Japp, jag som tänkte att gymnasiet skulle bli bättre med vänner och så. Till viss del blev det ju så, men ja...
När jag började i 1:an så älskade jag klassen, men nu känns det helt konstigt. Visst, jag pratade inte med alla, men jag blev inbjuden till några fester, så jag kände ändå att jag vart accepterad.
Jag hittade nya vänner och just nu är jag med tre personer varje dag. Är det mycket eller lite? Jag känner att jag vill vara vän med alla, samtidigt som jag älskar de vänner jag har. Finns det klasser där alla verkligen kan vara med alla, eller inbillar jag mig det?
Sen så pratar jag med andra en del under dagen också, men aldrig på samma sätt som dem som jag umgås ofta med. Jag vill liksom prata mer med dem, men det känns liksom försent att börja prata med någon annan nu. Vi sitter oftast själva vid lunchen och det är sällan någon sätter sig bredvid oss. Hela klassen sitter inte tillsammans, men ändå en stor del av den gör det, utom vi. Visslingen så var jag inte så öppen och gick runt och pratade med alla i början av första terminen, men jag pratade med alla, det är jag säker på. Däremot så kände många varandra sedan början och det var som svaga grupper då, som har blivit tydligare nu.
Jag blir ju inte utfryst helt och det går att prata med dem och det känns som att de faktiskt svarar genuint och inte bara svarar och sedan inte säger något mer. Ofta pratar man en stund men att det sedan inte blir så mycket längre.
Den klass jag går i är väldigt högpresterande och så, så trodde att alla skulle plugga mycket och att det inte skulle bli så mycket fester, men det blev det. Jag har blivit bjuden till två stycken, som var i början av förra terminen, men inget sedan dess. Visst, jag är inte en sådan person som älskar att festa, men samtidigt vill jag bli bjuden. Sen så är det klart att man inte kan bli bjuden till alla fester som varenda en går på, men det är jobbigt när typ 20-25 pers av 32 går på en fest utan att bjuda resten. Eller tänker jag fel där? För man blir ju ändå sårad när alla lägger ut på snapchat och så ser man att typ alla är där. Sen så filmar de runt och skriver vårt klassnamn, och lägger ut på sin mystory. Så sitter man där hemma och bara "jahop...". Det blir som att de inte tycker att man är en del av klassen, samtidigt som de går att prata med i skolan och då är de liksom jätteglada.
Är det någon som känner igen sig? Behöver man vara vän med alla eller "räcker det" med tre vänner under resten av gymnasietiden?
Jag skulle vara glad om jag hade en enda riktig vän. Jag går i ettan på gymnasiet, antar att du gör det också. Var precis som du, pratade lite med allt och alla och det fanns såna här grupper med folk som kände varandra sen innan.
Eventuellt så började jag prata mer och mer med en viss grupp och de verkade uppskatta mitt sällskap fast jag umgicks inte så mycket med dem utanför skolan men jag är tacksam över de gångerna som de faktiskt bjöd med mig. Problemet är att en kille i gruppen, kille A, var ihop med den enda tjejen i gruppen och den tjejen umgicks ofta med en annan kille på fritiden, kille B.
En dag när kille B följde tjejen tills hon kom hem, och det brukar ju gå till så men på nåt vänster så kom det fram att kille B hade känslor för tjejen och han kysste henne fast hon var ihop med kille A, hon ville inte kyssa honom men hon var rädd för att han skulle göra henne illa eller nåt.
Hursomhelst så blev det ett enormt bråk pga. detta och nu är gruppen splittrad och kille A och den tredje killen i gruppen, kille C, är taskiga mot tjejen därför att de tror att hon var otrogen men hon ville ju inte och hon har försökt förklara de men de vill inte lyssna.
Och så nu så pratar jag knappt med kille A eller B, och definitivt inte med kille C då han är den som är absolut taskigast mot tjejen. Tjejen pratar jag inte med så mycket längre, förr gjorde jag det, hon pratade bara med mig om sina problem och så fort hon inte hade någon att prata med så dög jag helt plötsligt och det blir jag arg över. Sitter hon och jag i biblioteket på Svenskan t.ex. så går hon alltid och sätter sig med sina vänner om de är där och jag känner mig övergiven, det är inget fel med hennes kompisar eller så men kan de inte komma till oss nån gång, och varför ska hon alltid lämna mig för dem så fort hon ser dem?
