Jag har varit en tönt genom hela mitt liv, mer eller mindre. Mellan 13-14 klädde jag mig i rosa, därefter i svart och numera klär jag mig som vanligt utan någon särskild stil. Aldrig haft en fjortisfas.
Töntfas
Nördfas
Vegetarisk fas
Självdestruktiv fas
Ännu mer självdestruktiv fas
Filosofisk fas
Produktiv, meningsfull fas
Suave fas
Nurvarande fas = kombination av allt.
Hade någon form av emo-wannabe-stil i högstadiet, klippte mig själv rätt kort osv och var lite självdestruktiv. Sminkade mig aldrig emo dock, därav wannabe
Har nog inte haft någon fjortisperiod, möjligtvis en sväng på högstadiet/tidiga gymnasiet pga ytlig umgängeskrets
Efter det har jag bara varit normal och halvtöntig
När jag var barn bar jag världens fulaste kläder och var tjock och sket i allt. Var fantastisk! Sedan blev jag superemo, höll i några år. Svart hår med rosa och blåa slingor, svartaste sminket, piercing i läppen. Den svarta klädstilen har jag inte kunnat komma ifrån. Men är väl ganska nedtonad nu.
Mådde som bäst på gymnasiet. Sämst från när jag slutade gymnasiet till nu. Sådär i mellan/högstadiet pga mobbad och självdestruktiv.
Gick från typ "pojkflicka" - fjortis - emo - fjortis - hårdrockare - fjortis - ingenting, mamma kallar mig hippie men är nog mer "normal"
har också både haft fjortis och emot-liknande stil. tyvärr har jag ont om bilder från det 🙁
Livlig, ledsen, fuck it du kommer vara död för alltid snart ändå
detta är väl de närmaste en kan kma till en utseendefas
sidecut på båda sidorna och grejer, ville vara "emo" men fick inte för mina föräldrar så resultatet ser ni ovanstående.
för mkt hårsprej perioden, fixade konstant håret, plattade eller lockade (eller båda) varje dag, vet inte hur jag orkade...
gick omkring med hårsprejsburkar i väskan och bar nitbälten....
I slutet av sjuan och i början av åttan hade jag fått för mig att jag skulle ha en Japaninspirerad stil med väldigt mycket rosa kläder och fluff. Lyssnade på koreansk pop också? Det gick dock över väldigt fort som tur var.
