hur det är just med dig, men jag tror det är bra med öppna relationer. Det är klart det kan bli problem, men samtidigt är det nog en väldigt stor frihet. Så länge man litar fullständigt ¨på varann går det! Det kanske iof är lättare om man har känt varann länge, men jag vet inte.

Trimstrams:

För här snackar vi.. ehm.. sju år.
Jag kommer hunnit odla både klamydia och rynkor.

Det första jag tänkte när jag läste detta var;
Hur i hela friden kan du tycka att en "öppen relation" kan vara vettigt i 7 år? Varför inte bara vara vänner och se vad som händer när han kommer tillbaka? Måste ni sätta ett namn på er relation bara för att ni SKA vara "tillsammans"?

Jag kanske låter pessimistisk här, men jag tror både att du och han kommer hitta er livs kärlek innan han flyttar tillbaka igen.

Var du allvarlig när du sa att ni skulle vara ifrån varandra i sju år?

Naturligtvis ska ni inte ha någon form av relation (annat än kompisar) om ni verkligen ska vara ifrån varandra så länge.

Trimstrams:

Så länge inga känslor är inblandade i vad han gör med andra så är det okej.

SJU ÅR!!!! Inser du hur länge det är? Tro fan ni kommer få känslor för andra båda två. Lovar.

SebastianE:

Nej då, henne rövknullade jag hårt och dumpade direkt efteråt

man får vad man förtjänar

addictive:

man får vad man förtjänar

Jada, skit ska skit ha!

sikkos:

Varför inte bara vara vänner och se vad som händer när han kommer tillbaka? Måste ni sätta ett namn på er relation bara för att ni SKA vara "tillsammans"?

Alltså, inte principen att vi mååste vara tillsammans. Snarare att vi bara försökte komma på vilket alternativ som skulle vara bäst. KK känns så ytligt, vänner känns tråkigt och friends with benefits känns också.. fel.
Så därför tänkte vi att öppen relation ändå lät bäst. Eller, halvtillsammans, om man nu vill säga det så.

sikkos:

Jag kanske låter pessimistisk här, men jag tror både att du och han kommer hitta er livs kärlek innan han flyttar tillbaka igen.

Troligtvis. Jag önskade bara lite feedback, om någon annan klarat av distans bra. Sju år är jävligt länge, men man får väl ta det som det kommer. Det varar så länge det varar.

Ergonomic:

SJU ÅR!!!! Inser du hur länge det är? Tro fan ni kommer få känslor för andra båda två. Lovar.

Mahah. Pessimist.
Fast, jag håller med dig. Troligtvis. Grejen är väl att vi tycker att det är tråkigt att bara vara kompisar. Det jag hoppas är att vi kanske är tillsammans, blir vänner för att det inte fungerar, och sedan på något jävligt mysko sätt hittar tillbaka till varandra.
Grejen är den att jag aldrig träffat någon som passar mig så bra som han, kommunikationsmässigt. Fast jag antar att det finns fler.

Hmm. Ingen verkar tro att det här kommer fungera.
Men är det värt att prova då? Vad tycker ni?

fattar inte grejen med det, om man nu gillar varandra men inte vill binda upp sig kan man väl likagärna vara typ "kompisar som sexar lite då och då" hellre än "öppet förhållande", skulle nog bara bli fail.

Trimstrams:

Mahah. Pessimist.
Fast, jag håller med dig. Troligtvis. Grejen är väl att vi tycker att det är tråkigt att bara vara kompisar. Det jag hoppas är att vi kanske är tillsammans, blir vänner för att det inte fungerar, och sedan på något jävligt mysko sätt hittar tillbaka till varandra.

Jag vet vad jag pratar om. Tjejen tillbringar ett år utomlands, snart gått det där året... Det är bitvis tungt. Riktigt tungt. Och det är ändå bara en bråkdel av vad ni skulle vara ifrån varandra.

Trimstrams:

Men är det värt att prova då?

Neeeeeeeeeej. Var ärlig mot dig själv. Klart ni kan vara kompisar. Eller ännu bättre:

postis_per:

kan man väl likagärna vara typ "kompisar som sexar lite då och då"

Trimstrams:

Sju år är jävligt länge, men man får väl ta det som det kommer.

Personligen hade jag inte velat "binda" mig till en person som eventuellt kommer tillbaka om 7 år och som eventuellt fortfarande kommer ha starka känslor för mig. Speciellt inte när man är 19-25 år. Det är då man ska leva livet och försöka få det att vara så perfekt som möjligt! Utan att vara uppbunden mot något som man inte får ut det man vill ha utav.

Tråden låst på grund av inaktivitet