Jag känner mig utnyttjad och ignorerad på samma gång och jag avskyr dem på ett sätt men jag vill inte uttrycka mig så hårt, jag är väl lite konflikträdd men också väldigt arg och vet inte vad jag kan göra annat än att stå ut med det i ett halvår till eller säga hur det är för mig och lämna dem nu.
Hursomhelst, 3 vänner räcker gott och väl och jag tycker att du ska vara rädd om dina vänner så länge de finns 🙂
Fattar inte grejen med att vara vän med alla, har en tjej i min klass som typ vill vara kompis med alla sen så pratar hon inte så mycket med andra utan det är typ när jag pratar med henne som hon öppnar sig och blir socialare.
Jag förstår att du blir ledsen när du inte blir inbjuden på festerna och när de filmar det hela och har sina ''mystorys'' som du säger.
Känner iaf igen mig i det där med att tänka sig att gymnasiet skulle bli bättre, hade helt klart förhoppningen om att vissa saker skulle bli bättre o lättare på gymnasiet än på högstadiet, o så blev det ju även till viss del men samtidigt kändes det på vissa sätt jobbigare oxå, tror aldrig förr jag känt mig så utanför o onormal som på gymnasiet...
Känner igen mig väldigt mycket. Hade lite samma problem i gymnasiet, jag hade två vänner som jag var jättenära men umgicks ej med resten . Men hellre två nära vänner än flera ytliga kontakter. Det är så mycket mer värt det. Hellre en fågel i handen än tio i skogen som man brukar säga! 🙂
Däremot tycker jag att de gör fel när de har klassfester utan att bjuda in alla i klassen. Det kanske du kan säga till om på ett snällt sätt till den som hade festen och hjälper inte det så prata med din mentor.
Kram.
Yaren:
Känner igen mig väldigt mycket. Hade lite samma problem i gymnasiet, jag hade två vänner som jag var jättenära men umgicks ej med resten . Men hellre två nära vänner än flera ytliga kontakter. Det är så mycket mer värt det. Hellre en fågel i handen än tio i skogen som man brukar säga! 🙂Däremot tycker jag att de gör fel när de har klassfester utan att bjuda in alla i klassen. Det kanske du kan säga till om på ett snällt sätt till den som hade festen och hjälper inte det så prata med din mentor.
Kram.
Jag var kompis med alla i min gymnasieklass och det var väl ganska najs. Hade askul i 3år och hängde med olika människor hela tiden. MEN det betyder inte att jag var BFF med alla 29 liksom. Hade mina insidejokes med varenda en och hängde med de lite här och där utanför skolan men de var inte mina genuina vänner liksom. Det var ju ingen jag direkt "lita" på. Efteråt så gick de flesta åt olika håll och jag har kontakt med ett par stycken. Känner själv inget behov av att ha kontakt med dem för den delen heller. Så vill du ha kompisar som du verkligen älskar och värderar över sllt annat så kanske du inte satsa på att vara bffs med allt och alla. Ha dina 3 nära kompisar och var nöjd med det. Sen angående festerna så är det ju inte jättenajs att de inte bjuder typ 7pers. Du kan ju alltid ta eget intiativ och se till att få en plats. Allt kommer inte bara för man vill ha det. Jag var alltid jättenoga med att bjuda alla men om de aldrig tog eget intiativ så tröttna jag ju till slut.
Tycker att du har tillräckligt med vänner, har du inget väsentligt att oroa dig över?
Tack så mycket för alla svar, mår bättre över det nu. Färre nära vänner är bättre för mig än att känna alla i klassa lite halvt 🙂
Det finns inte många äkta vänner var glad att du har dem du har andra pratar bakom din rygg men glöm inte bort att det finns en anledning att de är bakom dig
gå fram och snacka med dom andra i klassen. säg hej till alla. fråga hur de mår. fråga om det blir fest i helgen. våga fråga om du får komma. de kommer inte säga nej. De kanske tror att du inte är intresserad av dom eller fester. Jag blir också lite ledsen när jag inte blir bjuden men ibland är det ju bara spontant att det blir fest. Det kanske känns som att typ alla är där också fast alla inte är där.
Jag tror nog alla har runt 1till 4 nära vänner och resten mindre nära i en klass/skola.
M420:
Tycker att du har tillräckligt med vänner, har du inget väsentligt att oroa dig över? Nej man kan ha fler
