Hur ska man fixa detta? 
Nachac: Ja. Det är möjligt att jag i förhållande till andras tankegångar och resonemang förhåller mig exceptionellt lingvistisk, men det beror dels på intresse och dels för att jag anser språket såpass viktigt.
Jag håller med dig. Språket är viktigt, och det är lärorikt när du öppnar ens ögon för det man faktiskt säger. Det är bra! Men jag kan uppleva att det språkliga "påpekandet" - i brist på bättre ord - sker på bekostnad av andra aspekter av kommunikationen. Sakdebatten får exempelvis en törn när fokuset vänds helt och hållet på språket. Vad tycker du om dessa synpunkter?
Nachac: kan man utröna många tankeluckor genom att skärskåda ontologin i vad som sägs via språket.
Det kan man nog. När man gör detta tror jag dock att det är viktigt att skilja på just tankefel att uttrycka sig på fel sätt i förhållande till vad man menar. I vissa fall kan det till synes vara synonymt, men att reservation bör finnas för att så inte är realiteten. Bara ett tillägg.
Nachac: Det här känns betydligt mer omfattande än att bara få någon att glömma något ord på kommando.
Men är det det? "Glöm X" *poff*. Gjort. Det fanns inga begränsningar i varken mängden ord eller vilka ord som fick förbjudas, så jag tror inte att premissen "få någon att glömma ord på kommando" förbjuder ett sådant resonemang. Om jag däremot missuppfattat eller ouppmärksam, är det förstås en annan femma. Men oavsett vilket, tycker jag personligen att den är en intressant fråga att diskutera och får en att reflektera kring språkets kraft och betydelse för människan, vår kultur och våra levnadsvillkor.
Nachac: Rasism försvinner för övrigt inte för att man inte kan uttrycka den, den blir bara svårare att upptäcka.
Om ord som beskriver en idé försvinner, finns idén då kvar oberoende av att den inte kan formuleras i någon kommunikationsväg alls? För att kunna handla efter något behöver vi ha en uppfattning om konceptet bakom handlingen. Kan man förstå ett koncept utan ord som beskriver den? Jag säger varken bu eller bä, men däremot tror jag att det är en svår fråga att svara på.
Nachac: Det är inte "möjligt". Det allra minsta som skull hända förutsatt att man faktiskt kan "starta" tiden igen är att man får extra betänketid, vilket skulle kunna förändra allt.
Superkrafter är inte heller "möjliga", på det sättet, åsyftar jag. Frågan är vilka verkliga och overkliga premisser som ska få styra denna aspekt av diskussionen. Mitt syfte är snarast att spåna kring olika scenarion, än att komma fram till vad som är "rätt". För skojs skull!
Chib: Vad tycker du om dessa synpunkter?
Jag förstår dem, men dispyter är ofta grundade på semantik och utreder man begrepps betydelse och dess definition kommer man som regel betydligt närmare varandra. Jag tycker sällan jag felaktigt skiftar fokus.
Chib: Men är det det? "Glöm X" *poff*. Gjort. Det fanns inga begränsningar i varken mängden ord eller vilka ord som fick förbjudas, så jag tror inte att premissen "få någon att glömma ord på kommando" förbjuder ett sådant resonemang.
Det gör den inte, men själva trådens premiss påbjuder en viss orimlighet i att förmågan inte är mer begränsad.
Chib: att den är en intressant fråga att diskutera och får en att reflektera kring språkets kraft och betydelse för människan, vår kultur och våra levnadsvillkor.
Chib: Om ord som beskriver en idé försvinner, finns idén då kvar oberoende av att den inte kan formuleras i någon kommunikationsväg alls?
Svar ja. Rasism, som exempel, bedrivs i ganska liten del i explicit variant och reproduceras som regel i ganska liten utsträckning genom en "rasistisk vokabulär" utan snarare genom diskriminering och hur man omnämner och väljer att beskriva aktuella grupper. Tidningar och andra nyhetsförmedlare använder särskilda narrativ och förklaringsmodeller. Vardagsrasismen är betydligt farligare än nazister på gatorna, även om dessa båda förstås föder och ger upphov till varandra. Man behöver inte förstå rasism för att vara rasist, det är till och med troligare att det är tvärtom.
Chib: Superkrafter är inte heller "möjliga", på det sättet, åsyftar jag.
Nej, därav citationstecken. Däremot blir resonemanget rätt meningslöst utan givna ramar. Om vi antar att någon kan stoppa tiden med tankekraft så krävs också tankekraft för att starta den igen. I så fall förutsätts att åtminstone personens hjärna undantas från tidens stillestånd. I annat fall börjar tiden aldrig någonsin att gå igen (vilket blir paradoxalt eftersom det närmast kräver en tid inom tiden, men det förklaras ju av att vi resonerar utifrån en gravt förenklad version av "tid.") Sedan kan man fråga sig varför undantaget endast skulle vara begränsad till hjärnan och så vidare.
Läsa tankar genom att trycka två fingrar och tummen mot pannan sen vänta fem sekunder. Blir jobbigt annars om man läser tankar 24/7
