Jag kom igår att tänka på socialsekreteraren vars ansvar det var att placera mig i en bättre miljö som ung och vad jag kände för henne.
Jag visste vilka som skulle ha skulden och att inte socialsekreterare är några monster som har som intresse att flytta runt folk och röra upp familjeförhållanden. Men ändå känns det såklart bättre att lägga en del skuld på en sådan än på sin egen familj.
Hon hette socBodil. Eller bara Bodil egentligen, men för mig var hon socBodil och försökte tvinga mig att bo någonannanstans för att sedan slita upp mina rötter och placera mig x antal mil bort, och jag hatade henne för det. Jag visste såklart att det inte var hennes fel och att hon gjorde sitt jobb vilket var att ansvara för en mindreårig.
Men ändå så var det mesta hennes fel och allt hade varit bättre om hon och hennes snusfyllda käft aldrig dykt upp. Hon gjorde också misstaget att nämna att hon hade en dotter i skolan jag skulle börja i. Den dottern bestämde jag mig då för att leta reda på för att se vad för miniBodil det var och för att ta reda på hur Bodil förstört henne.
Jag såg senare Bodil flera år senare på en icaaffär, där hon gick omkring och såg paranoid och lite hemlös ut, och fylldes av obehag. Vi hejade men hon mötte aldrig min blick.
Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag träffade henne idag men jag tror att jag skulle tacka henne för att hon tog på sig skurkrollen eller något. Nej det skulle jag nog inte, men jag ogillar henne nog inte i alla fall och är inte den jag var för ca tio år sedan.
Har ni varit med om något liknande?
nemen kunde hata folk som umgicks med någon jag hatade. 100% fel
hon kanske va elak fastän hon blev hemlös
men det låter konstigt
det måste jag ha gjort någon gång.
men jag kan inte minnas det i så fall. jag tenderar nog att betrakta personer som deltar i att skapa obehag för mig som negativa men opersonliga konsekvenser. faktorer snarare än människor. förebrår därför snarare Ödet än dem. det kanske iofsg är sant förakt
hatade ju min lillebror för att mina föräldrar ej la ngn tid på mig även om jag visste att han inte kunde hjälpa det. e kanske inte riktigt samma sak men m
df rqp:
hon kanske va elak fastän hon blev hemlösmen det låter konstigt
hon hade nog inte blivit hemlös utan såg bara ruffig ut, eller så var jag överdrivet kritisk mot hur hon såg ut eftersom jag inte gillade henne
reben:
hatade ju min lillebror för att mina föräldrar ej la ngn tid på mig även om jag visste att han inte kunde hjälpa det. e kanske inte riktigt samma sak men m
det tycker jag, litegrand iaf. det gör ju mindre ont att tänka att någon tagit uppmärksamheten än att hn valt att rikta den åt ett annat håll. lite som när ens partner lämnar en för någon annan.
isola: Har ni varit med om något liknande?
Aa, fast då var det egentligen jag som bar hela skulden. Kändes skönare att få kanalisera sitt hat mot någon annan.
har varit ett as mot min styvfar fast jag egentligen borde ha varit ett as mot min far
jag låter demiurgen vara min syndabock
vad fina ni är som delar med er!
