När det enda man tänker på är hur man ska se ut, vara och göra. När den lilla klumpen i magen plötsligt blir stor. När man letar efter vänner som är lik en själv. När man kallar sig själv värdelös och obetydlig. När skolan tynger ner en så man knappt kan stå på benen. När man inte alls kan sova på kvällen utan ligger och funderar. När man inte vet vem man ska prata med. När man vet att man kan men det absolut inte går att bevisa.
Vad gör man då?
Är det någon mer än jag som känner igen sig?
Man försöker prata med en psykolog och hoppas att denne har något vist att råda en till. Sedan hoppas man på att man någon dag kommer på hur man ska finna det där som behövs för att allt ska bli lite bättre.
Du är du, och ingen annan. Du ska vara stolt, intala inte dig själv att du är meningslös.
Råder dig att prata med någon professionell. Kanske finns någon skolsköterska/kurator på din skola som kan hjälpa dig.
att prata med någon hjälper (men bara för stunden). Tro mig, jag har provat. Ibland känns det som om jag bara vill sjunka under jorden och aldrig komma upp igen. Och ibland är jag den mest lyckligaste tjejen på jorden. Oftast är det skönt att bara prata med någon såhär. Som svarar på inlägg på hemsidor. Anonymt.
Tack för svaren!
maaes:
Är det någon mer än jag som känner igen sig?
I nuläget och någon vecka tillbaka, ja.
Dock slipper jag tyngden från skolan men däremot jobb.
Ibland kan jag känna så, men jag försöker att tänka positivt . Det kan vara svårt om man inte har någon motivation men det brukar hjälpa att prata med andra som har/har haft det likadant. Du skriver att det bara hjälper för stunden, men om du har någon att prata med varje gång du mår dåligt så kan du nog till slut må bra på egen hand.
